Paketbilsepokens fjärde del

Förr var paketbilar ganska ovanliga i jordbruket. Transporterna sköttes mest med traktor och släpkärra om man inte fick in sakerna i en personbil. Det var inte små saker man fraktade med personbil – jag körde hem ett helt tak till rian med min Lada år 1977. Det var en oförglömlig färd för jag fick köra i snigelfart från Borgå och hade en mängd ilsket tutande lastbilar bakom mej fastän jag stannade vid varje busshållplats för att släppa förbi dem. Ett under att fjädringen höll men bilen låg väl direkt på bakaxeln.

Senare började de små flakbilarna bli vanliga men vi skaffade aldrig en sådan. De inte var mycket bättre an en gammal Lada. Däremot började jag titta på paketbilar av litet större modell. De små japanska var inget att ha. Till sist hittade jag en förmånlig begagnad Fiat Ducato år 1991. Den började tillverkas 1981 då Fiat tillsammans med Citroen och Peugeot byggde en gemensam fabrik för paketbilar. Det är precis samma bil med undantag för motorerna och en del småsaker. Se Sista resan för vita Ducato

Tyvärr så rostade balkarna sönder ganska fort så den måste bytas ut redan 1997 till den röda Ducaton som var tillverkad 1992 så den hade precis samma kaross som den första. Det var viktigt eftersom jag hade byggt en ordentlig inredning med isolerat golv, tak och väggar och dessutom husbilsinredning med värme och diskbord och säng. Då gick den att flytta till den nya Ducaton utan större förändringar. Speciellt golvvärmen från motorn var lätt att flytta.

I den röda Ducaton bodde jag då jag arbetade i Otnäs. Jag parkerade den utanför labbet och sov där. Tidigare hade jag sovit i källaren till vår bostad på Skepparegatan men där var så kallt att man måste sova med ludimyssån (pälsmössan) på om vintern. Dessutom gick det tid förlorad på att åka fram och tillbaka.

Nu håller jag på att riva bort allt jag satt in i den röda Ducaton och flyttar en hel del till den fjärde Ducaton. Tyvärr är den alldeles annorlunda byggd så isolering och skivor kan inte flyttas. Den blå Ducaton var redan så annorlunda att den aldrig blev inredd. Av all modellerna var den röda den bästa. Den kunde man stå rak i trots att den var så låg utanför att den gick som personbil på Viking Line. Den var dessutom så lång att jag kunde köra 4,6 meters bräder inne i bilen (mellanväggen var borttagen).

Tre generationer

Den blå Ducaton köpt 2010 (årsmodell 2006) var ett snabbköp eftersom den röda inte mera gick igenom besiktningen. Den är den minsta och egentligen för kort eftersom man inte får in tre meter långa saker i den. Höjden är också usel men i den generationens modeller var följande höjd för hög. Det hade blivit grymt dyrt att ta över den på färjan och vi körde ofta material till vårt hus i Sverige. Annars är den mycket trevlig att köra. Den är faktiskt bättre än den nyaste modellen. Den är fortfarande besiktad men i förra besiktningen fanns det ett stort rosthål i balkarna som kostade en hel del att lappa ihop. Och det lönar sej inte att svetsa plåtar på en bil – det blir bara nya hål bredvid de lappade.

Den nyaste modellen från år 2015 är betydligt större inuti än den blå. Den är högre, bredare och längre så nu ryms tre meters saker inne i bilen – till exempel propsar (massaved) om man nu vill köra dem. Den har också betydligt starkare motor – en Euro 5 typs 130 Multijet på 96 kW. Det är alltså modell III som fått ansiktslyftning år 2015. Och till den flyttar jag nu över speciellt de elektriska installationer som jag gjorde på den röda Ducaton.

Alla tre bilarna går att köra med men den röda är inte besiktad, Så den ska så småningom åka iväg till paketbilarnas himmel bara jag nu hinner plocka bort allt möjligt användbart från den. Det har varit intressant att se vad som installerades i slutet på 1990-talet. Då fanns den ingen navigator och radion var av modell äldre – visserligen med CD-växlare men den är också helt föråldrad nu då allting finns på en liten sticka (några hundra CD). Och så fanns där en magnetisk kompass så att man i mörker och regn visste åt vilket håll man körde …

Motorhemmet rivs …

Det är en hel del arbete som går förlorat nu då allt måste rivas. Inredningen är i prima skick men bilen håller inte längre (karossen). Motorn går bra – den startade direkt då jag skulle köra in den i verkstaden. Det är ett grymt slöseri att bygga bilar som inte håller minst 50 år.

Den nya bilen får knappast isolering eftersom det är för mycket arbete för enbart 10-15 år. Även om jag genast lät den rostskyddsbehandlas så blir den knappast evig den heller. Litet surt för en gammal bonde som bygger hus som skall hålla i hundratals år.

Men så kom jag på en galen uppfinning (igen). Man kan ju sätta upp ett tält inne i bilen och isolera det ordentligt. Styrox och tjocka madrasser under och en matta av polyetenskum runt tältet borde ge ganska bra isolering. I stället för att tälta i regn och blåst så kan man tälta inne i bilen. En paketbil utan isolering är fruktansvärt kall men det blåser och regnar inte inne i den.

Tälta i bilen

Vårt gamla tält från 1980-talet (före den första paketbilen) passade precis in i den nya bilen då jag kapade bågarna 20 cm i nedre ändan.

Nu har jag egen elcentral kopplad direkt till ackumulatorn. Backkameran är också kopplad till centralen och nu fungerar den fast motorn är igång. Tanken är att dessutom koppla reläer som styrs från tändlåset och från generatorn. Då slipper man alla “datorstyrda” spänningar som mest bara krånglar. Det är också problem att koppla till ledningar som är alldeles för inbyggda på nya bilar. CAN-buss (digitala styrsignaler) gör inte saken enklare även om det finns dekodare. Det finns att köpa verktyg som kan programmera om hela halva bilen men jag håller mej till mitt eget system så jag vet precis hur det fungerar.

Nu har jag kört så mycket med den nyaste Ducaton att jag kan säja att den föregående är bättre att köra. Pedalerna är bedrövliga på den nya speciellt kopplingen där foten rutschar fram över pedalen. Körriktningsvisaren är på fel plats. Där den borde finnas har de satt farthållarspaken. Ratten är mindre och man får vara försiktig så man inte rör den för mycket och kör i diket men det är väl mest fråga om vana. Radion är usel och USB-kontakten fungerar inte. Fast radion hade jag tänkt byta ut i alla fall till en Androidenhet. Jag använder sällan radio. Körställningen är ganska bra i den nya men den är bättre i den äldre.

Annars så svänger den nya bra även om bakhjulen lätt kör över nånting i svängarna. Men det är jag van från röda Ducaton som också var extra lång. Lastutrymmet är fint men bakdörren skall man slå fast riktigt hårt – annars gnäller systemet att den är öppen. Det är ju en bra funktion för i den gamla måste jag sätta in lampor som visade om bakdörrarna var öppna efter det att jag kört en hel del utan att stänga dem. Bältesskrikaren tänker jag stänga av med en strömbrytare. Då man ska hoppa av och på hela tiden så blir man allvarligt sur på skriket. Det går att stänga av det men det är en besvärlig procedur, Signalhornet skall jag koppla så att det bara fungerar då strömmen är påslagen. Det är ett elände om man råkar luta armen mot ratten på parkeringsplatsen.

Jag vill inte påstå att Fiat Ducato är den bästa paketbilen. Orsaken till att jag köpt fyra är närmast lättja. Det är lättare att reparera dem då man är van vid tillverkarens lösningar och har en hel del reservdelar i lager. Att sätta sej in i en ny konstruktion tar en massa tid. Det räcker bra med de förändringar man gjort mellan de olika modellerna.

Egentligen borde jag bygga på huset ännu men det har varit så regnigt att det mest blivit inomhusarbete. Och idag måste jag ta det lugnt enligt tandläkarens order så här sitter jag och skriver fast värmepannan är avstängd. Jag fick i alla fall ett nytt kugghjul så det skall installeras så vi får värme i huset. Även om köksspisen värmt mycket bra.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

8 reaktioner till “Paketbilsepokens fjärde del”

  1. Och vad lär vi oss av detta?! Jo.. att det krävs åtminstone 4 beg Ducatos för att nöta upp 1 Borgåbo!
    Rätt hyfsade fordon Ducato. Rymlig, rätt bra och bränslesnål motor och bra lastvikter. Men, rosten ett gissel, åtminstone förr och så Magnetti Marellis elsystem. Kan ge mig f-n på att det var italienarna som uppfann kortslutningen!
    Nog har man ju sett rätt spartanska husbilar genom tiderna men Nisses version tar nog priset! Har för mig att det är brukligt att ha tältet UTANFÖR husbilen som förtält och icke inne i bilen. Men jag undrar om man campar eller tältar med i fråga varande fordon? Kanske Tämpar är ngt ditåt!

  2. Jo, rosten är ett gissel. Men jag förde direkt den nyaste Ducaton till rostskyddsbehandling så kanske den håller ett år längre … Det elektriska systemet är inte så dåligt men de digitala styrningarna är ett elände liksom på alla nyare bilar. Om man jämför med Citroens usla och klena trådar så är Ducatons elsystem verkligen robust (dottern hade en Citroen). Men jag vill ha 4 kvmm ledningar så de är betydligt kraftigare.
    Men utrymmet under motorhuven har krympt för varje modell. I den första modellen från 1982 så kunde man nästan bygga ett hus i motorutrymmet medan man knappt kan sticka ned en ledning i motorutrymmet på den nyaste. Jag fasar för alla reparationer. Troligen måste man börja skruva sönder allt uppifrån för att komma åt nånting. Men det är likadant i alla nyare bilar.

    Det är inte direkt någon husbil. Om man ska ha tältet utanför så måste ju själva husbilen isoleras ordentligt och det jobbet drar jag mej för eftersom bilarna är alldeles för kortlivade. Tanken är att bara sova över i bilen någon enstaka natt så man inte behöver betala för hotell. Vi har inte behövt husbilen (den röda) sedan vi köpte huset i Medåker som ligger ganska mitt i Sverige (norrlänningarna torde vara av annan åsikt). Vi har kört hem till natten men nu siktar vi på litet längre resor så det kan behövas nån övernattning. Och det är inte fel att bo på egen hand i dessa pandemitider.

  3. Jo, Citroens elsystem är bekant. Hade en Jumpy en gång i tiden som fick lite märkliga konster för sig. När montören öppnade upp bakom tändlåset så var isoleringen på flera trådar deformerad. Syntes att det varit för varmt. Fick direkt frågan om jag kör mycket med släpvagn, vilket jag sannerligen gjorde med den. Körde avelsgrisar och försöksgrupper från och till södra Finland med en boggievagn gjord för ändamålet.
    Enligt montören är ledningarna på Citroen så klena att det räcker med det lilla bilsläpet fodrar för att det ska bli för varmt. Rekommenderade ngt slags transformator i bakändan på bilen. Bytte bort den i stället, för när elsystemen börjar krångla brukar det bli kostsamt.

  4. Lucas och mörkret hör visst ihop brukade brosan säga när davidarna hade något fel på elsystemet.

    Fransmän kan bara gör bra vin brukade en fd arbetskompis säga.

    Skall man ha bra elsystem så är det nog tyskarna och möjligtvis svenskarna, och någon japan.

    Det finns ju nog någon ett och annat måndagsexemplar mest av de alla slag.

    —————————————————-

    Tycker precis nu för tiden alla har webasto för att värma bilen med på morgonen.
    Min åsikt man skall alltid använda el till motorvärmaren så länge det bara är möjligt och eluttag finns tillgängligt. Motorvärmare med inbyggd akkuladdare och cupevärmare. Webaston bara i nödfall.
    Snart skall alla ändå stöpsla i elbilen titt som tätt.

    Hade faktiskt en (byfåne) som slog upp tältet i sitt eget hus, det var mycket mindre att värma på vintern räknade han ut. Han hade jobbat bla jobbat som pilot i fn så meritlistan var lång och brokig.

  5. I slaget efter 12 för några dagar sedan som handlade om fisk så fick sig bönderna(köttproducenterna) för att östersjön belastas av stora utsläpp.

    Här sköter vi frakt och flyg så landet med evig kejsare har mat åt sitt folk. Som en stafettpinne liksom.
    https://www.is.fi/taloussanomat/art-2000006697371.html

    • Heinä-syyskuussa kaikki liiketoiminta-alueet tekivät positiivisen liiketuloksen.
    • Atria Suomen liikevaihto kasvoi ja liikevoitto oli edellisvuoden tasolla. Sianlihan vienti Kiinaan vahvisti sekä liikevaihtoa että -voittoa. Här är vi också delaktiga.

    Bra det finns folk som är hungriga och äter. Även om det gåt åt lite skattepengar Direkt och indirekt.

    Det gäller att upprätthålla flyg, frakt och slakt. Tills bättre tider.
    1980 gav en lånad euro 60% i bnp nu ger den bara lite på 20%. Ekonomierna håller på stagnera och i något skede kommer inflationen att ta fart, kan nog gå fem år ännu men de flesta länder är för skuldsatta. Att det skall kunna konsumeras som nu sker.

    100.000€ i bostadslån med 0,64% ränta går på 54€/månad och det är allt flera som det börjar bli problem bla pga corona och dess följder.

  6. Notera att i ett börsnoterat marknadsföringsbolag delas “liikevoitto” inte ut som tilläggslikvid till producenterna som i t.ex Valio, utan som dividend till aktieägarna på nämnda börs. Och för att denna dividend ska hålla en hygglig nivå kan betalningen till producenten inte vara högre än att vattenlinjen
    hålls mellan näsan och munnen!

  7. Ja vad säger man då.
    Fick en bok som på posten som heter mjökmyter.
    https://maitomyytit.fi/sv/

    Även om jag talat för havre så är det nog det värsta någon rackat ned på finsk mjölk.
    Att en svensk firma går så hårt på någon annans produkt för att sälja sin egen. Vetenskap på 22 sidor medan utgivare saknades men vem som utgivit den men nog kunde nog anas mellan raderna.
    Har bara vagt hört lite i radion om att en sådan har getts ut.

Kommentarer är stängda.