29 oktober, 2020 av Nisse

På återseende – får man hoppas

Jag skall inte resa bort men i morgon hamnar jag på ögonoperation. I värsta fall så blir jag mer eller mindre blind och det kan ta tid innan jag lär mej använda en specialdatamaskin för synskadade med Brailletangenter.

Det lär vara en snabb rutinoperation men eftersom jag har sjukhusskräck så tvivlar jag på det. Bara 2 % får problem av en sådan operation – men 2 % är ganska mycket. Brorsan var redan och opererade sina ögon (gråstarr) och det gick bra men det är som på börsen: Man vet inte om det går bra i framtiden fastän det tidigare har gått bra.

Orsaken till att jag alls gått med på en operation är tvånget att förlänga körkortet. Utan körkort är man illa ute på landsbygden. Bernet tog bort de sista bussarna så någon kollektivtrafik kan man inte använda. Kommunerna och staten spara bort resten. Det enda som blir kvar är barnen och de har minsann bråttom annars också.

Egentligen klarar jag mej bra ännu men det är bäst att inte ta någon risk. Det är svårt att se fåglar på långt håll men det gör detsamma. Man kan bygga och skruva ganska bra. Jag minns att Gamal Stenberg såg ganska dåligt men han klarade av att kila sten till byggen genom att med fingrarna känna hur stenens ådring gick. Fast det är ju en fördel att kunna läsa skyltarna då man kör bil.

Jag läste nyligen om vardagen före fotogenlampans tid. Vanligt folk hade inte råd med ljus utan det gällde att spänta pärtor av kådrik tall om man ville ha ljus efter det att solen gått ned. Men folk lärde sej att uträtta en massa sysslor i mörker. Men fick minnas var allt fanns och känna sej fram. I nödfall fick man ta pärtan i munnen om man skulle bära nånting med båda händerna. Och det gällde att snabba på då man uträttade sina behov så att en pärta räckte till.

Hela livet har jag varit närsynt och det skulle en operation kunna ändra på. Men jag vill ha kvar mina glasögon. De är ett bra skydd då man svetsar och smärglar. Visst har vi skyddsglasögon men dem glömmer man vanligen att ta på. En del av mina gamla glasögon har fläckar brända av svetsloppor som annars hade hamnat i ögonen.

Dessutom har man inbyggda förstoringsglas då man är närsynt. Det är bara att ta bort glasögonen om man vill se närmare på nånting. Det är mycket praktiskt då man svetsar optisk fiber där trådarna är tunnare än hårstrån. Minus 10 som jag nu har är i alla fall litet överdrivet och då är linserna redan extra dyra men minus fyra skulle kunna vara praktiskt.

Som det nu är så gör gråstarren att det inte hjälper att ta bort glasögonen – man ser ändå inte tydligt. Det är förstås bättre att se dåligt än inte alls så det är en risk man tar. Om ni inte ser något inlägg från mej mera så gick operationen i putten. Men jag hoppas i alla fall på ett återseende …

Etiketter:

10 svar till “På återseende – får man hoppas“

  1. Märtha skriver:

    Nisse, Nisse… Mitt livs bästa investering: gråstarroperation för 16 år sen. Inga problem, gick bara och fnittrade i en vecka. Dessutom kan du bättre avgöra färger. Smuts ser man också bättre, men sådant kan vissa ignorera….

  2. Sten skriver:

    För mej gick det också bra, dom tyckte att -2 blir bra. Man kunde tänka sig att du skulle operera ett öga i taget – för säkerhets skull – och det andra en vecka senare om det gick bra. På tal om ljus o lampor. Din moster Karin sålde handarbeten för att få råd att köpa lampolja. El-en kom ganska sent till Kungsböle mosan. Det här finns omnämnt i Kymmenedalens El historik och berättelser.

  3. Nisse skriver:

    Nu direkt efter operationen ser jag allting tredubbelt även om de två sidobilderna är ganska svaga. Den vackrare hälften tyckte det var fusk då hon hade köpt tårta för att fira att jag varit snäll och duktig – hon tyckte jag fick tre gånger mer tårtbitar … Men jag tröstade med att de två extra bitarna inte smakade mycket :-).

  4. Nisse skriver:

    Jag tänkte först ta det i två etapper men så kom jag fram till att det var bäst att få det undanstökat kvickt. Och visst var det obehagligt även om man inte kände nån smärta. Nu har jag -4 för jag ville ha kvar ”inbyggt förstoringsglas”.

    Jo, jag hörde att det kom elektricitet ganska sent till Kungsböle Mosan. Det var i alla fall en ganska stor investering för Mosan är långt ifrån byn. I början så behövdes elektricitet bara för en 40-juus lampå som man sade och det verkade vara onödigt dyrt. Men sedan kom de elektriska motorerna som drog kvarnar och tröskverk och då kändes det mera nödvändigt med elektricitet.

  5. Brorsan skriver:

    He va nu tuura att du int kolavippa, vi sku int ha havi tiider me någan begravning nu!

  6. Nisse skriver:

    Men he sku ha vari billitt me begraavning nu näär ingen fåår kåm …

  7. per skriver:

    Vi håller tummarna och det blir nog bra bara du gör som doktorn säger.
    Någon gång harmar man sig när man inte gjorde mera när man var yngre. Såg, mindes och orkade mera.

  8. Sten skriver:

    Hurra så här långt! Nu blir det att inventera hela sitt glasögonförråd fr tonåren. Helst sådana utan svetsloppor..

  9. Nisse skriver:

    Det har jag gjort. Tyvärr föll alla plastskalmar i bitar direkt ! Sist och slutligen så var morsans gamla glasögon de bästa ,,, Men man får enkla glasögon utan pukor och trumpeter under 100 euro nuförtiden. Det tar en månad innan man kan börja fundera på mera långvariga. De bästa bågar jag haft var ett par billiga men stabila arbetsbågar från 80-talet. De håller fastän man slår sej i pannan med en yxklack. Det nutida designskräpet duger ingenting till. I morgon far vi till Borgå för att få provisoriska bilkörningsglasögon (inte progressiva). Men jag kan läsa utan glasögon i värsta fall. I längden vill jag i alla fall ha progressiva så man inte behöver ta bort glasögonen för då glömmer man dem nånstans och hela livet blir ett evigt sökande. Fördelen med mina gamla ögon var att man minsann inte glömde glasögonen för man såg inte nånting utan dem. Dessutom hade jag prima inbyggda förstoringsglas.

  10. Christer skriver:

    Det var för väl att operationen ser ut att ha lyckats för vem skulle administrera bondbloggen annars.

    Här står också ett läkarbesök för dörren av samma orsak som din operation dvs vart femte år ska det va läkarintyg för att få behålla lastbilskörkortet. I o f s så går det bra att köra utan också vilket jag hotade med då jag hade problem att hitta läkare som undertecknade min förra hälsoundersökning, inte p g a att jag inte var i skick utan p g a av nån byråkratisk fundering i arbetshälsovården. Förståndet är det som tur är ingen som kollar i dylika fall så jag räknar med att det går vägen denna gång också men nu vänder jag mig inte till arbetshälsovården utan söker nog upp nån äldre läkare som behöver dryga ut pensionen. Arbetshälsovården är nog bara nåt skoj för att plocka pengar av företagaren……men lagstadgat så har man anställda slipper man inte undan.

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*