På banan igen

Så va man där igen. På reko 🙂 Å vad är väl bättre start på de hela, än att få ett får, i keramik, så fort jag steg ur bilen 🙂 Tack snälla…

Dedär med reko är nog nånting jag tycker om. Jag har ju inte varit på reko på över ett år. Så det var lite extra roligt att fara. Vad som nu är dedär jätteroliga vet jag egentligen inte riktigt, men de är sådär… lagom. En stor marknad är som så mycket mer… Nog är det roligt med marknad också, nån, nu och då. Men de är mer planering, mer att ställa igång, mer att packa, mer av allt… Ett reko tillfälle är mer lagom. De är inte lika mycket att packa, det är väldigt enkelt att ställa i ordning på plats, man öppnar bakdörrarna på bilen och så är man klar. Lagom passar mej helt ypperligt.

Småningom blir det julmarknader. Håller på och räknar och planerar inför dem. Vad ska man ha med sej? Hur mycket av varje? Hur mycket hadd jag med mej förra gången… när va förra gången? De va ju ett tag sedan… Var är dukarna? Och korgarna? Och tältet… Det står i boden, men väggarna? Kontakt med slakteriet, styckeriet. Vilken datum? Fruset… Rökt… Korv… hmm… Hur mycket hade jag förra gången? Och vilka djur va de nu som sku åka… Ja, justjo, nr 1234 hade ju bara en lapp. Den måste ersättas med en annan. ( Ett får med bara en lapp i örat över 1 år är en nix-pix i slakteriet.) Behöver jag två bord? Betalade jag platsen, jag borde fara och titta vart det riktigt är nångång nu före då jag inte har varit på det stället förut… Marknaden är inte imorgon, inte heller nästa vecka, men jag tänker inte stå där, marknadsdagen och märka att någonting inte fungerar, någonting är slarvat, eller… Någonting. Visst, misstag händer, och har hänt, men är man lite förberedd brukar det mesta gå att lösa med plan B. Eller C.

När jag skulle fara till reko startade jag upp min kort-apparat. Jag skulle ju bara kolla att den hade batteri, men, det tog 2 timmar innan jag var säker på att den fungerade som den skulle. Jag ha inte använt den på över ett år, så det var uppdateringar i appen och plattan som den är kopplad till sterva och krånglade. Till kråksången hör också att jag just bytt abonnemang, bytt bolag, och så skulle inte plattan acceptera det nya kortet, startas om. Kortet va obekant, ta ur, sätta i, än hit än dit… Plattan börjar ha några år på nacken, så den är inte direkt supersnabb. Full på jox är den säkert också… För att vara på säkra sidan har jag så jag kan köra kortapparaten med telefonen också, och genom den fungerade det fortare, men det är bekvämare att ha det i plattan. Min telefon har också fått för sej att den stänger av sej när akkun börjar ta slut, redan vid 20-25% akku kan den flinta ur om de är kallt. … Mindre lyckat… Jag borde kanske köpa en ny telefon, men de finns ingen sån som jag vill ha… Den ska vara liten så den ryms i mina fickor, ha bra kamera, stort minne, vara stöttålig och vattentät, och inte särdeles dyr eftersom man lätt kan tappa telefon i både träckispottar och diverse… I alla fall fick jag ordning på det hela och kunde fara till reko i lugn och ro. Och nu när jag har allt på det klara, är de bara att fara igen.

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

4 reaktioner till “På banan igen”

  1. Det är harm att vi inte har Swish här. Jag har Swish på mitt svenska telefonnummer och det är fantastiskt bra. På alla marknader i Sverige så kan man nu betala med Swish och pengarna kommer fram på en sekund ungefär. Säljaren ser på sin telefon att betalningen kommit. Ibland så kan man enbart betala med Swish numera så det har minsann slagit igenom. Jättefint för sådana som säljer på marknader och annars också. Det är bara att koppla sitt telefonnummer till bankkontot och så är det klart. Det kostar ingenting heller.

  2. Jaa,, vi har mobilepay. Fungerar på samma vis, de swishar till, men heter mobilepay. Kommer mer och mer 🙂

  3. Problemet med Mobilepay är att det är Danske Banks system. I Sverige är alla bankerna med i Swish. Det kommer ett EU-system men som vanligt så tar det många år innan de lyckas komma överens.

    Och så går det inte att offentligt citera vad en del av Danske Banks kunder tycker om den banken – även om det kan vara detsamma för andra banker.

    Det finns också andra liknade system men alla har det felet att de är en enda firmas system.

  4. Chaufförsbrist.
    Som bonde men också övriga är beroende av långtradarchufförer.

    Förut tog de “flesta” pojkar C kort direkt vid 18 års ålder och man körde mest bara lastbil i bilskolan.
    Sedan blev det man någon sommarpojk vid tex en lantbruksaffär, byggvaruhus, grönsakspackeri eller betongstation och snurrade på i hemsoparna. Det gjorde man lärde sig lastbilen i stort sett på redan kända vägar dagtid och oftast ljust och bra före.
    Sedan kunde man bli hjälpkarl på en riktig långtradare(bil och släp) Då fick man följa med på natten till större städer och mera trafik. Man lärde sig partifirmor, hamnar, centrallager, mm. Hur och var kör man när det är halt. Hur byter man däck. Hur fixar man något mindre problem osv.
    När man fyllde 21 och fick E kort så blev man själv chaufför men hade då varit med om mycket tillsammans med en världsvan chaufför och var väl medveten och kommande utmaningar.
    När öppnade firman var fanns nyckeln, lastbryggan och hur fick man av tjuvalarmet avaktiverat.

    Nu kommer man i på en yrkesskola direkt efter nian och tövlar på i tre år. Mest blir det att spela något på telefonen eller datorn. Lite körande blir det med någon lärare som knappt kört något själv som yrke. Med avslutad skola och E kortet på fickan får man en 32meters långtradare till sitt förfogande.
    Redan att lasta en sådan och få det i rätt ordningsföljd är ett riktigt dagsverke. Avstånden är långa och natten är kort. När det är tom lite vila och sedan på med ett nytt lass till tex s,joki. lossas tom och på med ett tredje lass rullakkor och sedan kauppajako till 7-8 affärer. Då har man kanske varit bort 30 timmar hemifrån.

    Har man ingen stadigvarande arbetsgivare hamnar man betala digi kortet och fem skolningsdagar. kanske också själva E kortet i många fall. Det är allt eller inget och någon som kommer in på chaufförsbanan i misstag eller småningom finns inte. För att tala om körtiderna.

    Min lösning på chaufförsbristen är att skicka en spegel till bryssel och alla som tittar i den är medskyldiga. Vill man göra det svårt så blir det svårt, så enkelt är det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.