Det är i år 50 år sedan jag byggde den stora kalluftstorken på ladugårdsvinden. Då blev det slut med kossorna och jag började på allvar sköta om jordbruket. Torken var min egen konstruktion och var ganska annorlunda än de gamla kalluftstorkarna. Den hade en meter luftrum under plåten och i huvudkanalen fanns det tre fläktar, två på 11 kW och en på 5,5 kW.
Farsan var inte så glad över att behöva sälja kossorna men min mammas fötter höll inte mera och både jag och brorsan hade andra arbeten så det blev omöjligt att sköta kossor morgon och kväll. Jag förstår honom för det var bara 30 år efter det att han byggde den stora tegelladugården 1945. Han tvivlade också på att man kunde klara sej med enbart sädodling. Då var ännu mjölken kung och Hindersby-Bäckby andelsmejeri var berömt för sin ost.
Vi levde i en helt annan värld men optimismen efter andra världskriget höll ännu i sej. Det mest gick framåt och blev bättre. Utom byggtekniken som hade börjat med plasteländet som fick många hus att ruttna. Plastfärgerna ställer ännu till problem och vår pojke har ägnat en hel sommar åt att skrapa sitt hus i Borgå för att få bort eländet.
Sedan kom globaliseringen och priserna sjönk som en sten. Det var tur att man hade jobb då och inga skulder. Farsan var alltid noga med att aldrig ta lån. Torkbygget och de nya maskinerna kunde vi betala med det som försäljningen av kossorna gav. Vanligen bygger vi allt själva men torkbygget var så stort att vi fick ta grannarna till hjälp och de var erfarna timmermän.
I år torkade vi veteskörden för 50:de året i följd så man kan vara nöjd med investeringen. Det var en betydligt bättre skörd än fjolårets katastrof då torkan gjorde att utsädet delvis inte ens grodde förrän i slutet på juni. I år sänkte 60 mm regn den 9 juli (med översvämning som följd) skördemängden betydligt men det är ändå bättre än torkan.
Skörden började rekordtidigt och var klar inom augusti. Vanligen har vi tröskat vårvetet i september eller till och med i oktober. Nu hade vi höstvete och torkan efter den 9 juli gjorde att vårvetet brådmognade så vi kunde tröska det direkt efter höstvetet. Höstvetet var litet över 15 % och vårvetet litet under 20 % för det mesta. Då det var torrt väder och stark sol så gick det fint att torka också.
Allting gick förstås inte som på räls. Det fanns inte så mycket att reparera på tröskan och jag hade köpt en vaselinspruta som gick med ett batteri från en skruvdragare så smörjningen gick ganska lätt i år. Den kan vara besvärlig med smörjnipplar på riktigt krångliga ställen men en lång slang med dubbellåsning på nippeln förenklade arbetet. Men det blev en del reparationer senare.
Den 20:e började vi med höstvetet som såg bra ut trots att det också kom under vatten den 9 juli. Men det var på mulljord så vattnet blev inte liggande så länge. Åkern var stadig trots regnet så det var lätt att tröska eftersom det inte fanns liggsäd heller.
Tyvärr har vi en hel del svackor på våra leråkrar där vattnet ligger länge efter större regn. Platta åkrar som litet har släktskap med grytor. Även om det var god växt för det mesta så drog svackorna ned skörderesultatet betydligt.
På bilden ovan är de mörka delarna svackor där det inte kom just nån skörd alls. Man ser också en mängd ogräs i sprutspåren som jag lämnat. Det var förra sommaren som gav ogräsen rum att växa till sej eftersom det inte fanns någon konkurrens av odlingsväxten. Visst har jag sprutat men det fanns en så stor ogräsmängd i marken att ogräset kom upp på nytt.
Även om det var ganska mycket torrväder då vi tröskade så kom det en och annan skur. Nedan ser man att tömningsröret är vått och att regnbågen visat sej. Till all tur var det ganska svalt väder under tröskningen. Om det är riktigt hett så orkar man inte köra särskilt länge utan då måste vi byta om.
Vi har haft ett par tranor här hela sommaren. Speciellt tidigt på sommardagen kunde man höra dem. Här går de och äter på ett tröskat skifte.
Det var en fin skördetid. Nån liten skur kom det men åkrarna var stadiga efter den långa torkan och vetet var kort och utan större mängder ogräs – utom i sprutspåren. Man kunde köra långt in på natten för det mesta. Då det är kalla dagar så finns det inte så mycket fukt i luften och det blir inte dagg så tidigt på kvällen. För det mesta så tröskar jag inte i mörker. Förr då jag gjorde det så hände det ofta nånting. På den tiden då vi hade stolpar på åkrarna så kunde nog tömningsröret bli illa åtgånget och en gång körde jag skärbordet mot en sten. Speciellt då det dammar så ser man mycket dåligt i mörker.
Vår bästa åker brukar vara Petjärmosan men i år stod den länge under vatten och stora områden var helt förstörda.
Av någon anledning så går tröskan också ofta sönder just på Petjärmosan. I år klarade vi oss utan större reparationer men på Petjärmosan blev det två avbrott. Först brast bakre höger fästet till skakaren. Det fixade vi med att gå till reservdelsbutiken (gamla MF20 som ju är en Sampotröska) och skruva bort fästet därifrån och sätta in i den nyare SR2055 – och det passade.
Sedan gick det ungefär ett lass och så brast stången som driver bettet. Det är precis samma skärbord på de båda tröskorna så vi tog både bettet och stången från den gamla och bytte. Bettet var mycket bättre på den gamla tröskan – troligen hade vi bytt det förrän den blev stående. På den nya bettet var en del knivar lösa eller sönder och en kniv hade tappats helt så det gick efter bytet mycket bättre att köra.
Vi fick allt tröskat inom augusti och det var tidigt för oss. Vanligen låter jag solen torka säden ute på åkern så det blir sent innan vi har tröskat allt men nu tog vi in allt så fort vi hann köra. Det var inte så dumt för solen var stark de följande dagarna och elströmmen billig så vi torkade riktigt förmånligt (en fläkt gick helt på solpanelerna). Inom en vecka var fukthalten under 17 % och då håller det sej över vintern. På soliga vårdagar med luftfukt ner till 20% torkar man sedan resten på nån dag.
Medan det ännu var torrt och varmt så sprutade jag glyfosat för fjolårets ogräs tog fart på allvar nu då det började regna. På en del åkrar där vi inte haft kvickrot nästan alls började det komma upp gröna fläckar. Speciellt där det var svackor och ingen odlingsväxt var det gröna mattor av baldersbrå. Också tistlar hade kommit upp fastän de var helt borta efter sprutandet i våras.
GPS-programmet som jag hade bytt till Fältnavigator var bra. Det kom inga hopp på 20 meter hit och dit. Möjligen hade den nya plattan (Samsung SMX516B) som jag köpte i fjol också bättre GPS-funktion. Fastän jag har sprutspår så behövdes GPS för ogräset hade växt så att spåren syntes dåligt. På ett ställe hickade GPS:n men där fanns det bra sprutspår så det gjorde inte så mycket. Till och med i skogsåkern Aaltjärri blev det en fin sprutbild.
Triangeln är en av de krångligare åkrarna men fungerade något så när:
Men ser man sedan på gpx-formatet så ser körningen betydligt sämre ut:
Programmet kan inte se om jag har sprutan på eller av så det målar litet för mycket.
Besprutningen skedde i fint väder med +22 grader, sol och mycket svag blåst. Huruvida effekten blev bra eller illa ser man inte egentligen före nästa vår. Det fanns i alla fall så mycket ogräs att jag misstänker att jag måste spruta nästa vår före sådd också.
Sedan blev det dags att hacka halmen inför en eventuell sådd av höstvete. Då var åkrarna så hårda efter den långvariga torkan att jag trodde att jag inte skulle få ned billarna i jorden alls. Jag hackade inte alla åkrar utan bara del delar där det brukar bli problem med halmen dvs. mulljordarna och så höstveteåkern.
Nå, dagen efter det att jag hackade halmen så började det regna och har regnat ända tills nu (48 mm) och lär fortsätta in på nästa vecka. Det blev alltså verkstadsarbete vilket var mycket behövligt. Vi får se hur det går med höstsådden.
Nedan en höstbild från vår å med fullmåne och om ni ser noga efter så hänger det ett flöte från ett metspö i kabeln bredvid åbron (litet till vänster om fullmånen).
Regnet i skrivande stund 8mm och 7 och 22mm före det.
Vi byggde vår kalluftstork 1985 och 92 eller 93 var vi med producentförbundet på europaresa och bekantade oss med de kommande EU. Tio ton vete per ha stödet var bundet till skördemängden/ha inga torkar och stora stora fält. Spannmålspriset var under 1 mark/kg. Den som kunde räkna förstod snabbt det här kommer inte att gå. Nu läser man om 270ha och 350hektars gårdar. Det är för lågt pris. Det löns för dåligt. Man kan som precis inte säga att man såg det inte komma. Bankerna har också dragit åt tumskruven. Bonden paavo hade så rätt dubbelt större diken. Det är det bästa som skrivits i bondefinland.
Här regnar det också mest hela tiden. Torken stått still över en vecka. Kvar finns ännu en del vårvete och ärt/havreblandsäd som väntar på tröskan. Kan nog hinna byta månad innan det bär att köra på! Torken byggdes 1984, en Jaakko pakettork på 11,3 m3. Jaakko elevatorn var mer än slutkörd 2009 då den byttes till en Antti-elevator (70 t/tim) och ny förrensare samtidigt som torken skarvades i till 14 m3. Pannan från 1984 fortfarande original likaså brännaren! Både fukthalt och mängd varierat genom åren till över 700 tim vissa höstar till lite över 150 timmar torrare höstar med mindre mängd. Timräknaren står på snart 16000 tim. I takt med strukturrationaliseringen har också torkandet minskat så numera går den på båda sidor om 200 timmar/säsong frakttorkning. Idag är den ju än en gång för liten i takt med att vagnarna växer!
Pers konstaterande om att bankerna blivit återhållsammare har noterats. Kommer att sätta brutala spår i finskt lantbruk om näringen nekas kapital! Eftersom gamla Claasen inte hade körning mera bjöd jag ut den till försäljning. 6 spekulanter tyckte priset var rätt och var villiga att köpa den, men ingen av dem fick finansiering från banken!! Varvid jag bytte in den med en av landets större bilhandlare och en personbil. Tröskan stod på affärens parkering 3 dagar så var den såld! Firman kunde erbjuda finansiering så då hittade den en ny ägare! Nu pratar vi inte om några astronomiska summor för en 25 år gammal tröska så om bankerna inte beviljar lån ens för så ”små” summor (ca 25.000€) till en nödvändig maskin för driftens fortsättning så frågar man sig verkligen hur framtiden ska se ut för lantbruket i framtiden?! Exemplen är många, t.ex nekade generationsväxlingar, maskininvesteringar mm. Pers nämnda bromsspår syntes också när jag i akt och mening planerade att bygga ut grishuset
nekades jag finansiering pga att det inte ansågs utvecklingsdugligt! Frågade dåtida lantbruksminister Hemilä hur det kan komma sig att jag beviljades ”statspengar” för byggandet några år tidigare och så anses det inte utvecklingsdugligt för utvidgning och han har undertecknat båda utlåtandena!!? Då fick jag inget svar! Byggde i alla fall men begränsningen då var ju 300 djurenheter vilket idagens läge bara är att betrakta som en ”lillan dynghyncho”. Allt i den storleksklassen har fallit bort och i vår kommun finns bara 1 grisfarmare kvar + skollägenheten med några gödsvin!
14 mm regn sedan senaste kommentar. Natten till 24.9.2025 inträffade första nattfrosten. Is på den våta trappan och rim på gräsmattan. Här i sydösterbotten saknas grisar helt i tre kommuner. Själv tycker jag lantortskommuner skulle vara skyldiga att se till att minst bla två grisfarmer/kommun finns i händelse av ofärd och krig. Tennisplaner, ishallar och annan teater föder inte soldater och lokalbefolkning. Soldater, sjukvård och mat är grundbulten i ett smart samhälle så som också på 1600 talet. Nu är det precis som man har glömt historien.
I dag kan man svänga ett blad eller vad nu kungen sa. Oktober i alla fall och den fina sommaren och sen fina hösten bara fortsätter trots en del regnskurar. vatten ,värme och CO2 det är bra för växterna och träden. Själv har jag varit och bekämpat älgarna eller försökt förhindrat deras kommande framfart i vinter. Trico i en liten sprutkanna och ett stänk på varenda tallplantas årsväxt. Man kan inte tror hur mycket älgskador det finns när man kommer att okulärbesikta och bespruta varenda planta. Denna morgons lokalradion sa att man skall skrika sparka och slå och ge motstånd om man blir anfallen av vargar. Vargarna/hybriderna ger sig nu på kattor hundar får och till och med människor har fått springa undan. För min del borde de ta bort en del av älgarna men vargarna har också blivit bekvämare.
Ur led är tiden och vi med den.
Sista torken för säsongen kyler snart så var det klart för i år! Går nog till historien i år som längsta torktider! Det har varit grönskott, axgroning, våt säd… allt möjligt som gjort torkandet extra besvärligt i år. Varierande hl-vikter med allt från ”icke marknadsdugligt” till riktigt bra, på korn knappa 70 kg som bäst t.ex. Första morgonen idag med riktig rimfrost så det var vitt på marken. Återstår lite biogas svämspridning ännu i höst sen får det bli vinter!
Det har varit alldeles annat väder här. Förutom 60 mm den 9 juli så har här varit torrt och varmt. Vetet tröskade vi under 20 % och det var mycket jämnt moget. Torkan gjorde att kärnorna var ganska små förstås. Åkerarbetena är förbi utom att jag tänkte köra med hacken kring åkrarna för att hålla sly på avstånd.
Efter torsdagens besök på kone-agria i tammerfors så var det jämna 50 år som man varit besökare på lantbruksutställningar. Som ung med stor iver men nu med jaha var det bara så här. Året 1975 var utställningen i åbotrakten. Många kända familjer med på bussresa ordnad av potatisodlarföreningen med övernattning i forsa. Besökte också en fd byssbo som sålt sitt splittrade hemman med åkrar på 27 olika ställen i byn och köpte en sammanhängande ställe i somero. Familjen med de tre yngsta barnen flyttade och tre äldsta barnet blev kvar i hembyn. I hembyn köpte ena sonen ett annat hemman och började från noll men med ett hårt arbete byggde upp det bra. Att ta över ett fungerande hemman är (var)betydligt lättare än att börja helt från början. Dock att beakta med kunskaper från barn och ungdomstiden. På den tiden började barn hjälpa till mycket tidigt.
Ett splittrat hemman slutade med två mycket bättre hemman. Vi köpte också en av de 27 åkrarna som råkade vara en grannåker till vår hemåker. Tillbaka till koneagria. Med en biljett på 25€ och parkering på 15€ så börjar det smaka än de kostar. Skogsresor och mässor kommer jag att fortsätta med. Det är mycket mindre papperskrig och för snabbt kommande datum som stressar ihjäl en. Inom skog är det ”ännu peppar peppar” är det betydligt mänskligare. Mina tankar är mina och unga skall visserligen leva med hurtigt mod och uppfylla dagens krav.
Bevistade i morse en av traktens lantbruksmaskinförsäljare som var med på Kone Agria och frågade om stämningarna för jag var inte dit själv. Enligt honom kunde besökarantalet ha varit större och betoningen på ”sytningsgubbar” och annat än kunder mer än tidigare. Mycket lite egentliga maskinaffärer blev gjorda men nog kontaktuppgifter att följa upp.
Tror Per har ngt han går efter när snikenheten i inträdesavgifter och kringarrangemang som t.ex parkering småningom blir en begränsande faktor. Tyngdpunkten i utställningen var tydligen också ganska nötdominerad med mycket vallmaskiner mm. Det är väl där, om ens där, det ännu finns lite lönsamhet i lantbruket ?!
Jag har inte varit på någon lantbruksutställning på mycket länge. Det är ingen idé att slösa tid på att se 7 meters tröskor och jättetraktorer. Med dagens priser så är mitt intresse begränsat till små billiga prylar och begagnade maskiner. Det jag behöver bygger jag själv eller så lappar jag ihop nånting begagnat. Och det jag vill veta hittar jag lätt på nätet.
När barnen var små fanns en sagobok som hette ”Frippes verkstad” Genomgående för Frippe var att det inte ”bidde riktigt som han hade tänkt sig”. Senaste dagarna har gått lite i den stilen efter att jag beslöt mig för att byta ut några varnings- och märklampor i instrumentpanelen på MF-390:n. Trångt och jäkligt ngt infernaliskt! Som att slåss med ”frassn” för att få lös och ut grejorna. Tydligen hade någon i det imperialistiska ö-riket sviktat i tron på Lucas elsystem redan vid konstruerandet av nämnda maskin!
Ett trilskande blinkersrelä visade sig nämligen vara ”made in Spain” och därmed icke hyllvara vid ”Blixt&Dunder” utan måste beställas, inklusive 2 W:s märklampor. 1,2w fanns i hyllan. Brukar nog ha den åsikten att Lucas var mannen som uppfann mörkret! Glad i hågen åkte man iväg i morse för att hämta grejorna som beställdes förra veckan. Relät hade kommit men tydligen hade ngt gått snett i det digitala cyberspacet med lamporna för endast 1 av beställda 5 hade anlänt. Så det blir att vänta med ihopmonterandet till i morgon när förhoppningsvis allt kommit. Hopsättandet blir en utmaning för det är som sagt minst sagt trångt. Dessutom är själva panelen fast med ett slags typ av vantskruv som
sitter väldigt illa till att få dit. Får väl begära assistans av ngt av barnbarnen som har små fingrar!
Det är inte enda traktorn som har omöjliga paneler. Jag har svurit över Belarus panel (made i Finland) och nästa gång sätter jag vinkelslipen på den så man kommer åt nånting. Den finländska hytten är annars bra men åtkomligheten var tydligen på sista plats i planeringen. En del har jag byggt om men det finns mycket kvar att göra innan man kan kommer åt allt utan större nedmonteringar.
På tal om att skruva så är det en fördel att skruva hemma och ha bra med tid på sig.
Nisse nämnde för en tid sedan att den elekstriska handbromsen på V70 jäklas vilket jag inte haft problem med tills jag bytte till min tredje volvo i januari 2024. Vid en skola i storstadsregionen när jag hämtat dotter vid skoldagens slut så blev handbromsen på. Det blev till att ringa efter kranbilen(bärgningsbil) och flytta den till märkesservice. Är väl samma bottenplatta som ford mondeo och vid slutet för v70 börjades billigare och billigare delar köpas från polen. Vi tog taxi hem och kranbil och taxi stod försäkringsbolaget för. Det här upprepades med andra hjulet i en stad i sydösterbotten men att få tag i en taxi lyckades inte jag med en fredag kväll. Timmen var sen och de närmaste bekanta sov eller var på lyran. Genom nummer upplysningen 020203 så kunde de förmedla taxi och en av Berners keruber kom. Trots mina tre språk hade vi inget gemensamt med han hade fått gatuadress utskrivet av nummerupplysningen så han fick in det i gps. När man i sin levnad fått tre branscher förstörd. Jordbruk, tungtrafik och taxirörelsen. När ett fordon stannar. Ring nödnumret på bilförsäkringen. De fixar kranbil till platsen och är man få personer så kan man följa med kranbilen till verkstaden. De har också kunskap om var man får hyrbilar. Gäller alltid ha varma kläder så man klarar ett par timmar i -30grader om det är så kallt. Det gäller om man kört långa sträckor kör man i hembyn kan man fast gå hem. En sak till det gäller ha telefonen laddad. Det blir fort många samtal.
Det blir bara värre med bilarna. Man börjar minnas gamla Lada (Fiat) med en tår i ögonvrån – den kunde man i nödfall reparera själv med slägga och kofot. Nu gör minsta lilla fel på elektroniken att man måste ringa en kranbil … På söndag skulle pojken byta bromsklossar på Skodan (VW) men det visade att under samma årsmodell fans det två olika och han fick naturligtvis fel första gången. Hur mycket slöseri blir det inte av onödiga byten. Lada körde med samma komponenter i 20 år så man visste vad man skulle ha.
Inte tycks driftssäkerheten stiga med modernare grejer. 5:e steglösa växellådan i grannskapet (som jag känner till, säkert finns det fler) gav upp. Så pass att det fordrades grävmaskin att få upp traktorn på lavetten för hjulen stod stilla! Dyra reparationer, ca 25000€+! Brukar vara dags vid ca 4-5000 tim. En grön skulle ha blivit så pass dyr att reparera att ägarn såg ingen annan lösning än skroten fastän maskinen annars var kurant. Tycks heller inte vara ngn skillnad på märken. Antagligen samma skräplådor i alla. Säkert bekväma att använda när det funkar men…
Bara milt och regnigt lovas i prognoserna så skogsföret låter vänta på sig. Blir antagligen att tänka om och börja på sandmarker, men även där kan ytan lätt skadas när det är för blött fastän det bär någorlunda. I plan att prova på med 1:a gallring i nästa vecka med Naarvan.
Det är faktiskt riktigt oroande att utvecklingen går mot slit-och-släng även för grymt dyra maskiner. EU är på rätt väg med krav på att det skall gå att reparera (mobiltelefoner) men det skulle behövas en internationell ändring av tillverkningsfilosofin. Och en sådan förändring ser allt mer avlägsen ut. Därför håller jag envist fast vid mina gamla traktorer (2xMF, 2xZetor och 2xBelarus) som av ”moderna” personer anses vara skrot.Men de går – och – kan repareras. Nån gång tar reservdelarna slut för dem också men jag hoppas jag är död då. Jäkligt sega är de. Det finns en hel industri som tillverkar reservdelar för gamla MF (från 60-talet). Bland annat i Indien. Få se om de gamla ”skrothögarna” kommer tillbaka ?
Som ingenjör läste jag grundkursen i systemteori och där betonades att fungerande system bör vara ”robusta” dvs. att systemet bör fungera fastän någon komponent går sönder – möjligen sämre men ett litet fel får inte krascha hela systemet. Och det är inte bara ingenjörer som borde lära sej grunderna i systemteori …
På dagens lokala ”Pravda” finns en intervju med några bilbärgarkillar. På frågan vilka bilar som oftast behöver assistans så var deras erfarenhet att de gamla rantarna nog går men det är dom nyare bilarna fullmatade med elektronik som behöver oftast hjälp. Har en svag misstanke om att det är fullt möjligt att programmera elektroniken så att det ska börja jäklas efter en bestämd tid. Dessutom är det lite med nya bilar som med dagens telefoner (telefon på 4 hjul) att de är fullmatade med finesser och egenskaper som man inte behöver. Egenskaperna i en telefon räcker för mig om jag kan ringa samtal och skicka meddelanden. Allt annat är onödigt bjäfs. Ser heller inte riktigt vitsen med all sorts filassistans, adaptiv farthållare, nödbroms mm. Hålls man inte i eget körfält ska man inte ut på vägen! Har hänt på motorväg att man blivit omkörd och den passerande svänger in ganska fort framför och egen bil slår på bromsen!! Mera farligt än nyttigt! Kan ju ligga någon bakom också. Torde inte vara omöjligt att med dagens teknik och kunnande tillverka bilar och traktorer som verkligen håller och som är reparerbara ifall ngt i alla fall går fel och inte bara handlar om komponentbyte. Beklagade mig vid besiktningen när jag hamnat att byta hela lyktinsatsen på VW:n bara för att helljuset inte fungerade (xenonlampor) a´1000€ +. Tyckte han var billigt jämfört med en direktimporterad Mersa som inte hade lampor godkända inom EU. 2800 €/sida!! Ny teknik är nog bra och i många fall väldigt användarvänlig men lite mera driftsäkerhet kan man nog fordra.
Jag läste att en tredjedel av svenskarna vill byta till gammaldags knapptelefon. Det är ganska mycket men jag förstår det väl. Det är en grundregel att det som blir mer komplicerat blir mer känsligt och får lättare fel. Få se när det kommer reklam som ”Den här bilen har absolut inga finesser alls !” eller ”Enkel och driftsäker”. Jag tippar att det kommer allt mer tips på nätet hur man kan koppla ur diverse finesser så att bilen/traktorn går att köra med. Inte helt nytt för vi har en hop med grunkor från traktorer och maskiner som plockats bort för att de bara var i vägen. Mest skydd som tillverkaren bara satt dit för att det var tvunget men som de inte alls kollat att fungerar i praktiken.
Ja, om man bara kunde köpa ny en likadan CAT telefon som den första av det märket jag hade skulle jag vara 1:a kund och betala vad som begärs! Stötsäker från 3 m:s fall och vattentät till 3 m:s djup. Knappsats och ingen ”såtaskärm”. Signal när alla andra telefoner var utan t.ex mitt på Finska viken. Internet slapp man ut på med viss möda och ingen WhatsApp men e-post kunde läsas iaf. Hade den i 9 år och batteriet höll fortfarande hela veckan med normal användning. Ingen ”såtaskärm” som som drog ström. Liten och kompakt som 2 tändsticksaskar efter varann ungefär. Pga ingen WhatsApp så nåddes jag inte av meddelanden i snöröjargruppen så därför när tangentmattan började ge upp böt jag. 2:a CAT:en med ”såtaskärm” men även den stöt- och vattentålig. Något sämre hörbarhet, men fortfarande helt ok . Tyvärr fick laddkontakten ngt fel så jag hamnade att byta. Då fanns inte modellen mera! Blev en Samsung av tåligare modell som trots det fordrar pansarglas som redan efter några månader är både repat och spräckt och med luftbubblor under. Fulladdad, med sparsam användning kan man med nöd och näppe klara 2 dygn. Full med onödiga meddelanden dagligen och uppdateringar stup i kvarten som när man ska kolla fordrar ”handskarna av” och tvåhandsgrepp! Tidsödande! Till råga på allt så finns ingen signal för missat samtal eller meddelande utan man måste öppna telefonen och kolla! På CAT:erna blinkade en lampa svagt om man missat ett samtal eller meddelande. 390:ans instrumentpanels skruvande slutade med en genial uppfinning: Snabblim!! Materians vinst över människan! Till sist en liten telefonhistoria om när Gorba var på besök hos Reagan och Reagan stolt presenterade det senaste i telefonväg. Kontakt till Himmeln! ”Pröva gärna, men prat int na läng för he är förbankat dyrt” Svarsvisit i Moskva där Gorba stolt presenterade deras linje till Helvetet. ”Å prat hur läng du vill för he kostar int naa”. ”Men hur äre möjligt att ni har fått e så billigt?” fråga Reagan. ”Lokalsamtal” svara Gorba!!