Höstsådd

Vanligen har vi inga höstgrödor för övervintringen har varit usel på våra åkrar. Men de senaste årens försommartorka har varit ganska allvarlig. I fjol grodde hälften av utsädet (vårvete) först i slutet på juni … Så jag har börjat så litet höstvete även om vi har dåligt med svagt sluttande åkrar. De flesta är som grytor med svackor som inte rinner tomma på grund av den hårda lerjorden.

Fjolårets höstvete gick i alla fall hyfsat bra och inte ens översvämningen i början på juli i somras ställde till med större problem. Så jag beslöt att så höstvete också i år. Vi har en åker som har ”duntar” som oftast är alltför torra. Så kanske höstvete skulle ge minst lika bra skörd som vårvete.

Problemet var att efter 60 mm den 9 juli så blev det mycket torrt och det var lögn att få billarna i jorden på såmaskinen (direktsådd). Först sent i september efter ett litet regn gick det att så över huvud taget. Halmen var också ett problem men jag körde över den med hacken och hoppades på regn som skulle klistra halmen vid jorden. Torr halm är det värsta för den åker framför billarna och högen växer allt mer tills billarna inte alls tar i jorden. Det går mycket bättre med direktsådd i fuktig jord.

Trots den hackade halmen så blev det i alla fall stora hopar med halm efter sådden. Först stannade jag och tog bort den halm som skuffades före billarna men sedan körde jag bara så länge jag såg att hjulet som matade utsädet snurrade. Det ledde till ganska stora hopar på de längre sträckorna. Jag försökte sprida ut dem med hacken men få nu se hur det ser ut nästa vår.

Det var sen sådd och då det blev kallt så trodde jag att det var helt misslyckat. Sedan for vi till Sverige på den årliga ”semestern” – vi flyttade till Arbetsläger nr. 2 där det värsta var att köra omkull gräset som växt sej högt och tjockt över sommaren. Men – hast Du mir gesehen – då vi kom tillbaka i slutet på oktober så stack det i alla fall upp brodd genom halmen. Det hade blivit varmt och regnat under den vecka vi var borta. Nu får man bara hoppas att övervintringen lyckas.

Medan jag väntade på att det skulle komma regn så att man kunde så höstvete så gick jag igenom 91:an dvs. nya Belarus från 1991 (den gamla är från 1984). Den var annars i skick utom att jag krökte avgasröret i fjol då jag skulle köra in den. Jag märkte inte att det var 30 cm för högt. Vissa saker fungerade inte som hyttfläkten men jag har en låda med felaktiga fläktar från gamla Belarus så jag satte direkt in en datamaskinsfläkt utanför värmeelementet. Det är ett helsike att byta fläkt som dessutom går sönder ganska snart.

Datamaskinsfläktarna är tio gånger billigare och då man monterar dem utanför elementet så är de lätta att byta. Det är 12 V fläktar som kan ge ganska mycket luft eftersom vissa datamaskiner behöver ordentlig kylning. Inte är de lika effektiva som de ursprungliga centrifugalfläktarna men man slipper i alla fall en hel del kondens på framrutan.

91:an är nästan likadan som gamla 84:an men vissa småsaker är olika som de elektriska ledningarna. Det tog ett par dagar att gå igenom allihopa men nu vet jag ganska bra hur de är kopplade. Arbetsljusen bytte jag också ut till LED-lampor. Visst läcker den olja liksom alla Belarus men den går att köra med. Jag sådde höstvetet utan större problem. Hydraulikspakarna är inte precis lika som på den gamla så det tog tid att vänja sej. Rengöringen av kylaren var krånglig eftersom Belarus har en oljekylare framför kylargardinen.

Nå, nu har jag bara kvar fem gamla traktorer att se över. Nästa är nog stora Zetorn där bromsarna är dåliga. Och skogsmaskinerna måste sättas i skick ifall det nu alls fryser på. Tyvärr spår en del en varm vinter.

Den här sommaren gick till stor del till att plantera 110 nya äppelträd. Och efter det måste de gärdas in och stödas. Jag har satt jordborrar på skogskranens rotator men leran hade blivit så torr och hård att vi måste hälla ett ämbar vatten i varje hål för att alls få ned borren.

En jordborr krökte jag eftersom leran var så hård. Till all tur hade jag köpt flera borrar så jag bytte och borrade försiktigare. Visst hade det varit lätt på våren men då hade nog alla odjuren ätit upp de planterade äppelträden.

Vi satte två meter högt älgstängselnät runt hela det nya området och fäste vid pålarna som var upp till 10 cm tjocka och fyra meter långa. I hörnen satte vi gamla telefonstolpar som jag borrade hål för med den stora jordborren på 25 cm. Små taggtrådspålar duger inte till nånting. Nätrullen fäste vi vid rotatorn (gripen) och så backade jag och rullade ut nätet tillika. Det gick förvånansvärt fort. Lägg märke till att nätet har mindre maskor lägre ned.

Det har varit en varm höst men den 3 oktober måste jag tända flispannan. Fram till dess har vi enbart använt el för varmvattnet. Litet har vi eldat i köket också. Jag bytte till vinterringar förrän vi for till Sverige men sedan blev det varmare igen. Senaste vecka hade vi alldeles för varmt i huset eftersom det var över 10 grader ute både dag och natt. Tanken var att bygga ny flismatare förrän vi började elda men det hann jag inte med.

I oktober körde jag också runt åkrarna med den nya sidohacken. Tyvärr hade slyet växt alldeles för mycket på sina ställen så där sågade brorsan omkull den med röjsåg och körde det till vår riisdjäärdsgåård runt äppelträden. Sidhacken (släntklipparen) behövs för att hindra slyet att komma över diket in på åkern. Det räcks över diket men inte in på andra sidan.

Det blåser mycket kallt och hårt från söder över åkrarna så äppelträden behöver skydd mot blåsten. Henriks familj byggde ett fint vindskydd. Det är helt enkelt två rader med pålar och ris och allt möjligt mellan dem.

I slutet på oktober var vi en vecka i Medåker för att tömma ut allt vatten inför vintern och för att slå gräset. Jag hade med trimmern och laddare med tre ackumulatorer. Det är den kraftigaste av Husqvarnas batteridrivna röjsågar 535iFR men det var ett hårt arbete att få bort gräset som var både tjockt och långt för vi hade inte haft tid att vara där på sommaren. Det var ett misstag och jag vill inte låta det växa så mycket i framtiden. Dessutom var det blött och sorkarna hade grävt fram stora hopar med lera som förstås sprättade en i ansiktet då man körde med trimmern.

Jag körde tio fulladdade ackur för att få bort gräset och det tog en hel dag. Bland äppelträden måste jag lämna kvar en del för det började regna. Egentligen skulle man behöva kraftigare don men Kubotan är besvärlig att frakta fram och tillbaka. Med den och en hack kör vi gräset hemma mellan äppelträden.

I Sverige hade man inte kunnat så höstsäd tidigare än hos oss för de fick en massa regn direkt efter skörden. Brodden var kort men ganska jämn där och så stod det vatten på åkrarna.

Vi var också och tittade på Sveriges pomologiska sällskaps försöksodling utanför Örebro.

Odlingen ligger alldeles invid legendariska Carl Strömbergs äppelträdgård och Christer Sandberg, ordförande för pomologiska sällskapet, förevisade trädgården.

För att inte råka ut för mustbrist så köpte jag 40 flaskor (66 liter) julmust från Arboga och Västerås (det fanns bara 20 flaskor i Arboga). Nu skall man väl klara sej fram till påsk då påskmusten kommer …

Väl hemma kunde vi konstatera att trots allt hade brodden för höstvetet växt upp. Det hade regnat över 50 mm medan vi var borta och var varmt så här hade man en grym tur. Alltid räcker inte skicklighet utan det behövs också tur. Det ser inte så fint ut som på harvade åkrar men direktsådden brukar ge nästan lika bra resultat i slutändan. Jag hoppas också att halmen hjälper för övervintringen.

På byggnadssidan hann vi också få upp den andra tröskhusdörren. Förra vintern hade jag bara en presenning uppskruvad där. Det är nödvändigt för det blåser in både regn och snö annars.

Det blev långt men jag har inte haft tid att skriva tidigare. Nu börjar maskinerna vara undansatta och det är verkstadsarbete som väntar. Möjligen också litet byggarbete om vädret det tillåter. Jag skulle sätta upp en dörrskena bakom uthuset förra veckan men fyra dagar försökte jag och varje gång började det regna vilket inte är så trevligt då man måste stå i takdroppet. På lördag skruvade jag upp skenan fastän det regnade då också.

Man får önska en litet torrare höst och så småningom en kall vinter så skogsvägarna håller. Nu kan man inte köra nånstans utan att det blir grymma hjulspår.