Förhoppningarna om en torr höst som går över i en kall vinter kom på skam. Tvärtom har det varit varmt och fuktigt – utom ett par dagar i november. Då var det -10 grader och brorsan körde upp spår i skogen men sedan blev det varmt och blött igen.
Det gör inget för jag har haft massor med verkstadsarbete som jag skjutit upp ända tills nu då man inte kan bygga utomhus eller fara till skogs. Jag var ändå tvungen att sätta fast alla gluggarna i väggen på uthuset för annars blåser det in både regn och snö. Det var mindre trevligt för man måste arbeta i takdroppet. Fastän det inte regnade så var det så fuktigt att det rann vatten från taket nästan hela tiden. Det var inte läge att sätta in fönstren så jag satte plast mot fönstergluggarna. Dörrar till växthuslidret fick jag i alla fall upp.
Det fanns många öppningar i väggen och jag har fönster för alla men en del gamla fönster är så ruttna att det blir ett stort arbete att få dem i skicka (mest i bodvinden). Alla nedre fönster är nya, dvs. begagnade och i bra skick men borde kittas och målas först.
Till först måste jag se över bromsarna på stora Zetorn som har varit dåliga. Men före det måste gamla MF65 med den lilla frontlastaren sättas i skick för att köra flis till mellanlagret. Den är från 1960 men fungerar ännu fint. Litet svårare är det att starta då det är kallt och jag märkte att motorvärmaren hade fått kortslutning så det gällde att glödga ordentligt. Det fungerar vid några minusgrader men inte då det är riktigt kallt. Nu var det fint att vädret var varmt (upp till +7 grader både dag och natt).
Sedan var det en hel del arbete att få in stora Zetorn i verkstaden. Det hade samlats allsköns bråte där under flera år så nu bestämde jag att varenda kvadratcentimeter av golvet skulle sopas. Och då måste först allt flyttas bort. Det var mycket bra för en hel del kunde jag bränna upp eller kasta bort och resten radade jag in i hyllorna. Då det blev fart på städningen så började jag organisera om alla hyllor och flyttade bort mindre nödvändiga saker till den kalla sidan av verkstaden.
Först flyttar man fram allt mitt på golvet och sedan börjar man sortera eländet. Nu tömde jag också hyllorna och radade om allting. Det gick en massa tid men jag hittade en hel del som jag inte vetat var det fanns. Också bultar, muttrar och brickor sorterade jag in i den hylla som jag byggde för flera år sedan men aldrig haft tid att ta i bruk ordentligt. Numera köper jag hela förpackningar på hundra eller fler för det går åt en massa tid att köra till Borgå för att köpa nånting. Sist och slutligen sitter det inte så mycket pengar i lagret och en del sparar jag in på minskade bränslekostnader. För att inte tala om hur mycket tid man vinner på att ha eget lager.
Det tog över en vecka att städa men det behövs utrymme att ta bort bakaxeln på stora Zetorn (bromsarna är bakom axeln). Lådorna till vänster på bilden är tomma och skall bort.
Nu var jag glad att jag byggt en stor verkstad. Det fanns inga lampor på lilla frontlastartraktorn men den rymdes in tillika med stora Zetorn – med nöd och näppe. Man måste ha arbetslampor både framåt och bakåt för att köra flis för det är mörkt också mitt på dagen.
Efter att ha pallat upp bakaxeln ordentligt så gällde det att få bort bakhjulet. Det är inget annat problem än att det är stort. Man vill inte bli under det så jag måste ta brorsan till hjälp för att få bort det utan att det vippade omkull. Det är inte lätt att få upp det tillbaka i så fall …
Halvaxeln lyfter jag upp med en pumpkärra och dra sedan ut den – sådär i princip. Nu satt vänster halvaxel fast som synden och vi fick arbeta länge med mejslar, bräckjärn, järnstavurar och massor med rostlösningsmedel. Jag misstänkte nog att bromsen var full av rost för på vintern frös vänster bakhjul fast så där fanns vatten.
Jag blev inte heller besviken för bromsen var full av rost och vatten. Det finns ett dräneringshål i bottnen men det var fullständigt tilltäppt. Den här bromsen har knappast varit öppen sedan den kom från fabriken. Jag köpte traktorn begagnad från Nurmestrakten och där hade den stått utomhus ganska länge.
Lamellerna var slutslitna och alldeles lösa för centrumet med räfflorna hade kommit loss. Den här bromsen tog inte alls. Med fil, slipstift, stålborste och sandpapper togs den värsta rosten bort. Jag försökte också jämna ut bromsskivorna med planfräsen men det var svårt att få dem fastspända tillräckligt bra. De värsta ojämnheterna fick jag i alla fall bort.
Efter mekanisk rengöring tvättade jag bromsytorna med rengöringsmedel och satte ihop bromsmekanismen med kulor och nya fjädrar. Även om det såg hemskt ut i början så var det inte så farligt. Bromsytorna är inte riktigt bra men med nya lameller blir de inslipade så småningom. Man måste bara se till att dräneringshålen hålls öppna.
Det var ganska enkelt att sätta ihop allting då rosten var borttagen och spåren smorda med olja. Zetorn har ju torra bromsar med kulor och dubbla lameller – samma princip som Massey-Ferguson. De har fungerat bra även om MF165 har bromsar som lätt vill låsa sej. Men de tar bra. Spåren på axeln hade inte rostat alls.
Eftersom det var slaskväder ute och traktorn var varm och torr inne i verkstaden så beslöt vi oss att se på andra sidans broms också. Det var inte bortkastad tid för den var full med bromsdamm som inte var rostigt eftersom dräneringen hade fungerat. Lamellerna var helt slut också på den här sidan även om bromsen tog litet ännu.
Det bästa var att bromsskivornas ytor var fina och jämna. Med rengöring och byte av lameller så var den här bromsen helt i skick. Det var inget problem att ta isär och sätta ihop den heller i motsats till vänstra sidans broms.
Det tog tid att få bromsarna i skick – speciellt den rostiga vänstra sidan – men det var nödvändigt. Man kan inte köra med en 6000 kilos traktor som har dåliga bromsar. Även om det går att stanna genom att slå frontlastarskopan i jorden … Det har varit irriterande att handbromsen inte heller har fungerat så man fick inte traktorn att stå stilla då man skulle koppla redskap. De små MF-traktorerna kan man skuffa framåt eller bakåt för hand men inte den stora Zetorn. Nu gäller det bara att ställa in bromsarna rätt vilket kan vara knepigt. Antingen tar de inte eller så låser de sej.
Trots allt elände med jordbruket så beställde jag bigödsel för vårbruket. Det har visat sej att förvaringen med storsäckar under en presenning har fungerat bra. Det är sällan vi har haft klimpar under de senaste åren. Det var annorlunda förr då säckarna mellanlagrades i stället för att komma direkt från fabriken som nu. En extra lastning medförde små hål i säckarna och alltså klimpar. Men det är viktigt att underlaget är torrt och slätt. I år sågade jag nytt virke som sattes på en bädd av grus. Det gick fint att sätta presenningen på med lastaren. Viktigt är att man sätter en säck utanpå hopen så att presenningen sluttar utåt ordentligt och att det inte blir gropar som vatten kan samlas i.
Då vi hade fått bort den vänstra halvaxeln så kunde jag beställa nya delar (lameller). De kom ganska fort från hovleverantören i Estland. Efter all min kritik mot diverse slöa leverantörer måste jag nu skriva att leveransen med PostNord gick bra. Jag följde med genom deras app och då jag beställde på kvällen så kom det leveransnummer redan följande morgon. Det tog ett par dagar eftersom det gick över veckoslutet men sedan kom paketet hemkört till det hyfsade priset 14:90. Vi hade annat att göra så jag tyckte inte att det lönade sej att byta byxor för att köra upp till kyrkobyn för att hämta ett paket även om det hade varit 5 euro billigare.
Medan vi väntade på de nya lamellerna så byggde vi färdig vår virkesförvaring inne i den stora ladan. Det som saknades var en hylla för korta stumpar som nu dräller överallt. Jag ids inte bränna upp stumparna för ganska ofta behövs det massor med stumpar och då vill jag inte såga upp långt virke. Nu har vi plats för stumpar mellan 30 och 150 cm. Möjligen borde vi ännu bygga en hiss för att få upp virket snabbare (?).
Lilla Zetorn hade ett stag på lastaren som kommit loss från ramen. Det är ingen idé att svetsa fast det på nytt för materialet är för svagt. I stället skruvade jag fast det med 20 mm bultar och klammer runt fyrkantröret. Det håller bättre för det ger litet efter och river inte sönder röret.
Nu börjar det bli kallare väder så vi kan troligen börja med skogsarbetet nästa vecka. Det finns ännu sådant som borde göras på stora Zetorn, främst det elektriska. Hyttfläkten fungerar inte alltid och det är absolut omöjligt att köra flis och snö om rutorna immar fast. Men med de usla vintrar vi har nuförtiden så kan det vara nödvändigt att använda varje dag i skogen då det bara är möjligt – alltså fruset. Just nu har vi ett eländigt slaskväder så man vill inte köra upp spår ifall det kan undvikas. Men nästa vecka skall det bli kallt.
Även om det varit bra för verkstadsarbetet med värme så börja man vänta på en ordentlig vinter. Det behövs också litet mera motion än vad inomhusarbete kan ge. Den enda motion jag har fått är då vi gått ut på morgonen med lilla voffen Ruff. Han tycker inte heller om vätan utan gillar kallare väder då det är torrare.
Vi får ta vädret som det kommer och anpassa oss efter det. Jag önskar alla en God Jul och hoppas på en del av julfirandet i skogen.
