Bondbloggen – Sida 192

Å skidan hon slinter :)

”Du ska se att det blir bättre bara du får börja skida” var det en och annan vän som sade under senhösten och förvintern när jag tyckte att det mesta var lite motigt. Tyvärr har tröttheten och det eländiga skördevädret kanske återspeglat sig lite i blogginläggen också, det mesta har lätt blivit lite mollbetonat. Men nu känns det faktiskt lite bättre efter att flunsan börjat ge med sig så att jag kunnat inleda skidsäsongen, så visst får jag väl lov att ge vännerna rätt 🙂

Kändes faktiskt eländigt här i början av månaden då skidspåren vid sportstugan sattes i skick och flunsan hindrade mig från att spänna på skidorna. På juldagen kände jag mig i alla fall så pass pigg att jag tyckte att det var dags att försöka mig på en tur i spåren. Förvånansvärt lätt gled skidorna trots kylan och nysnön så det blev 12km under premiärturen för säsongen. Julannandag hann jag inte med mera än 8km för vi hade en hel del grönsaker att packa för leverans på torsdagmorgon. I går kväll spädde jag på med ytterligare 16km så nu är jag uppe i 36km. Och bara jag får hem bilen som är ute på leveransuppdrag blir det väl en tur ikväll också 🙂

600km lyckades jag skrapa ihop under fjolårssäsongen och det har jag tänkt att jag skulle försöka med i år också då nu snön kom tidigare än ifjol. Hade satt 100km under december som målsättning men vi får se hur det blir det utlovas ju regn och plusgrader till söndag. Ordentliga målsättningar är det hursomhelst bra att sätta oberoende om det gäller odlandet eller skidandet.

Vi är ett gäng skidare härifrån som brukar försöka avverka ett långlopp utomlands varje vinter och i år är målet Birkebeinerrennet i Norge i medlet av mars. Loppet lär vara krävande så lite träning kan behövas. Egentligen hade vi tänkt åka MarciaLonga i Italien men vi fick ingen startplats då italienarna börjat begränsa antalet deltagare från Norden för att ge de italienska skidåkarna bättre möjligheter till goda placeringar. Vi nordbor har tydligen blivit för dominerande i spåren 🙂 Ett annat lopp som jag helst inte missar är BotniaVasan i Vörå i februari. De här båda finns inplanerade så här långt, finns det tid och ork kanske det blir ytterligare något lokalt lopp.

Skidåkningen är väl egentligen den enda fritidssysselsättningen jag sysslar med för tillfället förutom lite föreningsverksamhet och några kilometer MC-åkning sommartid. Och joo, det här med bloggskrivandet får väl också räknas som ett fritidsintresse det med 🙂

Visst har jag andra intressen som jag gärna skulle ägna mig åt men då tiden inte riktigt vill räcka till är det lika bra att låta det vara ty annars blir det lätt en stressfaktor och då är det ju inte roligt längre. Under skidåkningen får man frisk luft och motion som håller kroppen i skick under vintern inför sommarsäsongens fysiska prövningar. Skidåkningen passar hela familjen så både frugan, barnen och barnbarnen nöter spåren här. I vinter kommer också äldsta och yngsta dottern att försöka sig på lite långlopp med att delta i BotniaVasan, om pappa betalar deltagaravgiften 🙂

WP_001835 — Kallt men fina förhållanden under skidsäsongspremiären.

Stolpe in eller bara stolpskott?

Vissa saker man företar sig kan vid första anblicken verka geniala, men visar sej sedan vara riktigt misslyckade. Andra kan verka idiotiska men visa sig vara rena snilleblixten efter ett tag. Häromdagen gjorde jag en reparation som har förutsättningar för att gå i bägge riktningarna och det blir väl framtiden som får utvisa om det är ett fall framåt eller bara ett fall i största allmänhet.

En kväll i julhelgen upptäckte jag att en av kornas vattenkoppar var helt lös från sitt fäste. Det problemet gick någorlunda lätt att åtgärda tillfälligt genom att kila fast den med ett par träkilar. Vad som däremot var värre var att koppen efter min hastverksreparation började läcka vatten. Rejält. Det formligen sprutade ut på undersidan. Jag öppnade alltsammans flera gånger, flyttade kopplingar, bytte packningar m.m. men inget hjälpte. Det verkar som om vattenstrålen nött ett litet spår i själva gjutgodset och då hjälpte det inte med nya packningar. Det var rejäla minusgrader, jag frös om fingrarna och klockan var vid det här laget en god bit över midnatt. Jag bestämde mej för att strunta i saken i kväll. Korna har tillgång till flera koppar, de klarar sig också om jag pluggar igen den här och tar nya tag i morgon. Dessutom kommer jag förmodligen att bli tvungen att byta ut själva koppdelen. Det lär ta ett par dagar att få hem delen (eftersom den garanterat inte finns i hyllan) och kosta några hundringar, så korna kommer ändå att få klara sig utan den här koppen ett tag.

Vattenkoppen har ingen kran utan det blev att proppa den med nåt lämpligt tunt material som rymdes in mellan packning och kopp. Det första jag hittade var en gammal innerslang från ett bildäck som jag klippte i lämplig storlek, klämde in mellan den gamla packningen och vattenkoppen och skruvade igen. Jag konstaterade att koppen var absolut tät, det kom inte en endaste droppe vatten i själva koppen och läckte inte heller på undersidan. Perfekt. Jag släckte belysningen och tog natten.

Följande dag gick jag som vanligt morgonrunda i ladugården och upptäckte att en kalv stod och nosade på den igenpluggade koppen. Vid en närmare titt märkte jag att hon tydligen försökte dricka ur den. Vid ytterligare titt kunde jag slå fast att hon faktiskt på riktigt drack ut den! Det rann vatten i kopppen precis som den skulle när man tryckte ner tungan. I övrigt var den helt tät, inga läckage och inga andra problem heller! Läckaget hade alltså mirakulöst självläkt under natten och dessutom hade min proppning försvunnit och nu fungerade allt som det skulle. Fantastiskt!

Nåja, vid närmare eftertanke var det inte så konstigt. Den avklippta innerslangen räckte förstås till för att täta läckaget. Däremot var slangen inte tillräckligt stark för att i längden stå emot vattentrycket (vilket jag egentligen borde kunnat räkna ut). Efter några timmar hade vattenstrålen antagligen nött hål på min pluggning och koppen börjat fungera igen.

Nu återstår förstås frågan hur länge det här fuskverket kan hålla innan det börjar läcka igen. I princip borde jag väl reparera felet ordentligt, men faktum är att det här är så pass intressant att jag tror jag låter innerslangen sitta kvar ett tag. Bara för att se hur länge det håller. 🙂

Julhälsning

Vill med detta inlägg önska bloggläsarna GOD JUL. För det får man väl göra ännu idag, imorgon är det väl god fortsättning som gäller?

De senaste åren har julen firats lite improviserat. Tidigare firades så gott som alla jular med middag och julklappsutdelning hos mor och far. Nu har ytterligare en generation kommit med i bilden så familjen är lite mera splittrad. Sen har ju morsan blivit lite äldre också och har inte den ork som fordras för att koka, steka och baka åt hela familjen. I år hölls middag i knytkalasstil hos mellandottern i grannbyn och dit hittade också julbocken som var den samma som ifjol. Trots att de äldre barnbarnen uppnått skolåldern verkade nog tron på julbocken sitta kvar även om utstyrseln synades noga 🙂

Innan middagen delades de sista julhälsningarna ut till vänner och bekanta och ljusen förnyades på sonens och fars gravar. Granen paketerades in för att klara förflyttningen från lagerlokalen där den fått stå för att tina upp några dagar innan den tas in och dekoreras. När det är så pass kallt som det är i år kan granen snabbfrysa under förflyttningen och då blir nog glädjen kortvarig. Likadant kan det gå om man tar in en stelfrusen gran i stugvärmen utan att långsamt låta den tina upp.

Granen fick i år bli modell större i och med att mellandottern numera bor i föreningshuset i grannbyn.

GOD JUL !!

Spåkärringens funderingar

Hon gör så gott hon kan… men ibland slår det stock i systemet!

Om Anders braskar så ska Tomas slaska, så då ska de bli plusgrader i jul, det väntas enligt vädergubbarna om några dagar, men när temperaturmätaren visar runt -10 börjar man fundera, nåja, det kommer väl.

Om planeten ställd sej västerme för nån månad sen, så borde det ha varit milt i december… njäi, det ha det ju inte alls varit, snarare tvärtom, det ha ju bara blåst nordan och östan, fast å andra sidan, med den vinden skulle vi ha kunna haft det kallare än vad det varit, sjön håller ifrån… eller är det ngt med västerplaneten?

Is ha det inte lagt ännu, stämmer enligt röjknoppningen, och ur vattnet stiger det sjörök nu när det nöp till. Det håller dock på och lagar det krångligt för oss där vi kör över ”inderfladan”, men orkar och mäktar man bara bråka den is som lägger nu så det inte lägger nån cm för att sen lägga snö på tills/när det mildnar i, så finns chans till skaplig is. Lägger det is med snö på, som man inte mäktar bråka, ska det nästan stöpa igenom för att isen ska bli något att ha, den blir ju inge bra med bara ihopfrusen snöpårå. Nej, bråka bråka och så invänta skapliga vintergrader när sjön är ”ismogen”.

Det sägs också att vattnet ska skölja alrötterna 3 gånger innan det lägger is, och nu ha högtrycket som cirkulerar på norröver (antar jag) packat ut vattnet ur sjön så det är långt ner till båtarna, så ska det upp ännu någon gång innan det lägger is? Då blir det snart bråttom för det ska ju ske i mitten av januari enligt röjknoppningen. Mej veterligen ha det bara varit upp en ordentlig gång ännu, kanske två, beror på var alen står 😉

Ingenting stämmer, eller?

Ett ”original” här i trakten sade (på riktigt infödingsspråk) ” Tomten gambel märkena stember int na meir, he enda som stembär nuförtiidn, e en e blir gult hål tå man pissar i snön!”

Julstress.

Jag hör inte till dem som tar på mig någon större stress för att det är jul men julen orsakar ändå en hel del oreda som leder till stress, speciellt de år då julen infaller mitt i veckan som i år. Grönsaksbeställningarna blir ju lite större (vilket i och för sig är trevligt) då det är färre dagar att leverera men i och med att det rör sig om färskvaror vill det ju inte gå att bygga upp några lager av leveransklara produkter. Sen är det ju väldigt svårt att veta vad som går åt också just denna jul.

Det utdragna skördearbetet gör att jag liksom Nisse har en hel del göromål ”på slarv” och det, liksom att arbetet räcker till i övrigt också, gör att det inte finns utrymme för några helger eller andra utsvävningar. Inte passar det att vara i oskick heller …. ändå är oskick och utsvävningar precis vad jag sysslat med. När de övriga finländarna firade på slottet satt jag och ”sprutmålade” (ursäkta utrycket) toalettstolen. Magsjukan gick relativt snabbt över men följdes av flunsa med halsont, snor och hosta i mer än en veckas tid. Sånt tar på krafterna så trots att jag försökte hålla igång gick allt som i slow motion och bara det allra nödvändigaste som att se till att flisförrådet fylldes på och en del utrustning och maskiner räddades från att gömmas i snön samt lite hjälp åt flickorna med tvätt och sortering var allt jag orkade med.

Det är ju annars märkligt att man hålls frisk när man trött, våt och kall jobbar ute på åkern men sen när dagarna blir kortare och man försöker unna sig någon timme på soffan ja se då slår sjukdomarna till. Kan det vara så att när man inte på några villkor har tid att vara sjuk så då vet också kroppen att se till att den fungerar och immunförsvaret jobbar på för att sen försumma sina uppgifter när man slappnar av?

24-timmars semester.

Sen hade jag ju lovat frugan lite utsvävningar också i samband med hennes 50-årsdag. Det löftet måste jag väl ändå hålla, hon har ju trots allt orkat med mig i närmare 32 år vid det här laget. Lämpligt nog började krafterna komma tillbaka men som alltid när man ämnar företa sig några extraordinära utsvävningar finns det allt möjligt som måste göras så det blev en 42-timmars arbetsdag dagen innan avresan söderut. Som sällskap på resan hade vi frugans tvillingssyster med man som chaufför så jag kunde tacksamt ta igen mig lite under bilfärden i snöröken. Riktigt trevligt hade vi på badhotellet men riktigt pigg kan jag nog inte påstå att jag var. Förstår inte hur de som håller flera veckor semester orkar och hinner få allt klart innan ledigheten. Nää, semester är nog inget som passar mig, hellre jobbar jag på i maklig takt varje dag än stressar på för att hålla någon dag ledigt.

Nu till julen ska det väl ändå bli lite lugnare så att jag hinner ut i skidspåret för trots att spåren nu varit i prima skick i mer än 2 veckor har jag ännu inte påbörjat skidträningen, målsättningen är att få ihop 100km innan årskiftet och det börjar inte vara så många dagar kvar tills dess.

Hur som helst så verkar inte den utlovade domedagen komma idag heller och vi börjar sakteliga gå mot ljusare tider……… såleis 🙂

Julpynt

Julafton närmar sig med stormsteg och det börjar dyka upp allt mer pynt både inomhus och utomhus. Hos oss är utepynten faktiskt inte så rasande många, eftersom vi bor lite för oss själva är det ändå inte så många som skulle se dem. Vi brukar satsa på pynt inomhus istället.

En nyhet för i år är dock att det skulle ordnas julgran till hönshuset. Eftersom vi inte haft höns tidigare är det följaktligen första året den julseden är på tapeten hos oss.

Hönsbesättningen fick sin upprinnelse när junior i somras fick överta en äldre hönsbesättning av en bekant. De ursprungliga hönsen var till åren komna och under sommaren byttes de successivt ut mot yngre förmågor.I nuläget består gruppen av fyra höns och en tupp. Av hönsen är det faktisk bara en som lägger ägg för tillfället, de två andra har uppehåll och en är så pass gammal att hon tydligen slutat med äggproduktionen. Hon får dock vara kvar som sällskap eftersom hon är rätt social och trevlig.

Hönsen har, förutom ägg, gett en hel del trevnad och goda stunder. Därför ville vi inte göra oss av med dem till hösten, utan den gamla skogsbaracken tömdes och gjordes om till hönshus. Den är isolerad och var faktiskt förberedd för el från tidigare. Så nu har hönsen ett någorlunda varmt krypin med både belysning och ett litet värmeelement.

Junior har ansvaret för hönsen och han har verkligen tagit uppgiften på allvar. Också nu under vintern skall han absolut en runda via hönsen och klappa varenda höna innan han åker till skolan på morgonen. Och det var också han som proppsade på att hönsen skall ha en egen julgran.