Kategori: Bondbloggen

Välkommen i gänget

En ny arbetskamrat, INTE alla dagar det inte!

Vi möttes, sådär på riktigt och bekantade oss med varann lite efter att beslutet fallit… Det kom lite hastigt på, men när man äntligen hittar någon man gillar skarpt, efter att ha småletat i två år så var det ganska självklart när allt gick omkring. Vi kände inte varann. Setts lite sådär på håll nån gång, men då inte alls haft en susning om att vi skulle börja jobba tillsammans. Däremot kände Mats honom, och har många både bra, roliga och ledsna historier om hans tidigare arbetsliv. Han har jobbat med jordbruk förut, så han borde känna sej varm i kläderna här på gården, även om den är mycket mycket mindre än det han varit van med.

Att hitta jobbarkompisar är inte alltid så lätt. Man vill ju ha någon man kan lita på. De han jobbat hos förut har, vad jag förstått, inte haft någonting större att klaga på hos honom. Några små incidenter händer ju vem som helst, det kommer man ju aldrig ifrån. Han har bara jobbat hos två tidigare. Men de han jobbat med har nog sett till att han fått veckans timmar fyllda. Och när jag hör på Mats historier om hans tidigare arbetsplatser har han också fått ta i. Han har inte bara stått och slöat vid något dike, utan troget arbetat ”på riktigt”!

Det känns bra att man känner till honom lite. Jag vet lite hur han har haft det och vet att framtiden kommer att bli helt annorlunda. Visserligen har han jobbat på kogård förut, så djur känner han till, men det är ändå helt annat det jag håller på med. Främst kommer han att få sköta slåtterkrossen när ensilaget skall slås, och så kanske gödselspridandet, både konstgödseln och stallgödseln. Han är inte något större muskelknippe, men jag tror nog han kommer att visa att liten är stark. Eller, så kanske man inte kan säga, liten och liten… Det är väl som att kalla honom ung eller gammal, inte vet jag, det beror helt på hur man jämför. 1996 var i alla fall årtalet då han såg dagens ljus för första gången. Ung eller gammal.. Hmm… Det får var och en bestämma.

I alla fall kommer arbetstimmarna bara att bli en bråkdel av vad det har varit. Men jag tror inte det blir så högljudda protester. Vi kommer nog att trivas bra tillsammans, bara han kommer hit till lands. Han e från ”finska fastlandet” sådär ursprungligen, men har hela livet varit på Åland. Han kom hit tillika med mej och Mats i söndags. Han hade med sej en egen balgrip och konstgödselspridare också. Nu väntar han snällt på Kirjais att jobben skall börja, och det är snart det. Snart får vi börja se hur bra vi börjar trivas med varann, min ”lilla” Valmet 465 och jag 🙂

 

Ursprung.

Nej, nej, detta inlägg har inget att göra med armbindlar eller den senaste tidens debatt!! Här är det frågan om helt lagenlig märkning som jag nu under vintern förfinat något inspirerad av dagens GPS-teknik.

När det gäller vår dagliga mat är det nog helt berättigat att få veta varifrån det vi stoppar i oss härstammar. Och då är det inte fråga om någon form av diskriminering utan helt rättmätig information.

Efter att vi gick in i EG (senare EU) blev det ett tag lite ”fult” att skylta med inhemskt och finländskt, allt skulle värderas lika i den fria marknadens anda. Strikta sorterings- och paketeringsregler infördes och vi odlare skolades för att t.ex. alla europas morötter skulle se exakt lika ut. Ett system för ”EGenkontroll” infördes och förpackarens kvalitetsansvariga skulle innan leverans granska en viss procent av försändelsen. Hela proceduren blev så pass komisk att jag har förträngt detaljerna men i det lilla familjeföretaget där man ofta själv eller tillsammans med familjen förpackat produkter under dagen så skulle innan leverans den kvalitetsansvarige öppna förpackningarna och granska sorteringen samt föra protokoll över arbetet. Ett arbete som ofta samma person  just utfört eller kanske makan/maken vilket gjorde saken ännu känsligare 🙂 Protokollen skulle sparas och jag har väl ännu någon mapp liggandes i förrådet. Visst är kvalitetskontroll viktigt men dylika system är nog mera lämpade för storföretagen och industrin än inom familjejordbruket, här får nog var och en svara för att kvaliteten är den rätta. Efter hand luckrades regelverket upp något och  kravet på produkternas rakhet och storlek har lindrats något.

I takt med att miljöfrågorna och det horribla med att frakta maten runt hela jorden blivit omdiskuterat så har närmat och lokalproducerat blivit allt populärare. På lokalplanet har det väl alltid varit så och nere i europa har det lokala värderats högre än det importerade. Här höll det ett tag på att helt styras över till ”standardprodukterna” vilket mest gynnat handeln som på så vis fritt kunnat köpa upp billiga partier världen över. Visst är närmatsboomen också en trend som allt annat men jag tror nog att den kan bestå ganska länge, ökade transportkostnader och miljöproblem i de mer tättbefolkade områdena bidrar säkert till det.

Men tillbaka till min egen märkning som detta egentligen skulle handla om. Jag har som sagt under vinterns lopp efterhand kompletterat förpackningarnas produktinformation med GPS-koordinaterna för den plats där produkten är odlad. De kunder som köper våra produkter kan om dom så vill knacka in koordinaterna i lämpligt kartprogram och på så vis lokalisera produktens ursprung. Jag tycker att detta berättar mera än enbart odlarens / förpackarens adressuppgifter som är den normala informationen.

Så här ser det till exempel ut på de morötter som vi packat idag.

Produkt ID med koordinaterna inom parentes.

 

Vad tycker Ni? Kom gärna med synpunkter och förslag till ytterligare förbättringar av produktinformation.

 

Uppdatering 19.4

Bongade följande produktinformation häromdagen:

Finländsk purjo?

Tillåter mig betvivla att denna purjo är finländsk, skulle ha varit roligt med koordinaterna över ursprunget 🙂

Om någon känner på sig att information är riktig så rätta mig i så fall.

På bus!

Bushumöret är på topp! När tackorna äter passar lammen på att busa runt tills dom slocknar. Fullt ös! Hopp och studs och studs och hoppsan!

Lammstudds på tackorna

Som om de hade fjädrar i klövarna studsar de runt, upp på tackorna i någon vända, om de så sover eller äter spelar ingen större roll, mera fart på klövarna bara om de står. Det skall stångas och skenas. Ibland landar någon i vattenbaljan, men där blir de inte långvariga 😉

Kommer man in för att fylla på vatten behöver man inte känna sej ensam.

Lamm kompisarDe hoppar och trängs för att få komma nära och testa tänderna i byxorna. Det är mitt knä man ser på bilden och knäskydden är perfekta att bita i. Normalt bits inte fåren, men som för alla små skall de sylvassa tänderna testas, och det mesta smakas på 🙂

Det hördes bara ett ”plopp”…

….då Kenneth tappade sin telefon i ett djupt utfallsdiket idag. Dit for den. Kan berätta att det hördes mera än ”plopp” efter det, men de orden är censurerade i detta inlägg 😉

Vi är flera gårdar som delar på en pump som tömmer ett större utfallsdike under odlingsäsongen. Idag var det så dags att föra den på plats och skruva fast den i ställningen. Telefonen fanns där den inte brukar finnas, nämligen i rockens yttre bröstficka. Från bröstfickan krävdes det inte en stor framåtböjning före hela apparaten var i plurret.

Min första fråga var – När gjorde du den senaste säkerhetskopieringen? Det var en tid sedan.

Visst är dagens telefoner bra, men vad mycket man kan förlora om man inte gör säkerhetskopiering lite oftare. Förr missade man ju bara telefonnumror som var programmerade på sim kortet eller telefonens eget minne. Men som t.ex. idag for det en massa fotografier, videoklipp, anteckningar och säkert mycket mera som vi inte ännu har tänkt på.

Men det var inte första gången som Kenneths telefon försvinner eller förstörs. En telefon har gått igenom torken en gång, fungerade bra efter att den kom ut, bara att koppla ihop batteriet i telefon och så var den saken fixad. Värre var det andra gången för 11 år sedan då en gris åt upp telefonen till lunch.

Vad lär man sig av detta? – GÖR EN SÄKERHETSKOPIERING OFTA! Nya telefoner görs alla dagar, men bilder och videoklipp förblir endast som minnen.

Koskit…..

…..sprider jag inte för tillfället men jag var med på den tiden när man bredde dynga ”by hand” på åkern. Dyngan kördes oftast ut under vintern i små högar som stampades till snygga ”paket” för att underlätta nedbrytandet av cellulosan i halmen och för att undvika att de värdefulla näringsämnena gick till spillo. I samband med vårharvningen delades sedan högarna ut i mindre högar som sen i sin tur fördelades jämnt över åkern för hand och harvades in i marken. Jobbet var tungt och ibland fick mina barnahänder en och annan blåsa men det minns man inte längre 🙂 Det som man däremot minns är den underbart mustiga doft av välbrunnen kodynga som spred sig över nejden då när det begav sig. Anledningen till detta något nostalgiska inlägg är följande ”Koskits-låt” med taktfast 2-cylindrigt komp.