Kategori: Bondbloggen

Stölleprov

Rubriken är hämtad från Emil i Lönneberga, det var visst hans pappa som brukade kalla endel av Emils påhitt för det ovanstående.

Lite bakgrund först. Jag besökte Hufvudstaden över helgen. Jag hade den äran att vara inbjuden till en doktorpromotion (heter det så?) och det var en ny uppplevelse för husbonden. Jag kan meddela att när man finner sig själv uppklädd i kostym minglande bland frackar och långklänningar utrustad med ett champagneglas i näven på läkarklubben Thorax, då är det skarpt läge för ”finn fem fel”.

Nåväl, sparven redde ut även denna tranedans. Det visade sig att det fanns en bondekollega från hemsoporna bland dom inbjudna så i höjd med efterätten hade diskussionen nått spannmålstorkens utmatare,  kanske lite bredvid avhandlingens ämne, men viktigt ändå.

Helsingfors centrum var en synnerligen intressant upplevelse. Jag har lite tvivlat på rapporterna därifrån både via radio och bloggen, men det fick man igen. På väg till Biomedicum hamnade vi efter en felorientering (bönder i stan, ni vet) in på Minna Canths gata och där på gatan låg det mera snö än vad det någonsin gör på ensliga skogsvägar i Yttermark. Mannerheimvägen var i sämre skick än Östra Linjen, bara en sån sak. Detta var på lördagen, och på söndagen var alltså allt mycket värre. Det snöade snö. Mycket snö. Det är sällan jag oroar mig för föret när jag skall ut på vägarna, men detta verkade nästan för mycket. Nåväl, ovädret upphörde vid Åboledens slut och sedan var det fint före ända hem.

Stölleprovet då. Jo, naturligtvis all panisk julhandel och vansinniga marknadsföringstrix som slängdes från höger och vänster. All julskyltning, alla budskap var bara KÖP KÖP KÖP. Köp julfrid, köp sinnesfrid, köp vansinne, köp Norge, köp vadsomhelst bara du handlar. Folk hullerombullrade omkring och allt var bara för mycket. Men en god sak för allt detta med sig. När Citroenen stannade invid hemmet på kvällen så visste man att man kommit hem. Hem där man är hemma i sitt hem. Inte en julvansinnesshoppare så långt ögat nådde, bara ett stilla sus från träden. Till och med mörkret var välkomnande.

Och vetskapen om att man inte längtar någonstans alls, den är lätt att leva med.

I snöstorm, någonstans i ödemarken på Malmgatan

Dussinet fullt

Man vet inte om man ska skratta eller gråta mera; nu har vi fått 12 tjurkalvar på raken..! Om man vill se något positivt i det hela, så kommer vi ju inte att ha några direkta problem med att fundera vilka ungdjur vi ska sälja och vilka vi ska hålla kvar. Dessutom kommer vi ju att ha mycket luftigt i boxarna, då vi inte har så många kvigor att föda upp. 😛

Där tar det positiva slut. Av dessa 12 tjurar, är 4 efter samma far (Facet) . Då det nu sedan ännu har råkat sig som så, att flera av dessa tjurar har kommit från sådana kor/kvigor som vi faktiskt skulle vilja ha en efterkomma av så kan man lugnt konstatera att det harmar. Men inget kan man göra, i något skede byter det om och det börjar komma kor igen.

Med detta är (eller torde vara) alla årets kalvningar avklarade. Följande som ska kalva är ”min” Vilma, hennes beräknade dag är den 4 januari. Men visst har det hänt sig förr att de kalvat i förväg, så hon kan komma med en nyårskalv. De två senaste åren har vi haft kor som har kalvat på nyårsaftonen, så få nu se om Vilma lyckas fortsätta den traditionen.

Kalla maskiner

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg störs inte korna nämnvärt att att kvicksilvret kryper ordentligt under noll. Skötaren ojar sig lite när det börjar gå mot -20°C, men med varma kläder klarar han sig någorlunda bra också. Värmehalare (eller skoterhalare som vissa kallar det) tilltalar mej inte, de är ofta för otympliga. Många tunna lager är som bekant bättre än ett tjockt och om man planerar klädseln lite kan man ha det någorlunda varmt och ändå vara någorlunda rörlig.

Det som däremot ställer till mest problem när det blir riktigt kylslaget är de maskiner som måste igång. Traktorns batteri är inte direkt i toppform när det är kallt, hydrauloljan flyter trögt som sirap och alla lås, hakar och liknande fryser fast. För att underlätta i viss mån försöker jag att göra allt som går med en och samma traktor på vintern för att slippa tvinga igång flera motorer. Vintertid är det Casen som går mest och i år har den ny motorvärmare och nytt batteri, på vilket det dessutom sitter en underhållsladdare som kopplats till motorvärmaren. Lägg därtill ett laddat reservbatteri, startkablar, varmluftspistol för frusna hydraulkopplingar och kosanbrännare för riktigt svåra fastfrysningar så borde inget kunna stoppa mej den här vintern. Fast man skall aldrig säga aldrig. Kung Bore är kreativ.

Förutom de nämnde förberedelserna försöker jag planera traktorarbetet. När man väl värmt upp och startat traktorn uträttar man alla arbeten som skall göras i en följd och sen stannar man den och låter den stå. Att starta den flera gånger per dag sliter bara på den i onödan. I år har jag försökt lägga om utfodring och utgödsling så att jag i bästa fall skall kunna köra igång traktorn bara varannan dag. Får se om det lyckas.

Fast det oaktat får vädret gärna hållas lite mildare. -5 till -10 är bra. Kan inte Kalle skriva en väderönskelista till tomten igen, det gick ju så bra förra gången? 🙂