Kategori: Bondbloggen

Balning av helsädsensilage

Igår testade Antte på en ny grej för oss, nämligen slåtter och balning på samma gång.
Det har inte ens varit möjligt tidigare, men i.o.m. frontkrossen vi införskaffade går det nu att köra på det här sättet.

Fodret ska vara relativt torrt då man balar på detta sätt, annars blir balarna alldeles för våta. Den senaste tidens värme och torka har nu gjort att fodret, en blandning av havre, vete och ärt, nu var tillräckligt torrt. Bra gick det, så nu kan man ev. tänka sig att skörda andra och tredje skörden av ensilaget på det här sättet. Man sparar nämligen ganska mycket tid med att få gjort två arbeten på samma gång.

Slåtter och balning

Regnstaven

Jag måste ännu ta upp Sonjas inlägg om Regndansen. För ungefär tio år sedan fick jag en regnstav av barnen som hittat den i någon u-landsshop. Det är en kaktus som svängts ut och in med piggarna inåt. Den är fylld med grov sand eller något liknande (frön säjer den bättre hälften) och då man svänger på den så låter det precis som då tunga regndroppar faller på ett plåttak.

Under de våta somrarna gömdes staven undan så att inte någon i misstag skulle svänga på den men nu tog vi fram den igen då sprickorna i leran började bli allt större. Jag svängde den allt jag orkade i går och si : I dag på morgonen kom det 3,6 mm regn ! Kanske det kommer ännu mer om jag går och svänger på den hela dagen i dag …

Flyghavre – stöön ….

Och så är det den tid på året då flyghavren skall plockas. Man står i stekhettan och blir uppäten av mygg, knott och bromsar då man försöker hitta alla flyghavrestrån. Och det är bara att plocka – det är LAG på det …Varför i all världen sätts det så mycket möda på ett enda ogräs ?

På 1970-talet så förstod man ännu inte faran och det importerades utsäde som var fullt av flyghavre. Jag kommer ihåg första gången jag såg en underlig fläck på åkern som såg annorlunda ut än den omgivande säden. Men då var det redan för sent. Flyghavren hade drösat i några år och det fanns frön i jorden – och de kan gro ännu efter tio år …

I över 30 år har vi varje sommar plockat flyghavre – ibland massvis. Visst går det att spruta och det har jag gjort ett år då plockandet började bli övermäktigt. Men medlen är så dyra att hela inkomsten från den åkern försvinner. Då kan man lika väl låta bli att odla. Vall är ganska bra eftersom man slår den ett par gånger per sommar så att flyghavren inte hinner bilda frön.

Ibland kan ett enda frö bilda en stor buske med upp till tio strån och några hundra frön. Om de drösar så har man flyghavre på den fläcken i tio år framåt. Men de stora stråna kan man lätt hitta eftersom de är längre än säden. Så om en massa bönder hukar sej i åkrarna beror det inte på att de gömmer sej för EU-inspektörerna utan försöker hitta flyghavre – den syns bäst mot bakgrund av skog eller himmel. De värsta är de små strån som finns inne i säden och som man ser enbart om man direkt går förbi dem. Helt hopplösa.

Flyghavren skall plockas riktigt ordentligt med rot och allt. En kvarbliven rot hinner ännu skjuta nya strån som producerar groende kärnot. De plockade stråna skall placeras i täta plastsäckar som sedan måste brännas. Visst är kvickroten besvärlig men den kan man i praktiken spruta bort medan flyghavren kräver en massa arbete. I den här hettan kan man bara plocka på morgonen och aftonen. Vi steg upp klockan fem men så kom det -. under över alla under – ett regn  så det blev inget plockande den här morgonen. Det var bara tre millimeter så då solen börjar steka så försvinner det med en fräsning och i kväll går det att plocka igen.

Erkännandet….

eller historien om hur den erfarna rypsodlaren gick på en blåsning, eller kanske bara lurades tro att han var lurad!

Ca 15 odlingssäsonger med ryps, och med både succeer och fiaskon i bakfickan har lärt mig en sak. SÅ INTE RYPSEN FÖR TIDIGT! Jag har experimenterat med lite olika såtider och kommit fram till att första dagarna i juni är den optimala såtiden för ryps. Alltså var jag envis och gjorde så i år också, trots att vädret nog sa nånting annat. Någonting annat sa också alla bondekollegor som sådde sitt ryps runt den 15 maj. Skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag – och hade fel. Det kändes lite malört att se andras rypsåkrar blomma medan jag själv fortfarande gick och väntade på att det skulle gro ordentligt.

Men så gör allt det lappkastet som är så vanligt med ryps. Helt plötsligt formligen exploderar växtligheten och kastar sig in en kapplöpning med alla andra rypsodlingar. Nu dag för dag närmar jag mig och just nu är jag inte alls säker på att det var så illa att vara envis. Dock tror jag inte jag vann något på det i år, såpass bra ser nog rypsen ut som såddes i början på maj.

Men det jag trodde för två veckor sedan, nämligen att jag skulle tröska ryps i julveckan, det tror jag inte längre. Eller kanske, möjligen eventuellt inte, eller på något annat sätt. Jag vet inte och blir inte klok!

Det är spännande att vara bonde……

Rybsen blommar

Rybsåkrarna börjar skifta mer och mer i gult. De konventionella odlarnas har redan blommat ungefär en vecka, men min ekorybs är lite långsammare i utvecklingen. Förutom blomsterfägringen är ett stort glädjeämne att jag hittar väldigt lite rapsbaggar i rybsen. I sent knoppstadium är bekämpningströskeln 2-3 baggar/planta, d.v.s. finns det färre baggar lönar sig besprutning inte. Nu får ju ekoodlare hur som helst inte bekämpa kemiskt, men bekämpningströskeln är ändå en intressant referenspunkt för att bedöma hur man ligger till. Jag har nu när blomningen börjar svårt att hitta ens 1 bagge/planta. Fina saker.

Ett ytterligare hurrarop hänger i luften med anledning av att jag inte hittar nån mjölktistel heller. I höstas och våras stubbharvade jag för att klämma åt tisteln på ett av rybsskiftena och så här långt verkar det ha haft god effekt. Visserligen har mjölktisteln gula blommor och kan vara lite knepig att urskilja bland rybsen, men så dåligt siktöga att den skulle kunna undgå mej helt har jag ändå inte. Fast vi väntar ännu lite med hurrandet, tistelrackarn kan överraska på sensommaren.

Rybs är för övrigt den mest motsägelsefulla gröda jag känner till. Det finns få odlingsväxter som är så vackra som rybsen när den blommar, men det finns ingen annan som luktar lika illa heller. Enligt en bekant är det samma odör som “de där avlagringarna man får mellan tårna när man inte tvättat fötterna på ett tag” och jag tycker det är en ytterst träffande beskrivning.

Förundran

Oavsett om man tycker att Darwins teorier är dom rätta, eller om man håller på den Lutheranska läran, eller kanske inte har funderat så mycket över det så måste man erkänna att det finns mycket i naturen som övergår vårt (eller åtminstone mitt) förstånd. En av dom mera märkliga metamorfoserna är axgången. Man tittar till sin åker, det är bara gröna blad, och sedan går man dit igen två dar senare och då har dom gröna bladen fått stora fina ax med ett 20-tal sädeskorn i varje. Jag har ofta drömt om att få sitta på en stol bredvid växten när den går i ax, bara för att beundra skådespelet, men det lär man väl inte ha tålamod med i verkligheten.

Till höger ett vetestrå innan axgång. Till vänster motsvarande strå 48 timmar senare.

I kväll är annars en kväll som är svår att hitta ord för. Det är varmt, det är lite fuktig härlig luft och dofterna som står om sädesåkrarna låter sig inte beskrivas. Klockan är 23.30 och jag var just en sväng ner på åkern för att kalla ihop en hög frassar. Och att få stå nere på slätten, med en nyaxgången veteåker på ena sidan och en grönträda på andra, känna 1000 dofter och se solen gå ner i ett rött moln, det är bara en nåd att stilla bedja om. Att sedan efter några lockrop se när veteaxen börjar röra på sig en bit bort och höra mjauet som Igor alltid har när han kommer, att kalla det livskvalitet är inte tillräckligt starkt, men vi kör på det ändå.