Granskad och godkänd

På måndagen kom ekogranskaren Bertel för att göra årets ekokontroll. Ekokontrollen innebär att man går igenom gårdens odling för att kontrollera att allt är enligt reglerna för ekologisk odling. Det innebär förstås att man kollar att det inte används konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel, men reglerna är faktiskt mer detaljerade än så. Man skall ha en fungerande växtföljd (det går alltså inte att odla samma växt på samma ställe år ut och år in), använda ekologiskt utsäde, föra bok över försäljning av produkter o.s.v. Kontrollen innefattar dels att man går igenom dokumentation som finns men också att man besöker ett antal skiften för att kolla att det inte finns några spår av icke-tillåtna åtgärder. En nyhet för i år var att vi också skulle kontrollera djuren, eftersom jag håller på att lägga om också dem till ekoproduktion.

Då det gäller övriga stöd lottar myndigheterna vilka gårdar som skall granskas, men inom den ekologiska produktionen granskas alla gårdar utan undantag varje år. Dels gör man det här för att ingen skall kunna lyfta ekostöd utan att fylla kraven, men nästan viktigare är att man måste kunna garantera att ekoprodukterna faktiskt är producerade enligt de ekologiska kraven. Faktum är att både Luomu-märket och EU:s gemensamma ekologo är registrerade och en produkt som inte har övervakats av myndigheterna får inte säljas med de här märkena. Så övervakningen handlar inte bara om byråkrati utan görs också för att konsumenten skall kunna lita på märkningen.

Granskningen gick bra och nu är således årets växtproduktion officiellt godkänd att marknadsföras som ekologisk. Djuren godkändes också, men för deras del rullar nu en sk. omställningstid. Under omställningstiden måste djuren skötas enligt ekoreglerna, men de får marknadsföras som Luomu först när omställningstiden är slut.

Fäboda

Värmen och upphållsvädret ser inte ut att ha nåt slut och idag var vi tvungna att få oss ett dopp. Följaktligen tillbringades eftermiddagen i vattnet vid mina föräldrars sommarstuga på Fäboda utanför Jakobstad.

Fäboda är ett sommarstugeområde med anor från 30-talet och generationer av Jakobstads- och Pedersörebor har tillbringat sina somrar längs de stränderna. Redan innan sommarstugorna började byggas spenderade en hel del mänskor somrarna där eftersom hela Fäbodaterrängen med sina kilometerlånga stränder och hundratals hektar skog fungerade som sommarbete, fäbod, för djuren. Sommarstugan mina föräldrar har är också den egentligen en gammal mjölkarstuga, där ungdomar och pigor som skötte djuren bodde sommartid.

Fäbodverksamheten upphörde i.o.m. stängsellagen 1925. Innan dess var det nämligen praxis att man hägnade in åkrar, gårdsplaner och annat som man ville skydda och på all annan mark (som inte var inhägnad) fick djuren beta fritt. Stängsellagen innebar att man vände på steken; djuren skulle hägnas in på vissa områden, annan mark skulle vara ifred. Rent samhällstekniskt var det förstås absolut nödvändigt, att ha djur som fritt knallar runt på vägarna skulle väl inte direkt vara nån höjdare i vår tid. Men ur resursanvändningssynpunkt var det inte så dumt att låt får och kor beta fritt. Det växer massor av foder längs våra vägrenar, strandkanter, i skogsbackar och på upplandningsområden som gott kunde föda djur och därigenom mänskor. Dessutom fick man ju en stor portion landskapsvård på handeln, eftersom djuren höll sly och gräs borta från stränderna.

Siesta

Det blir bara värre – nu hotar SMHI med över +30 grader varje dag i tiodygnprognosen ! Inte en regndroppe – om det inte blir åska förstås.

Förstås visste man att det skulle bli en het sommar eftersom vintern var så kall. Årsmedeltemperaturen ändras sällan så mycket. Men nu är det nog ett ganska extremt klimat för Norden. Man börjar fundera på luftkonditionering och att övergå till siesta mitt på dagen och jobba på nätterna. Vi måste kanske flytta till källaren i det andra huset där det ännu är en mänsklig temperatur. Eller så blir det att flytta till potatiskällaren …

Men myggorna de klarar hettan fastän man önskar att de fick värmeslag allihopa …

Svartgul irritation

Sommaren är inte bara underbar. Vissa saker slipper man på vintern. Getanigar tex!

Jag rapporterade nyligen om getingarna som bosatt sig under terassen. Dessa har jag ännu inte fått helt bukt med trots att jag avlägsnat “böllan” Dock är dom på avtagande därifrån. Vad händer då?

Jo på fyra dagar (!) har dom flyttat sitt hus till taket i grävmaskinen och åstadkommit detta byggnadstekniska underverk där. Underverk eller inte. Det skall bort…..Dom sticks!

Österbottnisk vattenpython

Den här typen av ormar kan man observera lite varstans i vår by. Till skillnad från andra kräldjur kan de här faktiskt ses året om, även om de är mest aktiva under högsommaren. Den håller företrädesvis till i diken och dikestrummor och är  den imponerande storleken till trots tämligen ofarlig.

Det handlar om vattenledningar som specialodlarna i byn använder. Eftersom ledningen inte är i bruk vintertid behöver man inte bekymra sig för isolering, utan slangarna ligger direkt på markytan eller i dikesbottnen. Nere vid ån står ett mobilt pumpverk i som pumpar vatten upp längs ledningen till de torrare åkrarna högre upp på åsen som går genom byn. Pumpen är stor som en pansarvagn och drivs av en sexcylindrig dieselmotor, så machofaktorn är rätt hög i den här anläggningen.

Under höbärgningstiden har jag jublat över det ihållande uppehållsvädret, men för specialodlarna börjar torkan snart bli påfrestande. Pumpen närmast oss kördes igång häromdagen och nu går bevattningsanordningarna i stort sett dagligen. Det ger nästan lite storstadskänsla med en fontän som står och sprutar vatten omkring sig. 🙂

Skälet till att man bevattnar är att brist på vatten förstås kan sänka skörden men också försämra kvaliteten på grödorna. I huvudsak är det specialgrödor som bevattnas. Spannmål bevattnar man inte eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Bevattning av gräsvall förekommer normalt inte heller i våra trakter, men för vallens del beror det inte på bristande lönsamhet utan helt enkelt på att det inte behövs. Våra jordar är normalt inte så torkbenägna att det skulle hämma gräsväxten.

Fast just nu skulle en rejäl rotblöta vara välkommen också för vallens del. Återväxten efter första skörden har kommit igång, men den verkar stampa på stället. (Återväxten är benämningen på det gräs som skjuter fart efter att man skördat vallen, det som senare i sommar skall utgöra andra ensilageskörden.) Det är absolut inte nån akut kris, men lite regn skulle ändå sitta fint.

Att ha tillgång till bevattningsvatten är förresten inte någon självklarhet globlat sett. Redan i södra delarna av Sverige har man vissa somrar utfärdat bevattningsförbud eftersom bevattningen är så omfattande att den hotar att sänka grundvattennivån. Där har man ytterligare en sak att vara tacksam för.

Nu vågar man kanske önska regn …

Så länge höbärgningen håller på så vågar man inte ens andas om regn men nu kanske det går för sej … Min vallsådd blev sen men lyckades bra eftersom det kom regn direkt efter sådden (sprickanveetå). Både timotej och klöver har grott utmärkt men nu börjar det bli brist på fukt. På lerjordarna öppnar sej sprickor och om det inte regnar snart så dör de små plantorna som inte ännu hunnit få så djupa rötter.

Om ni ser riktigt noga så syns också de tunna timotejstråna. Det ser hopplöst ut men gräs är tuffa  och det blir nog riktigt fint – om det snart kommer regn. Annars kan det gå illa.

Hettan är förfärlig – nästan 30 grader varje dag. Eftersom närmaste större vattensamling är 25 kilometer härifrån så blir det en verkligt tung hetta. Alla ser oroligt på de moln som nån gång dyker upp och undrar om det blir åska. Det känns som om det här leder till en riktigt ordentlig urladdning.

Vi har arbetat med Liljenets växlar och satt in ackumulatorer så datanätet klarar strömavbrott – och så skyddar de litet vid åska också. Det är utomhusväxlar så det jobbet borde helst göras på sommaren. I vårt eget nät har jag trimmat in Gigabits brandmuren och det gick inte så bra. Natten mellan söndag och måndag var det “storm” i nätet. Omkring 20 miljarder paket tvinnade omkring och ställde till elände. På måndagen fick jag stormen att ta slut men orsaken är inte helt klar.

Det har varit omöjligt att jobba utomhus. Jag försökte med våld köra ett lass ved men fick värmeslag och feber på kvällen så nu har jag dragit nätkabel till Ribackhusets källare (enda stället utom ladugården som man kan existera i) så får jag sitta där och planera kylmaskineri … Det var diskussion tidigare om luftkonditionering är lyx i traktorn och nu kan jag meddela att NEJ, det är helt nödvändigt om man vill överleva och få nånting gjort. Vi skall se om det fungerar med en kylväska, en massa kylklampar och två datamaskinsfläktar (de är billiga och bra och dra väldigt litet ström vid 12 Volt). Idén är inte min egen utan knyckt från Arizonas öknar – de har en stark tradition av “heimlaga” där också.

Ett stilla regn är nu högst på önskelistan men SMHI hotar med värre hetta (+33 grader) tio dagar framåt så man får vara glad för varje litet moln som ens för några minuter skymmer den brännande solen.