Kvällspromenad

På torsdagen körde jag förbi ett av kornskiftena i Sundby och hajade till. Istället för böljande kornax dominerades åkern av grön gräsväxt.

Det som hänt är inte ovanligt på torkkänsliga åkrar när man har en torr försommar som i år. Torkan gör att spannmålen inte växer tillräckligt snabbt och istället växer kvickroten sig längre än spannmålen. Även om det senare på sommaren kommer mer regn hinner säden inte ikapp ogräset. Torkan resulterar alltså dels i sämre skörd i år och dels i ökad ogräsförekomst kommande år.

Av erfarenhet vet jag att jag har två alternativ, ingendera är särskillt bra. Alternativ ett är att låta grödan växa klart och skörda som vanligt. Fördelen är att man går en skörd, låt vara att den är mindre än normalt, men det medför också nackdelen att kvickroten får ordentligt fotfäste på skiftet eftersom den får ytterligare några veckor på sig att befästa sin ställning. Alternativ två är att slåtta omkull grödan och endera skörda den till grovfoder åt korna eller plöja ner den som jordförbättring. Nackdelen är då att man inte får nån skörd att sälja, fördelen är att man klämmer åt kvickroten.

När jag på kvällen åkte ut för att studera eländet närmare kunde jag till min glädje konstatera att det inte var så illa som jag trott. Visst, kornet har lidit av torkan och skörden blir definitivt inget att jubla över men ogrässituationen var inte så kritisk som väntat. Jag hade ju glömt bottengrödan! På en del åkrar sådde jag i våras rajgräs och persisk klöver som skulle täcka markytan mellan såraderna och gräsväxten som nu syntes i kornåkern var inte kvickrot utan just rajgräset. De två är rätt lika varandra, t.o.m axen är lätta att förväxla på håll. Visst finns det kvickrot också, men inte alls i sån omfattning som det sett ut från vägen. Frågan om hur stor skada torkan gjort på skörden kvarstår, men jag kan gått ge skiftet nån vecka till innan jag bestämmer mej för att slåtta eller tröska eftersom jag inte behöver beakta ogräsaspekten.

I samma vända kollade jag en annan kornåker som såtts samma dag som den här problemåkern. Den var helt ok, torkan hade inte satt några nämnvärda spår och rajgräset var betydligt lägre än kornväxten.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats