Planering är A och O

Mats skrev om Kurskväll och det är högsäsong för kurser och seminarier just nu. Tyvärr passar det inte en aktiv skogsbonde så bra för om man kommer hem klockan sju så borde man hinna äta litet – och så är man så trött så man troligen somnar på kvällen. Men i  går kväll slutade jag litet tidigare och gick på NSP-lokalavdelningens årsmöte (Nylands svenska producentförbund).

Det var inget muntert möte för priserna på spannmål är så i botten att det inte lönar sej att odla nu.  Det lutar nog åt grönträda för en stor del av åkrarna i år. Då kan man spara på utgifter för utsäde, gödsel, sprutmedel och bränsle. Men som Thomas Antas sade så är det utmärkt att i år testa nya sorter och grödor för man har mycket litet att förlora.

Arbete blir det inte brist på. Det finns hur mycket som helst som borde göras  och då det kom en massa nysnö i går – rena snöstormen – så tror jag det blir planeringsdag i dag. Det gäller att noga fundera på vad man sår i år och så planera byggnader och maskiner.

Sedan många år tillbaka har jag minskat på pappersarbetet och använder datamaskin i planeringen. Eftersom jag kör Linux så är alla program gratis och bara att ladda ned från nätet där man också får hjälp med problem i de otaliga forum det finns för olika områden. Såplanen gör jag på OpenOffice men maskiner och byggnader behöver ritningar och då gäller QCAD och Xfig.

Förr åkte man omkring och samlade broschyrer på mässor och demonstrationer men numera surfar jag på nätet runt halva världen och laddar ned uppgifter. De företag som inte finns på nätet existerar bara inte för mej.

Här ett exempel på ritningarna till det nya flislagret:

Pannrum med flislager
Pannrum med flislager

I väntan på sommaren

Sommaren kändes minsann som en avlägsen dröm igår då jag var ute och fixade foder åt djuren; det blåste, snöade och var kallt! Idag har det igen snöat, men nu på kvällen såg det igen lite mera lovande ut; det regnade! 😉
Nog blir det ju sommar även i år, men i väntan på den så sätter jag upp en bild av vår jersey-kviga Heisala Ersey, även kallad Sötis eller Sötnos (ni förstår säkert varför 😉 )

Sötis på besök hos fammo o faffa

Bilden är tagen i fjol på sommaren, då Antte var ut och gå med Sötis. De var och hälsade på hos hans föräldrar. 🙂

Sötis är en renrasig jersey. Hon är ganska bortskämd, vilket i praktiken betyder att man inte kan gå in i HENNES kätta utan att skrapa henne! Dessutom har hon blivit lärd att gå i grimma, så hon brukar komma emot då man tar upp grinden till boxen och villa ut och gå.
Söt är hon, inte kommer man någors från det! 🙂

Nattmat

Vid  gårkvällens kvällsrond till ladugården hade korna slut på foder så jag körde ut en rundbal åt dem. I och med det kom jag på ett tillägg till mitt inlägg om trotjänaren.  Den har faktiskt en nackdel som framträder så här års, nämligen att den saknar motorvärmare. När termometern börjar gå mot -15 till -20 är den rejält trögstartad. Lösningen är att värma strategiska punkter (vevhus, insug, och hydraulpump) med värmepistol innan man drar i snöret. Hur länge var och en skall värmas beror på hur kallt det är och bedömningen fodrar viss vana och fingertoppskänsla. Den här vintern har minsann tränat upp den vanan och jag börjar så småningom bli en riktig hejare på att värma lagom länge.

Så den dag ”Kallstart av liten förbränningsmotor” är OS-gren kan jag nästan garantera Finland en medalj.

Kontorsdag

Idag blev det kontorsdag, högen med oåtgärdade papper blev slutgiltigt för stor för att nonchaleras. Jag betalade räkningar, fyllde i statistik om fjolårets skördar, fixade klart en del kalkyler och beräkningar jag lovat hjälpa en kollega med, ringde ett par samtal i ett litet närmatsprojekt jag följer med från sidan och – framförallt – kontaktade ett par av mina arrendegivare för att få arrendeavtalen förnyade.

Jag planerar att lägga om mina husdjur till ekoproduktion i vår (hittills har jag bara bedrivit växtodlingen ekologiskt). I och med att jag skriver på ekoavtalet förbinder jag mej att producera ekologiskt i fem år och då måste jag också ha arrendeavtal som omspänner hela den femårsperioden. Nu har jag bara tre år kvar på alla mina avtal så det räcker inte. De jag hann ringa idag var positivt inställda, inga problem att förlänga avtalen.

Arrendemark är alltid ett litet stressmoment, eftersom man ju inte vet hur lång eller kort tid man får odla den.  Finska gårdar arrenderar i medeltal 60% av sin areal, så för många är det helt avgörande för deras uppehälle om de har kvar arrendena eller inte. Jag har förmånen att ha arrendegivare som vill ha ”fasta förhållanden” och vissa av kontrakten har rullat på i över 15 år. Sånt är guld värt, eftersom det gör det mycket lättare att planera verksamheten.

Dessutom är det faktiskt också bättre för jorden. Vissa åtgärder, som t.ex. dikning och kalkning, är dyra för stunden men nödvändiga på lång sikt. Har man då bara korta, osäkra arrendeavtal är risken stor att man låter bli att göra de långsiktig åtgärderna och det försämrar markens bördighet i ett längre perspektiv.

Kalkningen, ja!! Den glömde jag beställa. Kanske det får blir en kontorsdag morgon också. 😉