Kategori: Bondbloggen

Fick idag höra att det finns vissa tankar om att upphöra med förbindelsebåtstrafiken… För vår del skulle detta leda till stora problem, då mjölkbilen inte längre skulle komma ända fram. I praktiken skulle vi måsta pumpa över mjölken från gårdstanken till en eller flera transporttank(ar) och frakta den över isen till grannholmen dit mjölkbilen kommer. Det här har ju dom “gamla o vana” på gården gjort många gånger tidigare(senast 2003), men för mig skulle det vara första gången. Efter x-antal skräckhistorier jag hört om dessa transporter är detta inget jag ser fram emot!
För att göra saken ännu värre, så är isen inte tillräckligt tjock för att den skulle bära traktor, tank och 3500L mjölk. Köld har vi ju nog haft riktigt tillräckligt denna vinter, men p.g.a. snötäcket är isen ställvis under 20 cm tjock. OM det nu blir så att trafiken stannar förän det finns ordentlig is, får vi ta plan B i bruk; vi får dela upp mjölkmängden i flera transporter och köra med “mönkijän” över isen. Så nog ska vi fixa det, på ett eller annat sätt! Kraftfoder har vi redan bunkrat åt oss så att det räcker till mars!=D
Nå jo, det om det; nu är det bastun som gäller, ifall man skulle tina upp efter dagens “mönkkäri”utfärd på isen!

Förr då vi hade kor (fram till 1975) så tog arbetet inte slut förrän man släppt ned hö åt kossorna på kvällen omkring halv nio – och så skulle man upp igen klockan fem på morgonen. Så jag är van att jobba sent också nu. Det är skogsarbete så länge det är ljust – plus litet till sedan vi fick de oumbärliga pannlamporna med lysdioder. Därefter äter man och sedan börjar kvällsskiftet i verkstaden eller som just nu ute i det nya flislagret där den nya flismataren skall installeras. Eller så planerar man nya maskiner eller byggnader vid datamaskinen. Papper är numera olämpligt för man vill lagra allting i elektronisk form – huvudsakligen så man kan söka fram det snabbt.

I dag kroknade jag i alla fall på soffan efter skogsarbetet så kvällsskiftet blev mera ett nattskift. Och så måste jag hämta barnbarnet från bussen och mera bensin till motorsågen. Det börja gå mot midnatt så efter en kopp kakao är det väl dags att somna framför TV:n. Och det brukar gå fort efter en dag i skogen …

Häromdagen sålde jag mina första halvårskalvar till förmedling. Jag hade föst ihop de tre kalvarna i en box precis vid dörren in till gamla ladugården. Tanken var att få in dem i gamla sidan eftersom det skulle gå lättare att få in dem i lastbilen därifrån. Jag öppnade dörren och gick igenom den själv för att visa att det inte var farligt. Trots det tog det bortåt 10-15 minuter innan de vågade sig igenom dörren. Väl inne tog det däremot max 15 sekunder att hitta en dörr jag glömt att regla, få upp den och rusa ut på gårdsplanen…

Förrymda djur skall inte jagas utan lockas hem, så jag hämtade ett ämbar kraftfoder att ha som lockbete. När jag väl kom ut var de redan dryga 100 m från gården, trots att de fick vada i knädjup snö. Något som jag också fick nöjet att göra. När jag nästan kommit i kapp dem kom de på att det nog var en dålig ide att springa åt det här hållet, så de vände och sprang förbi mej upp mot ladugården igen. Samtidigt som jag sprang tillbaka hemåt ringde jag min pappa och en granne för att få lite hjälp.

Kalvarna rundade ladugården och begav sig (förstås!) ut mot byvägen. Det är ju självklart mycket bekvämare att jogga där än i snödrivorna. Vid det här laget var jag rätt arg och svettig, kalvarna var väl bara svettiga. Upp på byvägen kom de och fortsatte springa, nu söderut. Byvägen slutar vid riksväg åtta och jag såg redan för min inre syn hur kalvarna sätter av uppför landsvägsviadukten i Bennäs med mej lunkade efter i överhalare och gummistövlar.

Undrens tid är dock inte förbi. Exakt när de kom till infarten till vårt hus kommer grannen jag ringt för att få hjälp körande och kalvarna viker in mot gården igen! Perfekt timing! Hade han dykt upp 30 sekunder senare eller tidigare hade vi inte lyckats.  Jag vände om, brakade tillbaka genom skogen som en vansinnig älg för att genskjuta dem och tillsammans med min pappa lyckades vi bromsa dem när de rundade ladugården för tredje gången denna förmiddag och styra in dem genom en dörr. Känslan när jag drog fast dörren gick inte av för hackor. Kalvarna formligen ångade av svett, vilket väl jag gjorde också.

Min morfar brukade citera en bekant som sa att “husdjur och barn gör livet innehållsrikt”, och idag instämmer jag.