Kategori: Ytterholm

Höst med allt vad det innebär. Mörkt, snöslask och helt vanlig lejdon på mångt och mycket. Lervällingen växer till sej för varje meter jag kör med traktorn. Egentligen skulle jag vilja ställa traktorn att stå från oktober tills det fryser till, nån gång i december-januari, men det fungerar inte riktigt så.

Det man inte gjort skall göras. Vare sej det innebär en backe som är som en grötgryta eller inte. Balarna skall hem, så nära fårhuset som möjligt så man inte behöver vara orolig för att slira fast någonstans i snön för att få mat åt fåren. Men, det har sina följder, så här ser det ut utanför fårhuset för tillfället

Ingen munter syn…Men det är bara där man kör, håller man sej i samma spår och lagar det till lervälling, hålls allt på sidan om som det ”ska”. Såhär ”ska” det ju inte vara. Nej, det borde vara en torr grusplan som man körde på, men grus, det är ingen man hostar fram i en handvändning hit till holmen. Så det får lite vara som det är, och så får man se till att tvätta traktorn när man kört färdigt. Kört färdigt blir det ju inte, varje vecka ska man köra in balar, men man får försöka tajma in en tvättning sen när det ser ut att frysa på. Hahaha… jag kan höra mej själv skratta när jag står och trampar lervälling uppåt stövlarna, när jag räknar hur många gånger det blivit gjort de senaste åren…

Så mycket annat händer det inte för tillfället. Har konstaterat 1000-kilometers gubbejubbeleum på mönkkisen. De flesta känner kanske till Emil i Lönnebergas gubbejubbeleum när han hade täljt ihop 100 trägubbar och hur det gick med det firandet… Ja, det slutade väl med att han den dagen satte och täljde i snickarboa hela dagen lång, så någon större glädje blev det väl inte. Kan hända man kunde känna igen den feelisen när mönkkiän passerade 1000 km. Bara att konstatera att förfallet fortsätter, och så var det bara att köra vidare. 😉

Glad är jag ändå åt hur bra mönkkiän har hållit och fungerat. Den använder jag rätt så mycket. Som några exempel, till att transportera ett som annat, fåren till båten, ved ur skogen, potatisen ur åkern, matkassar och foder hem, ja, allt som är lite tungt och som skall flyttas på. Sen är den alltid bra att ta till när man är lite kort och inte riktigt räcks, om det sen handlar om att plocka äppel eller slå ner stolpar spelar ingen roll, man får någon halvmeter till och ofta är det just det som behövs.

Idag är det fredag och vädret har lite mojnat efter senaste blåsandet. Kanske simmar det någon sik i viken? Hösten är inte bara lervälling och mörker. Till hösten hör också en hel del ”nöjen”. Endel vanligare, andra lite mer udda. Julen kommer ju snart, så pysslet börjar smyga sej igång, och så kanske man borde ta ner och tvätta julgardinerna småningom. Jag orkade/hann aldrig få ner julgardinerna i våras, så de har hängt uppe hela sommaren. Som tur är har jag inga tomtar på gardinerna, då skulle man bli mer ”kokko”-förklarad än vad man redan blir. Ne, de är neutrala vita gardiner med röda stjärnor, men, nog borde man ju ta ner och tvätta dem en gång i året i alla fall. Städa, de är jag inge bra på, då går jag hellre ut och måkar skit.

Ibland blir man arg. Ibland går det över, ibland fyller det på. Nu tycks det vara en sån fas i mitt liv när man hela tiden ska gå omkring och vara småförbannad. Ursäkta ordvalet, men enligt mej är det nog lite befogat. Jag skall försöka hålla mej kortfattad och förklara.

För de första, Kalle förklarade bondens situation så otroligt bra i sitt senaste inlägg att jag inte kan göra annat än läsa, nicka och hålla med. Du hittade verkligen pricken på i där. Leidån. Nog är det lite konstigt att det går att styra och ställa med folks liv hursomhelst. Inte bara bondens liv, utan många många andras också…

De andra sakerna som gör att jag går omkring och mårrar är mer lokalbetonade, men berör mej i allra högsta grad. För det andra i ordningen håller ntm-centralen på och råddar om bland färjturerna. Pengarna är slut, finns inte möjlighet till fler turer när trycket är som störst på färjorna. Vad gör man då? Jo man flyttar några turer från de tider som trycket inte är så stort. På natten är det få som åker. Då tar de helt sonika och flyttar turer från natten till när det är mer tryck på färjorna. Frid och fröjd – NÄ! Det är vår landsväg! Det är vår enda väg om man behöver ta sej bort eller hem. Ska inte vi få komma hem på natten? ….. Tydligen inte… Om man blir sjuk då? Ja, om det är nödfall, så kör dom nog över ambulansen eller brandkåren. Annars kan man tydligen hållas hemma. Betyder det att man ska vänta med att föda barn tills morgonen när färjan går? Ska man ligga med brutet ben någon timme extra? Ja, helt tydligen eller så kan man ju då, åka ambulans. Vilket ju är helt tåntigt. Inte behöver man ambulans för att ta sej till Åbo för att föda barn. Eller, det har man ju inte behövt förut i alla fall. Hur ska det bli nu då?

Här hade skolorna höstlov förra veckan. Vi for till Geta. Uppstigning 05.00 för att hinna med 06.25 färjan. Följande färjtur går 07.05, båten går 08.45 och man skall vara en timme innan vid incheckningen. Om man ryms med på 07.05 vet man inte. Den kan vara full, och med 07.05 är det knappt med tid att hinna till båten. Men, nu börjar det vara frågan om, om man ryms med på 06.25… Färjan var nästan full, någon bil kunde ha rymts med till när vi åkte. Här om morgonen hörde jag att färjan var full, och det blev bilar kvar på stranden 06.25! Snacka om levande skärgård! Va roligt att skärgården lever! Det är ju det vi kämpat för! Och skärgården ska ju leva enligt de flesta. Men, hur ska man leva här om man inte kan röra sej. Inte vet om man ryms med på färjan, inte ens så tidigt på morgonen som 06.25. Man får ta en tidigare färja kanske? 05.45. Det betyder att man skall stiga upp … ca 04.20. hmm…. Ja, sådär jättelockande känns det ju inte, men vad gör man…

Nåja, det tredje på listan är inte direkt aktuellt för mej på några år ännu, men, om de bestämmande i denna stad verkligen tänker flytta Nagu högstadieklasserna 7-9 till korpo så blir det en liknande uträkning. Mathias sitter i dagens läge 40 minuter i taxin för att komma till skolan. För att komma till taxin åker vi mönkkiä 1/2km och går 1/2 km. Om han inte cyklar, eller promenerar hela sträckan. En 7-åring är ingen speedmaskin klockan 7 på morgonen, så det tar sin lilla rundliga stund att promenera. Taxin hämtar honom 07.40. Vi går ut genom dörren ca 07.15. Uppstigning 06.20. Skolan börjar 08.30. Sträckan är 23km. Om Mathias skall åka samma runda kring Nagu lillandet sen, som nu, för att ta sej till skolan, blir det en tur på ca 45km i taxi, inklusive en färja för att ta sej till skolan. Undrar när vi måste stiga upp sen…

Det är en del i det hela, det är så det kan drabba mej och mina nära. Men, man ska ju se till det stora hela när pengarna är slut. Inte är det bara mitt och mej som ingen ska ta någonting ifrån, visst måste vi alla ge med oss ibland, och dra ner på förväntningarna och kraven. Man ska absolut granska exakt vart ALLA stadens pengar går. Men att flytta högstadiet från byn drabbar inte bara mej, det kommer att få större följder än man kanske kan räkna ut på en eftermiddag. Jag själv tycker det känns för tokigt att dra in på någonting som fungerat bra i många år. Barnen är vår framtid, och jo, det ser lite dystert ut med elevantalet nu, men, om något år ökar det igen. Att packa in barnen med skosked i korposkolan om något år när årskullarna ökat kommer inte heller att bli bra. Eller är det månne någon som hoppas att folk ska flytta bort från skärgården för det blir för jobbigt? Eller? Jag vet inte… Skrämmande tankar är det ju som börjar cirkulera. Varför skrota någonting som byggdes upp för att barn i Nagu skulle få gå i skola i sin egen by. Förut åkte de till Pargas. De som bodde på holmar var borta hemifrån långa tider ibland. Men, gick det då så går det nu också, så tycks kutymen vara. Men då kan man tex. också fråga sej hur många personer det var som skötte allt papperskrig i kommunerna på den tiden och hur många det är nu. Sparas ska det, om så med våld! Ska det sparas här, ska det sparas där. ÖVERALLT!

Det fjärde som man blivit småtokig på de senaste dagarna är att något smartskåp kommit på att kajen på kirjais österudden ska rivas. Inte den stora relativt nya förbindelsebåtsbryggan, utan lastarkajen som är och varit A och O för alla som behövt frakta gods/virke/varor ut till hela/halva södra Nagu skärgård. Nu är inte skopan i backen där riktigt ännu. Som tur är så finns det folk som reagerar och som rör sej där även i oktober och kan sätta stop för stållepåtagen. Men, nära var det, och inget är färdigt med kajens varande/ickevarande ännu.

Det femte är att vi inte får någon post ut till Kirjais på helgerna mera. Jag som ingen tidning har lider inte av det. Och inte är det någonting som någon blir dålig av, men…..

Som grädde på moset snubblade jag igår morse på trapptrallen, föll handfallet rakt mot fyrhjulingen, fick tag i den för att bromsa fallet, ramlade på sidan om den vilket ledde till att jag sträckte överarmen på insidan, klåbba knäet i gruset, och tillredde i den rumban en spricka i nya telefonen. Jag mårrade en stund för mej själv, hivade trallen in bland rosenbuskarna och fortsatte. Jag skulle köra Mathias till skoltaxin på mönkkiän, och medan vi åkte försäkrade Mathias att han bara skulle berätta om min vurpa för sina kompisar, inte hela skolan… När jag kom hem hävde jag sönder en tallrik, och brände ett litet hål på mina byxor då det flög en liten gnista från tändstickan när jag skulle göra eld. Regnade gjorde det också, några skurar, men på eftermiddagen var det rätt så vackert väder, så vi for ut för att hämta hem de sista fåren. Jag antog att det inte var det smartaste att göra på en måndag som börjat som den gjorde. Men det gick riktigt bra. Med andra ord, inga stora blåmärken, och alla armar och ben i behåll. Men, alla ville ju inte komma med. 4 små årslamm vände på klacken och tänkte INTE(!!!!) åka båt.  ….. Det skulle ju gärna ha fått komma med hem. Men, nä. Så av de 23 som skulle hem, fick vi nöjja oss med 19. Vackert så. Men nu skall det då kluras ut hur jag ska få hem de små spånen… De lär inte bli tamare. Antagligen får jag ta med mej en tam tacka någon dag och fara ut och försöka hämta dem. Som om man inte hade annat att fundera på… mårr…

Så … Sådär summa summarum, om jag, (och många, många andra med mej) bara mårrar, spottar och fräser är det inget konstigt. Ingen är direkt sådär jättelycklig och på hugget.

Länge leve skärgården!!!!

Nej, förlåt… Det skall ju vara:

Länge levde skärgården.

Nu ser det mer mörkt ut, men jag hoppas jag har fel. Det är bara att bryta ihop och komma igen!

Hon kommer, hon kommer! Sade Tofslan och Vifslan när de låg under sängen i muminhuset. Likadant kan man också säga nu…

Vem?

Den här gången är det inte mårran, utan den nya stödperioden, men som ändå kan klassas som lika mysig.

Anledningen till att jag kom mej för att just nu skriva ett litet blogginlägg är för att jag sitter med ett litet surr av ”jammen ???” i huvudet. Jag läste precis just yles nyhet om att man i kommande stödperiod skall rita kartor över grödorna på sina skiften. Jaha sade jag, det drabbar inte mej så värst, men jag kan tänka mej att det sitter en av oss bloggare och skrapar sej i huvudet, kommer att gå åt bly- och bläckpennor, eller klickningar med musen innan Christer har sitt lapptäcke uppritat. Kan jag gissa mej till i alla fall?

Det hade också kommit in en kommentar till nyheten om åkerritandet. I slutet stod det: Jordbrukare: Ni är rökta.

Varpå jag började skratta. Inte av glädje över att bli rökt, men snälla, snälla någon, förstår inte folk ännu heller att blir jordbrukare ”rökta”, VEM ÄR INTE ”RÖKT” DÅ DÅ???

Går jordbruket under, går var och varannan jordbrukare i konkurs, ja, inte är det bara vi som blir ”rökta”…. Tänk till lite, ens en gnutta, varifrån mjölet, mjölken, potatisen kommer… Vem är sen rökt. Tänk lite längre…

I övrigt håller jag ganska långt (men inte i allt) med kommentaren, många stålleprov har det kommit från EU, endel tossigare än andra. Det här är bara ett i mängden… Väntar med spänning på vad som komma skall. Kanske skulle man föredra att ha mårran ståendes bakom knuten, hellre än den nya stödperioden, men, vem vet, kanske det blir riktigt bra ännu det här…

Ha,ha,ha, känn ironin flöda och tillåt mej att småle…

Nu fylls mitt huvud och mina dagar med skyltmålning, fårklippning, balplacering, kaffemuggsinköp, sortering i frysarna, potatisupptagning och mycket mer… Det är skördefest på gångs till inkommande helg!

Och det ska bli så roligt! 🙂

På Åland har skördefesten engagerat hela landskapet i många, många år redan, och alla vet vad det är. För några år sedan vandrade skördefest konceptet en liten bit österut, just över skiftet, och har nu funnits här några år. Skärgårdens skördefest. Jag tror jag varit med på marknaden alla, eller åtminstone de flesta åren. Det är ena dagen, men, andra dagen håller gårdar dörrarna på vidgavel, så vem som helst får komma och kika runt sej på gårdarna som håller öppet, och bekanta sej med bondelivet ute på bondgården, det ska jag göra i år. 🙂 I åboland är det få som missat Boundbirsen, som går av stapeln vartannat år mitt inne i Pargas centrum. Då drar landet in till stan, det här med skördefest fungerar lite tvärtom, det är en sådan dag då man vill dra stan ut på landet 🙂

Så nu ska jag vara med i år och hålla öppen gård. Jag är full av ideer och har mycket jag skulle vilja göra. Men, mycket fungerar inte. Det faller på det ena eller det andra, men, jag skall i alla fall göra ett försök och se om det vågar sej någon alls ut hit till holmen. Jag finns ju inte direkt sådär jätte centralt, och är det så att någon tänker komma så långt ut som hit, så vill jag ju att den som gör sej mödan värt inte skall bli besviken och komma hem och säga ”där fanns nu ingenting att se…” Nej. Jag önskar ju kunna ge dem som kommer en liten upplevelse. Kanske inte en såndär ”WAOUDE”-grej, men kanske ett ”ahaa…”.

Hurdå? Ja, egentligen skulle jag vilja säga, kom så får du se 😉 Men, nä, de fungerar kanske inte att komma pedandes från österbotten, eller helsingfors, eller var du än sitter och läser… Men, vad kommer den som kommer hit att få se då? Jo, den kommer att å se att det går att bo och leva lite på sidan av kanalen. För att komma hit kommer de att gå genom skogen, över bron hit till holmen. De kommer att få se hur betesmark, strandängar och hagar ser ut när det är skött och betat. De kommer att få klampa runt i mitt fårhus, och kanske få sej lite information om får sådär överlag. Jag kommer att finnas på plats och klippa får. Jag tänkte klippa ett får i timmen, så folk får se hur det kan gå till. Jag säger inte att det är såhär det SKA gå till, för det finns det mycket profetsior om, utan jag kommer att visa hur jag klipper. De kommer att få klappa och pajja får. Jag kommer att svara på alla frågor jag kan. De jag inte kan svara på kan jag försöka ta reda på. De som kommer hit kommer också att få träffa och klappa blinkers och floppsy. Kaninerna. Dom hann vara på rymmen redan några dagar och jag befarade att räven tagit dem, men de är nu, i skrivande stund i allafall, till rätta igen. Återstår att se om de hålls i sin bur ända till söndagen… Men i såna fall går det att få klappa kanin också.

Varför?

Varför skall man sätta en hel veckas arbete med förberedelser för en öppethusdag?

Jaa-a, säg det egentligen… Men, det handlar väl om en sådan enkel sak som att försöka sprida lite information om bondelivet. Det är inte så enkelt att förstå sej på. Vi bönder är ett svårbegripligt folk, men kanske någon som kommer hit, får en liten hint om vad det är jag håller på med här. Jag har bråttom nästan alltid och hinner inte det ena eller det andra, och ändå har jag bara några får… Som i alla fall sommartid dessutom går ute! Men, ska jag nånting ska det planeras långt i förväg, eller inte alls. Ibland ska det planeras i en månad, eller så ska det beslutas samma dag om någonting blir av eller inte. Rörigt- ja, men, det är så det är.

Vidare, bara en sån sak, hur många har sett ett får bli klippt? Hur många har klappat ett levande får de senaste året? Hur många har varit så långt borta från en landsväg att man inte hör bilar. Hur många har hört tystnaden en vindstilla dag i september… Nu kommer det väl att spöregna på söndag och kanske pappa får för sej att ösa på med vedkapen den dagen, och grannen köra motorsåg. Men blir det är sådan söndag som dagarna varit den senaste tiden, när vinden lägger sej, luften är fuktig och fräsch och allt står still. Inget ljud hörs, inget som rör sej… Kanske lyckas någon då höra stillheten …  åtminstone när de kommit tillräckligt långt från fårhuset, för när jag klipper får, då kan det nog finnas ljud av både höga och låga decibell 🙂 Som bekant brukar det inte alltid gå som på Strömsö…