Första skörden avslutad

Första ensilageskörden för sommaren förklarades avslutad idag. Jag hade siktat på mellan 150 och 200 balar i första omgången och idag blev de 197. Det är ungefär halva mitt årsbehov och det känns skönt att fått ihop det redan nu. Dessutom är balarna förhållandevis torra vilket är en bonus.

Gräset slåttas med slåtterkross och får sedan torka. Torkningstiden varierar från sex timmar till två-tre dagar beroende på vilka metoder och tillvägagångssätt gården valt att gå in för. Ju torrare fodret är desto mindre problem har man med att det fryser under vintern och desto mindre vatten lagrar man. Nackdelen med torrt ensilage är att det är svårare att pressa ut luften ur det och fodret blir därför mindre lagringsstabilt. Ett hål på plasten för större konsekvenser ju torrare fodret är, eftersom syret lättare kan tränga in och förorsaka feljäsningar. Jag låter mitt foder bli rätt torrt, eftersom jag prioriterar att inte kuska vatten och slippa ha fruset ensilage till vintern. Men det är snarast en smaksak.

Nu återstår ännu fyra hektar som skall skördas som riktigt hederligt, gammaldags torrhö men det väntar jag med tills vädret ser bättre ut. Jag skulle vilja ha minst 4-5 dagar uppehåll innan vi börjar prata höbärgning.

Dag 5

Vår tidberäkning utgår nu från tiden före och tiden efter samtalet från vår foderleverantör. Som en del av er säkert har läst eller hört så kom en foderfabrik ut på torsdagen med ett meddelande om ett ev. salmonella kontaminerat foder. Igår sades det i medierna att allt är ok.
Trots detta har ”undantagstillståndet” fortsatt och idag blev silosen tömmd från foder. Så vitt vi vet, blir den i morgon desinficerad och nytt foder torde komma på onsdagen. Så vi har ännu många, långa, extra arbetstimmar framför oss…!

Som ni säkert kan läsa mellan raderna, börjar det här tära på nerverna. Mitt huvud räcker inte till att förstå varför man inte får använda foder, som i testerna har visat sig vara rent. Men till all tur behöver jag inte förstå det heller, utan bara jobba. 😉
Trots det hela tiden ökande missnöjet, så är vi ju nog tacksamma över att leverantören reagerar och tar detta på allvar. Följderna, om fodret på riktigt hade haft salmonella, skulle ha varit katasrtofala; alla kor hade troligtvis hamnat till slakt. Hur vi skulle ha klarat det, vill jag inte ens fundera på..

Denna händelse visar bara hur sårbar kedjan är och hur viktig det är att ta prov efter prov.
Nu klarade man sig med blotta förskräckelsen, förhoppningsvis med någon ny lärdom.

Midsommarstänger

Midsommaren 2010 firades under trivsamma former. Släkt och vänner, nypotatis, grillat, god musik och alldeles för sent i säng. Precis som midsommar skall vara.

Våra midsommartraditioner inbegriper faktiskt ingen midsommarstång, men jag reste ett par alternativa stänger på midsommaraftonens förmiddag. Fast i ärlighetens namn handlade det nog mer om fågelskrämmor än festsymboler.

Kärnan i ensileringen av gräs är anaerob jäsning, d.v.s. jäsningsprocesser som sker under syrefria förhållanden. Därför är det helt grundläggande att plasten på rundbalarna är hel, uppstår hål och luft kommer in kan fodret förstöras. I värsta fall tvingas man kassera hela balen, men även om det inte går så långt försämras fodrets näringsvärde.

I Sundby har jag vissa år haft problem med kajor som hackar sönder plasten. De kommer i stora flockar och verkar av nån orsak irriteras eller attraheras av den nya, blanka plasten. Bara balarna klarar sej den första veckan brukar de få vara i fred därefter. Problemet varierar i omfattning och de senaste åren har jag inte haft så värst stora angrepp, men jag bygger ändå fågelskrämmor för säkerhets skull.

Skrämman består av två gamla höstörar som slås ner, en i var ända av balraden. Därefter spänner jag ett par presentband mellan störarna. Banden skall vara spända som fiolsträngar så att de både darrar och ”sjunger” i vinden. Jag är inte helt säker om kajorna är mer rädda för ljudet eller rörelsen, men åtminstone hålls de borta från balarna.

Ved för vintern

I den här hettan tycker man det är långt från den kalla vintern men nu skall veden fixas för annars blir det att frysa. Det produceras en hel del ved fortfarande – också för försäljning – fastän det kommer flisvärme allt mer. Men investeringarna i flisvärmen är stora så det blir av huvudsakligen då värmesystemet annars också byggs om. Det blir lätt tiotals tusen euro och man köper en väldig massa ved för de pengarna – eller hugger den själv.

Här går allting på flis efter ombyggnaden i fjol (nåja, den pågick ännu i januari). Och då är flisvedens högsäsong i juli för jag torkar flisen i kallufttork. Vatten lönar det sej inte att bränna.. Flis är lättorkad – man blåser på den i en veckas tid oberoende av väder och så har man ganska så torr flis. Det är också nödvändigt då man lagrar hela årets flis för den börjar annars mögla. Då man flisar aspved så stänker bara vattnet omkring.

Men nu gäller det att få ut veden ur skogen. Det var en besvärlig vinter och vår så jag kom igång med flisvedkörandet först för ett par dagar sedan. Också en liten mängd regn hindrar körandet – inte för att det blir mjukt utan för att det fastnar en massa lera på hjulen. Och i skogen ligger det ännu vatten i hjulspåren. Vanligen har vi torra försomrar men det här året tycks det aldrig torka upp.

Men hett är det i hytten. I förrgår var det över +35 grader och då var gubben slut. Jag körde ännu på johanniaftonen till klockan nio eftersom de hotade med regn (men det kom inte många droppar till all tur). Sedan hittade jag på jobb inomhus. Det är riktigt svalt och skönt inne i tegelladugården. Där hålls det kyligt långt in på sommaren.

Fast visst måste det köras många lass flisved än. Så väderbeställningen är nu mulet och svalt men inte regn …

Glad Johanni!

Trevlig midsommar åt Er allihopa och hoppas Ni har en skön helg!
För vår del betyder midsommaren goda vänner och lite ”semester”. Situationstecknen därför att ladugården ska skötas morgon och kväll, men allt arbete som inte måste skötas blir nog ogjort.

Tyvärr fick vi lite oväntat jobb att sköta. Vi fick nämligen foder igår, allt var frid och fröjd. Ända tills vi fick ett samtal från foderfabriken. Det visade sig att man från ett prov av flera, hade fått ett lite diffust svar. Tur i oturen var att våra kor ännu inte hade hunnit äta av det eventuellt kontaminerade fodret. Så det var bara att stänga av skruven som hämtar in fodret till kiosken och börja mata korna för hand.
I vårt fall betyder det att vi matar alla kor i station från ett fat och dessutom delar vi ut från en skottkärra på foderbordet.

Extra arbete blir det, men man får ta skeden i vacker hand och konstatera fakta. Man bör framför allt komma ihåg, att det är frågan om en misstanke. Inget är ännu klart, utan det är fråga om en försiktighetsåtgärd.

Men , oberoende: Glad Johanni! 🙂

Glad midsommar!

Johannistang

Enligt gammal tradition så samlas hopenbackaren och sminnsbackaren och sjeggasbackaren varje Johanni (som kallas midsommar i nyare svenska) på Leikanlindån (nyare namn Lekstrand). Det är en allmänning där man förr blötte linet som på 50-talet byggdes om till festplats av Fornminnesföreningen under Sigge Strömbergs ledning. Varje år så binder vi kransar och pryder johannistandjin (midsommarstången) som dras upp inför kvällens fest.

Det är rena folkfesten att pryda johannistången. Men en tradition har vi lämnat och det är att dra upp den för hand. Det var inte lätt och dessutom farligt. Så nu dras den upp med en skogslastare i stället.

lövprydnad flaggor  upp …

Och så det viktigaste: kaffet !