11 augusti, 2013 av Nisse

Kameler

Jag är inte förtjust i Bonde söker fru men visst börjar det vara ett problem att hitta en bra partner. Förr fanns det massor av folk som var födda och uppväxta på landet och som visste vad det var frågan om. Nu måste många ta risken att rosenröda drömmar om idyllen på landet en vacker sommardag dränks i höstens lergropar. Fjantprogram på TV som mest är gjorda för att stryka alla fördomar och missförstånd medhårs gör inte saken bättre.

Nå, då man kritiserar så är ju nästa kommentar: Gör det bättre själv då. Och visst har jag ett förslag om hur det skulle kunna förbättras. Det är bara att starta en ny sorts ”misstävling” (eller ”mistertävling” i dessa jämlikhetens tider). Och för att få med den internationella aspekten kunde man kalla programmet ”Kameler”eftersom brudars värde i en del länder mäts i antalet kameler som brudgummen betalar för dem. Fast här är det förstås fråga om ”partner”.i stället för brud.

Sedan borde olika egenskaper hos kandidaterna testas i mera realistiska förhållanden och prestationen belönas med lämpligt antal kameler. Vi ska inte plåga djuren utan använder bara ”kamel” som enhet. Den konkreta betalningen kan vara i annat som motsvarar priset på det givna antalet kameler.

Det kanske viktigaste är humorn. Den behövs minsann många gånger och är helt avgörande för hur länge nån klarar av ”det ljuva livet på landet”. Kan testas genom att kandidaten konfronteras med den sökande bonden som kommer hem på kvällen dödstrött och indränkt i gyttja, olja och blod efter att traktorn körts ned i en lergrop fylld med iskallt vatten, gått sönder och lasset stjälpt omkull. Kort sagt allt har gått åt pipsvängen som kan gå plus att en hel del som inte kan gå åt skogen trots allt hittat vägen dit. Då gäller det att möta situationen och den av ilska kokande bonden med en lämplig dos diskret humor. Ingen prutthurtighet men inte heller onödigt vojande. Ännu svårare kan det vara om bonden bara tyst och apatiskt stirrar rakt framför sej. Här sätts kandidatens personlighet på ett mycket hårt prov. Efter några dagar då bonden lugnat ner sej, traktorn är uppdragen ur gropen och insatt i verkstaden kan han börja fundera på antalet kameler som kandidaterna får för bemötandet – de som är kvar alltså. De som packat och rest tillbaka till staden är ju ur spelet.

Sedan har vi tåligheten – både fysisk och psykisk. Det är inte fråga om fysisk styrka  utan bara hur kandidaterna klarar de mindre idylliska sidorna på bondlandet. Lotta kunde ställa upp för att organisera hinderbanan med en lämplig kombination av lera, fårskit och olja. Hon är troligen vår bästa expert på området. Förstås borde kandidaterna skickas ut på hinderbanan en mörk natt utan lampa med uppgift att gå mot en svag lampa i fjärran för att hämta hem ett får (lamm så det inte blir för svårt). Däremellan organiseras gropar med vatten och gyttja och olja och lämpliga rötter placeras ut på gångstigen. Det får inte vara livsfarligt (även om det är det i praktiken då och då) och det måste finnas personal som bevakar banan och kandidaterna med ett läkarteam (inklusive terapeut) i närheten. Varm dusch och torra kläder samt eventuell transport genast tillbaka till staden måste också vara tillgängliga. Den psykiska tåligheten kunde testas då kandidaten (möjligen) kommer tillbaka genom att bonden ger upp ett flatskratt då han/hon ser kandidaten komma in smutsig och oljig. Vi måste väl lämna bort ”blodig” från tävlingen. Antalet kameler delas ut först efter ett par dagar då kandidaten kommit över strapatserna för den första reaktionen är inte så viktig utan hur kandidaten klarar sej på längre sikt. Vem har inte svurit ve och förbannelse över hela bondelivet efter en prövning för att senare börja se det humoristiska i eländet …

En viktig sak är också uppfinningsrikedomen som kan testas med diverse söndriga prylar som skall lagas med hjälp av silvertejp och ståltråd. Här finns rum för en mängd lösningar och kandidaterna bör inte vara begränsade på något sätt – utom att de inte får åka till staden och köpa nytt eller anställa någon reparatör. Det som gäller är bara att jobbet blir gjort oberoende av hur … Att muta bonden att fixa prylen är helt i sin ordning. Stekta plättar med hjortronsylt är ett exempel på lämplig muta. Överraskande lösningar som att föra hela prylen till återvinning kan ge extra kameler. Men då måste jobbet organiseras på något annat sätt för jobbet måste bli gjort.

Så har vi sparsamheten som inte är oviktig i dessa hårda tider. Med en alldeles för liten budget skall en del uppgifter skötas. Det är fritt fram att slösa pengarna men då skall hårt arbete ersätta inköpta hjälpmedel. Här finns inga regler annat än att uppgifterna skall obarmhärtigt utföras på sätt eller annat. Att sälja sin Rolexklocka är tveksamt för det är bara en tillfällig lösning. Men bonden får avgöra om han ger kameler för det eller inte. Att sälja familjejuvelerna för att stötta upp jordbruket är å andra sidan en fin gest som borde ge en och annan kamel.

Nå, det går att hitta på fler och bättre tester men linjen är väl klar ? Det kunde bli ett riktigt populärt program för TV-publiken gillar minsann att sitta i soffan och se hur andra ligger i vattenfyllda lergropar och försöker klättra upp ur dem.

Det finns ju ingenting som kan ersätta det levande livet och tålamodet på längre sikt är svårt att testa i en programserie. Men en mera realistisk tävling skulle åtminstone sålla bort sminkade nagelfilare mycket fort. Det kan vara svårt att få kandidater uppväxta på landet för de vet redan hur det är men man skall inte underskatta stadsborna. En del är tuffare än mången lantis då det gäller. De behöver bara en period av inkörning och kan bli hur bra bondlurkar som helst.

Men nu börjar det vara dags att sätta igång med dagens arbete i stället för att sitta här och skriva smörja. Aj, att det är söndag idag ? Och vad har det med saken att göra ? Om jag inte fixar mera flis till vintern nu så kan det bli en kylig vinter också inomhus. Här finns det inte ”nån annan” som sköter om arbeten som blir ogjorda. Glatt veckoslut !

 

16 augusti, 2010 av Nisse

Nästa husbondefolk ?

Det var bröllop i dagarna tre i Kristinestad då vår pojke Henrik gifte sej med Boströms Antonia (i enlighet med gammal Dragsviksed kallad Bosse – jodå, hon har gjort Dragvik). De unga tu har klättrat i stort sett i alla berg det finns från Norge till Alperna så kanske de klarar klättringen på äktenskapets stege också – vilket inte alls är lättare.

De unga tu

Man får hoppas att vetepriserna fortsätter att stiga så de kan ta över husbonde- och värdinneskapet på Bos-Sestu tusenåriga rusthåll. Annars blir det att vänta till pensionen innan de kan bli hobbyodlare. Bägge kan nog köra traktor och bygga tork. Antonia är ingen hjälplös liten viol utan en riktig tuffing – även om hon ser ut som en viol. Just nu är hon assistent åt riksdagsman Mats Nylund. Henrik jobbar som lärare för vildmarksguider vid Kronoby folkhögskola men måste nog flytta litet närmare den äkta hälften i framtiden.

Det var ett ordentligt bröllop som den boströmska klanen hade ordnat i den helt enkelt fantastiska staden Kristinestad. Jag som gillar gamla hus var ju alldeles salig över alla gamla trähus ända från 1731. Ungdomarnas vänner hade ställt upp och hjälpt till med festen på Kristinestads gymnasium som är en RIKTIG skolbyggnad högst uppe på berget – ingen barack. Jag är ingen sällskapsmänniska och fester anser jag vara tråkiga i jämförelse med att få arbeta med att bygga och konstruera saker i lugn och ro – men jag hade fått hårda order av den bättre hälften att bete mej som folk på min sons bröllop. Och visst var det roligt att få träffa alla de trevliga människorna på bröllopet.

Spänningen stod barnbarnet Filip för. Skulle han orka vara tyst då bruden sjöng för sin make (hon har en fantastisk röst) och skulle han orka sitta stilla under vigseln ? Och det gick riktigt bra – bara ett par små kommentarer som egentligen inte störde alls :-). Jag måste sätta in en bild som visar situationen:

Hyssj ! Nu måste morbror gifta sej ...

Visst satt man som på nålar under de tre dagarna – hemma tröskade grannarna och hos oss stod torkbygget stilla. Nu gäller det bara att hoppas att det torra vädret fortsätter men vi vet att det obönhörligen kommer regn på hösten i våra trakter så frågan är om man hinner tröska eller inte förrän regnandet börjar.

En gammal bonde har svårt att koppla av och fira då man vet att det kan bli hur eländigt som helst med skörden om man inte hinner få in den i tid. Visserligen är vi bara i mitten på augusti ännu men man har varit med om snabba kast i vädret och höstar med ständigt regn och åkrar som varit ren lervälling. Så nu går varje minut som man inte äter eller sover till att få igång torkarna och vetet skördat.

27 april, 2010 av Sonja

Tillbaka till verkligheten – nästan

Ännu lite om bröllopet, sen slutar jag! Det var en så underbar dag, gästerna var glada, bändet var utmärkt och maten var god! Kan man mera begära? 🙂 På tal om maten så var jag så nervös vid lördagens intervju att jag glömde bort att fastän inte grädden var egen så kom köttet från egen ladugård. Som sagt, gott var det och är det ännu! 😉

Så var det ju sen den där på förhand liiiite nervösa valsen. Men hör och häpna; jag klarade det!! 😀 Helt på grund av att Antte är en ypperlig ( i alla fall i mina ögon) dansare!

Nå, nu börjar väl vardagen rulla igen så där småningom. Dagens saldo är i alla fall en elektroniskt inlämnad stödansökan. Verkligen smidigt system, måste jag också säga. Jag fyllde i grunduppgifter igår(dom som inte redan fanns där) och fixade resten idag på förmiddagen. Allt som allt tog det högst en timme att göra detta. Så man kan också sköta inlämningen av stödansökan utan någon större stress! 🙂

26 april, 2010 av Sonja

Den stora dagen

I det här inlägget tror jag att bilderna säger mera en tusen ord 🙂 :

Lite nervöst

Herr o fru Johansson

Härligt väder

Ingen Zetor, ingen Valmet, ingen Ferguson utan en Cadillac!

Valsen

Si så de går

Tack alla ni som var med o gjorde vår dag oförglömlig! 😀

24 april, 2010 av Ingela

Grattis Sonja och Antte!

Bilden lånad från http://www.weddingcollectibles.com/

Puss!

 

Mitt i snack om urin, diskussioner om utsäde och tidsanvändning och traktorer vill vi avbryta för att ge ett rungande grattis till Sonja och Antte som ju gifter sig i dag!

Sonja och Antte, från Bondbloggens redaktion (och säkert också alla läsare här!) vill vi önska er all lycka och allt gott på er väg tillsammans. Ha en riktigt vacker bröllopsdag!


Sonja berättar om bröllopsbestyren:

17 april, 2010 av Sonja

Mångt o myki

Den här veckan har nog bara ”vari o fari” utan att man hunnit med!

Måndagen var ännu ganska normal, jag var i alla fall hemma då. 😉 Så där i korthet så lastade jag på morgonen av ett långtradarlass med ensillagebalar, på förmiddagen lagade jag undan i ladugården ( snittade foder, gav kraftfoder åt korna och mjölk åt kalvarna) och på eftermiddagen kom veterinären ut för att kolla en juverinflammation och bränna hornen på några kalvar.

På tisdagen åkte Antte till Hollola på möte och jag till Malmen på ärenden. Jag kom hem med samma tur som slaktbilen, så jag åkte direkt till ladugården och hjälpte med att få ut kon. Svärre var nog dit redan, men envis som man är tyckte jag att jag också skulle gå dit! Sedan var det bara att snitta, mata och börja skrapa rent i boxarna före kvällsmjölkningen.

På onsdag morgon flög Antte till Danmark på ett möte. Jag åkte in till Åbo för att pröva minn brudklänning och den satt perfekt! 😀 Då jag kom hem måste jag vila en stund och därefter gå ner till ladugården igen.

Torsdagen började bra. Antte kom hem och vi for alla tre ( vi+svärre) till Malmen och diskutera med honom som ansvarar för maten på bröllopet. Antte kom hem med ”ettans” färja, jag blev på Malmen för jag skulle och boxas. Under tiden som jag väntade på detta, si sådär fyra timmar, så fick jag i alla fall skrivet namnkorten till bordsplaceringen.
Då jag sen åkte till boxningen konstaterade jag att det inte var något sådant idag! Orsaken till detta var ju riktigt lycklig, men det visste jag inte om just då för tillfället. Så det harmade ju lite att man kunde ha farit hem till lika med Antte, nu kom jag hem med sexans tur..

På fredagen var det dags för prov makeup. Det blir nog bra, kan jag säga! 😀

Idag, på lördagen, ska jag köra heim till Kabböle för att hämta lite rekvisita och bröd till bröllopet. Dessutom ska jag tillika då jag är dit, träffa nya arrendegivare till mig och diskutera lite med dem.

Trevligt veckoslut åt er alla och kom ihåg att ta det lite lugnt och pusta ut! 🙂