Tillbaka till verkligheten – nästan

Ännu lite om bröllopet, sen slutar jag! Det var en så underbar dag, gästerna var glada, bändet var utmärkt och maten var god! Kan man mera begära? 🙂 På tal om maten så var jag så nervös vid lördagens intervju att jag glömde bort att fastän inte grädden var egen så kom köttet från egen ladugård. Som sagt, gott var det och är det ännu! 😉

Så var det ju sen den där på förhand liiiite nervösa valsen. Men hör och häpna; jag klarade det!! 😀 Helt på grund av att Antte är en ypperlig ( i alla fall i mina ögon) dansare!

Nå, nu börjar väl vardagen rulla igen så där småningom. Dagens saldo är i alla fall en elektroniskt inlämnad stödansökan. Verkligen smidigt system, måste jag också säga. Jag fyllde i grunduppgifter igår(dom som inte redan fanns där) och fixade resten idag på förmiddagen. Allt som allt tog det högst en timme att göra detta. Så man kan också sköta inlämningen av stödansökan utan någon större stress! 🙂

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

2 reaktioner till “Tillbaka till verkligheten – nästan”

Kommentarer är stängda.