4 maj, 2017 av Nisse

Halvekologisk odlingsplan

Det har varit mycket diskussion om eko eller inte eko. Först och främst kan man undra vad ”eko” betyder ? Det kan vara ”ekologisk” lika väl som ”ekonomisk”. Och som vanligt så finns ”fan i detaljerna”. Principerna kan synas enkla men översatta till byråkratregler  blir de alldeles otroligt invecklade.

Personligen så tänker jag absolut inte binda mej till en mängd mer eller mindre stolliga regler. En del stöd går förlorade och jag kan inte sälja vetet som ”ekologiskt” men det uppvägs av att jag har frihet att använda de metoder jag anser vara förnuftigast – både ekologiska och mindre ekologiska. Huvudsakligen går jag in för att välja odlingsmetoder enligt fakta och sunt förnuft. Och fakta skall granskas kritiskt. Helt otänkbart är att odla på nån sorts religiösa eller filosofiska grunder. Jag bryr mej inte ett skvatt om månens ställning eller något liknande dravel.

Efter att ha sagt så mycket så måste jag påpeka att det finns mycket att beakta i den ekologiska odlingen liksom i den gamla Bondepraktikan (som ju ser på månen :-). Jag är mycket ekonomisk av mej (läs ”snål”) men jag vill se odlingen ur ett längre perspektiv och är inte alls intresserad av nutidens ”kvartalsekonomi”. Extremt intensiv odling där man maximerar skörden intill sista korvöret strider helt emot mitt tänkande. Så jag bryr mej inte om optimala kvävegivor och att spruta mot allt som rör sej. Jag sätter inte ut 100 euro för att få 101 euro tillbaka. Det betyder att firman får 100 euro och jag får 1 euro. Skall jag satsa så bör det vara så att jag satsar 1 euro och får 100 euro tillbaka.

Som gammal matematiker så anser jag att man skall se på derivatan till kurvorna – inte maximum. Det här skrev jag om redan för ett antal år sedan (se Optimal gödsling – för vem ?). Där derivatan pekar mest uppåt får man mest tillbaka på varje satsad euro – på kurvans maximum är derivatan noll, dvs. man får tillbaka bara det man satsat men vinner inget. Det gäller både gödsling och andra satsningar.

Fast så enkelt är det inte. Det finns en mängd andra faktorer som bör beaktas. Bland de viktigaste är att förbättra jordstrukturen och hindra urlakning. Det är ju dumt att ge pengar åt firmorna och låta en del av gödseln rinna ut i havet. Ordet ”miljö” börjar jag vara allergisk mot – även om jag kan omfatta målsättningen. Det är byråkratin och de dumma reglerna som jag inte kan tåla. Ordet ”eko” kommer snart att gå samma väg om inte alla dumheter som kallas ”eko” börjar minska.

Men om man ser på verkligheten utanför struntpratet så finns det mycket som jag gillar med ekologisk odling. Jag håller med Mats som i en kommentar skrev att två-årig vall är bra för jordstrukturen. Jag har gått över till just en sådan komponent i odlingen. I år har jag gröngödslingsvall på 2 hektar som skall plöjas upp i höst och nu tänker jag så in litet på 6 hektar som fortsättning. Om klöverväxten blir en hälften så fin som i fjol så är jag nöjd. Det är nämligen en åker med ganska så tilltrampat ytskikt där det står vatten så fort det har regnat – medan det är torrt ett spadtag djupare.

Här borde klöverns rötter bryta igenom det tillpackade lagret.

Problemet är förstås att det är ekonomisk förlust i två år med vallen. Men med de nuvarande vetepriserna så blir förlusten i pengar inte så stor och jag hoppas få en förbättring av markstrukturen vilket i längden ger bättre ekonomiskt utfall. I fjol gav den tillpackade strukturen på just den här åkern en ordentlig skördeförlust på grund av regnandet (se Brodden gulnar). Med en bättre markstruktur hade det inte varit problem.. Så nu måste det göras nånting åt saken. Ifall det fungerar med vall i två år så får man bättre struktur och kväve från klövern. Vallen kan dessutom hålla tillbaka både kvickrot och flyghavre om man slår den i rätt tid.  En hel del fördelar trots ekonomisk förlust.

Sedan är det ett problem att vi inte mera har kossor. Det gamla jord- och kobruket fungerade egentligen ganska bra. Men med alla regler är det nu så dyrt att ha kossor att det är uteslutet. Man måste då ha hundratals kor och det finns ingen realistisk möjlighet att satsa på det. Jag ger gärna vallskörden åt dem som ännu har kor i byn men det är inte samma sak.

Ifråga om jordbearbetning som ogräsbekämpning så blir det problem med direktsådden. Som det nu är så sparar jag massor med arbete och pengar på att inte bearbeta åkrarna. Det förlorar jag om jag börjar köra omkring med harvarna hela tiden. Inte är det speciellt ekologiskt heller att göra av med en massa brännolja. Jag kan inte se något bra i att jag lämnar bort en (rätt så liten) kemisk bekämpning av ogräs och i stället bränner olja … Hellre skär jag då ned på den kemiska bekämpningen så mycket som möjligt. Det är enligt min personliga mening mera eko och eko (ekologiskt och ekonomiskt).

Så det blir halvekologisk odling. Gödsling och kemisk bekämpning lämnas inte bort helt även om en del fungerande ekologiska metoder tas med. Det varierar dessutom från år till år. Däremot använder jag inte maximal bigödselmängd (jag använder det gamla uttrycket ”bigödsel” för att särskilja från kogödsel) och sprutar enbart där det håller på att bli katastrof med ogräsen. Jag vill inte binda mej till att lämna bort någon metod så det går inte att få ekostöd. Alla metoder skall kunna användas men användas med förnuft.

Vi får se hur det går i längden. Vädret är så olika varje år och förbättring av markstruktur syns bara på lång sikt. Sedan vet man aldrig hur politiken svänger. Om det börjar bli matbrist (i den meningen att priserna stiger) så kan det hända att politikerna förbjuder oss att använda ekologiska metoder och tvingar oss att maximera hektarskördarna med alla medel. Om priserna stiger för mycket så glöms allt prat om ekologiska produkter bort helt och all energi riktas in på att öka tillgången så den driver ned priserna. Tro inte att allt fortsätter som förut. Historien har tvärtom visat oss att inget någonsin fortsätter som förut.

Just nu gäller det i alla fall att få utsädet i jorden inom de närmaste veckorna …