Rada bräder

I väntan på vårsådden (det ska regna i ett par dar nu) så har vi radat bräder. Det är virke som blev över då vi byggde den nyaste torken (nummer 4) för snart 20 år sedan. Förvaret har varit problematiskt för en hel del bräder är över 6 meter långa. Nu har vi i alla fall radat om virket och byggt hyllor så man lättare kommer åt det man behöver. Det nya virkeslagret flyttas från den gamla ladugården (1908-1945) till den nya torkens bottenvåning. Där ryms upp till 10 meter långt virke och så hålls det torrt eftersom fläktarna blåser torr luft där varje sommar.

Det nya virkeslagret

Först gällde det att städa för det kommer ned en massa damm genom luckorna varje år. Det stör inte virkeskvaliteten men är otrevligt att arbeta i. Huvudsakligen kommer här att finnas långt virke (över fem meter) som inte behövs så ofta. Det kortare virket och alla stumparna kommer på en hylla (en våning) i ladan. Där fanns tidigare en hylla men den var för låg så man inte kunde köra traktor under den och revs då vi behövde massor med utrymme för torrhö på 1950-talet. Men den var praktisk för förvaring eftersom man kunde köra in bredvid den med släpvagn.

Och så kördes två vagnar bräder från uthuset (gamla dyngdalen) till lagret. Logosol-sågen står nu framför det som tidigare varit virkeslager och det har varit besvärligt att få ut virket. Dessutom kan man inte köra in under mellantaket där annat än med gamla MF65. Också husens funktion måste ändras då det kommer nya maskiner. För transporten använde vi det gamla långa släpvagnen från 1940-talet som är byggt på en lastbilsaxel. Det är bra för det är så lågt att man kan stiga upp på det direkt och det är lätt att rada virke. Det har varit i tuff användning både sommar och vinter tills vi fick skogsvagnen på 1980-talet.

Gamla långsläpvagnen vid gamla ladugården.

Den gamla kalluftstorken (nummer 2) fanns i andra våningen (bodvinden) och byggdes 1963. Under bräderna finns ännu den gamla gropen av cement där man kippade sädlasset och säden blåstes upp i torken via röret till vänster (se nedan). Jag minns bra hur jag på sommaren slipade cementen ända in på natten.

Bräderna utanpå den gamla kippgropen med röret upp till torken.

Farsan ville utnyttja de gamla husen och byggde två torkar inne i dem. Problemet var att det var för lågt i tak då de fylldes med säd och speciellt i den här torken så slog man huvudet blodigt mot alla pärtspikar som kommit genom bräderna. Visst krökte vi dem anefter men det fanns alltid någon spik kvar. Gropen är också fylld av vatten som ju är vanligt här i våra platta marker. Alla gropar fylls med vatten. Tjälen har sedan lyft upp gropens cementvägg nästan 20 cm som av bilden synes. Men nu skall gropen bort och ersättas med ett jämnt golv. Logosol-sågen finns alldeles utanför det här och sågtillbehör kommer att finnas på hyllorna till höger.

Det har varit en hel del staplande av bräder och jag kände mej som Karl Nilson i Povel Ramels visa från 1960. Lyssna speciellt på slutet av visan.

Men nu blir det underhåll av vårsåddens maskiner. Det är regnigt, kallt och blåsigt men nästa vecka skall det bli varmt.

Byggande och virke

I över 60 år har jag byggt så gott som vartenda år. Det var kojor i början men blev allt större hus med tiden. I slutet på 1970-talet byggde vi ett nytt hus åt föräldrarna (som nu pojken byggt om åt sej själv). Sedan blev det ny verkstad på 12×14 m med 4,20 m höjd innanför och en helt ny kalluftstork på  12×14 m i två våningar där mellantaket var körbart med 10 tons maskiner. Dessutom rustade vi upp det gamla huset 1980 och nu senast rustar vi upp den gamla folkskolan som är byggd 1899 men fortfarande kärnfrisk medan andra skolor blivit mögelhus och rivs efter 20-30 år. I Sverige pysslar vi med vårt gamla torp från 1856. Förutom ramarna till verkstaden och torken är allting byggt i trä.

Så man har hunnit göra alla misstag som man kan göra. Jag har byggt med “moderna” metoder och “moderna” material då jag som ung och dum trodde på “byggexperterna” men återvänt till gamla metoder och gamla material. Numera bygger jag med beprövade metoder och beprövade material. Då vårt kök brandskadades för några år sedan så rev jag bort alla moderna material som jag satt dit 1980 och återgick till målat trägolv och pärlspont. Visst fanns där plast i väggar och golv men till all tur hade mössen ätit sönder det mesta så vi undvek mögelhusens öde.

Virke har vi från egen skog och det sågar vi själva med Logosolen. Då vet man vad man har och kan välja ut det bästa. Det virke som man får köpa är bara skräp och kommer inte in i våra hus mer – med undantag för nån prydnadslist möjligen. Vi har kvar en hel del virke från torkbygget. Då vi sågade 5×25 cm plankor så blev det en mängd klenare virke också. Det är tätvuxen kvistfri tall. Problemet är att det är så fint virke att jag inte nänns använda det i många fall så jag måste såga nytt sämre virke också :-).

Det riktigt skär i själen då man ser hur folk som blivit lurade av reklamen kastar bort och bränner upp fantastiskt fina gamla fönster. Förr valde man ut fönster- och dörrvirke redan i skogen. Man barkade de utvalda raka och tätvuxna träden (oftast tall) så att kådan skulle impregnera dem och lät dem stå i upp till sex år efter det. Sedan sågades virket och fick lufttorka (i skugga) i ett par år. Då fick man otroligt fina fönster som håller i all evighet – om de inte målas med den äckliga plastfärg som nu säljs för den stänger in fukten i träet. Missföstå mej rätt: Industriell produktion behövs för nybyggen men att riva ut gamla fönster av ypperlig kvalitet för att sätta in massproducerat skräp är rent kriminellt.

På 1950-talet togs i Sverige den gamla virkesklassificeringen bort på industrins begäran och efter det har allt blivit sämre. Det byggs snabbt och dåligt numera med dåligt virke. Jag har som tumregel att man aldrig borde köpa ett hus som är byggt efter 1950-talet.

Skillanden i virke har jag upplevt tydligt. Plankorna i torken är tunga och starka men i verkstaden  använde jag kvistig tall som växt snabbt invid en mosse. Där tappade jag en planka på 5×15 cm från mellantaket och den brast … Sådant virke vill man inte ha i husen. Hållfastheten är mycket sämre än för det tätvuxna virket. Numera säljer vi det snabbvuxna och sågar det tätvuxna åt oss själva eftersom det inte betalas för kvalitet.

Intressant nog kommer de gamla beprövade metoderna och materialen tillbaka i Sverige och det har börjat komma också i Finland. Men fortfarande byggs det mögelhus som måste rivas inom kort. Jag är medlem i Svenska byggnadsvårdföreningen och köper numera bara material från de speciella byggnadsvårdsbutikerna. Vi har bland annat Byggnadsapoteket i Fiskars och Borgå gamla järnhandel (som tyvärr nu måste flytta från det gamla fina stationshuset).

Vi har också Lovisa gamla trähus som varje år samlar tusentals personer. Tyvärr så finns det för litet kunskap om gamla metoder och vissa fåntrattar river bort mellantaken och lämnar väggstockarna bara för att få “gammaldags” utseende. Men man hade aldrig stockarna synliga i gamla hus utan limmade tidningar på dem om man inte hade råd med tapeter. Och man lackade aldrig träpanelen. Hus utan mellantak användes bara så länge man hade eldhärden mitt på golvet och röken gick ut genom en lucka i taket. De eländiga inredningstidningarna är rena kulturvandaler.

Under julen fick vi en lektion i faran med modernt byggande då brorsan fick regn inne i köket. Ett rör till diskmaskinen hade kommit loss och vattnet sprutade med fullt tryck inne i mellanväggen i övre våningen. Troligen var det tryckstötarna från diskmaskinens magnetventil som förorsakade eländet. I Ribackstugan lossnade också ett rör under diskbordet som hade en modern “snabbkoppling” men där rann vattnet ned under styroxen i golvet. Mellantaket är av lättbetong och under fanns bara pannrummet med golvsil.

Vattenskador hör till de värsta i nutida byggnader. Det är bara värre om hela huset brinner upp. Då vi hade köksbranden så var vattenskadorna från släckningen värre än brandskadorna. Så man börjar fundera om man alls skall ha vatten inne i ett hus … I England är ibland vattenutrymmena placerade i en tillbyggnad liksom köket. Åtminstone skall rör aldrig dras inne i väggar och golv ! Inte elkablar heller. Det går bra att placera dem under listerna. Kanske man borde flytta kök och våtutrymmen till ett skilt hus. I Medåker har vi inget vatten i huset (utom kaffevatten) och det går riktigt bra att promenera till  bastun och dasset utomhus också på vintern. Folk är onödigt mjäkiga nuförtiden.

Så jag är direkt på kollisionskurs med allt modernt byggande. Det är dåligt, farligt och dessutom dyrt. Ifråga om de moderna materialen så går filosofin ut på att man säljer obeprövade material med mördande reklam: “Nytt, underhållsfritt, fantastiskt !” och sedan går det åt fanders då garantin gått ut. Och man “modifierar” litet och så heter det att “det gamla var dåligt men NU är det nytt och fint …” . Och man säljer igen tills garantin gått ut. Och så vidare … Jag använder bara beprövade material som använts i minst 60 år.

Spånskivor hör fan till ! Jag har bytt spånskivorna i golvet i stallet (mitt arbetsrum) två gånger redan. De är som svampar och sväller upp direkt av vatten, börjar lukta och blir mögliga. Aldrig mera spånskivor ! Vanligt trä tål en hel del vatten bara det kan torka upp. Så plastmattor är också på NIX-listan. Nog har vi prövat nya material under de senaste 60 åren – och befunnit dem usla. Tyvärr misstänker jag att eländet fortsätter eftersom “allt kan säljas med en mördande reklam” som Ulf Peder Olrog sjöng redan på 40-talet.