Midsommarstänger

Midsommaren 2010 firades under trivsamma former. Släkt och vänner, nypotatis, grillat, god musik och alldeles för sent i säng. Precis som midsommar skall vara.

Våra midsommartraditioner inbegriper faktiskt ingen midsommarstång, men jag reste ett par alternativa stänger på midsommaraftonens förmiddag. Fast i ärlighetens namn handlade det nog mer om fågelskrämmor än festsymboler.

Kärnan i ensileringen av gräs är anaerob jäsning, d.v.s. jäsningsprocesser som sker under syrefria förhållanden. Därför är det helt grundläggande att plasten på rundbalarna är hel, uppstår hål och luft kommer in kan fodret förstöras. I värsta fall tvingas man kassera hela balen, men även om det inte går så långt försämras fodrets näringsvärde.

I Sundby har jag vissa år haft problem med kajor som hackar sönder plasten. De kommer i stora flockar och verkar av nån orsak irriteras eller attraheras av den nya, blanka plasten. Bara balarna klarar sej den första veckan brukar de få vara i fred därefter. Problemet varierar i omfattning och de senaste åren har jag inte haft så värst stora angrepp, men jag bygger ändå fågelskrämmor för säkerhets skull.

Skrämman består av två gamla höstörar som slås ner, en i var ända av balraden. Därefter spänner jag ett par presentband mellan störarna. Banden skall vara spända som fiolsträngar så att de både darrar och “sjunger” i vinden. Jag är inte helt säker om kajorna är mer rädda för ljudet eller rörelsen, men åtminstone hålls de borta från balarna.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

3 reaktioner till “Midsommarstänger”

  1. Aj, det trixet hjälper, vi har också ställvis haft stora problem med sönderpickade balar. Dels går fåglarna åt dem, sen gillar rådjuren att sticka hål med sina horn, nästan alltid i första balen i raden. 🙂

  2. Rådjur har jag ingen erfarenhet av, men månne inte det susande ljudet skrämmer dem också? Tjärknepet har jag hört om, men aldrig prövat.

Kommentarer är stängda.