Vår lilla patient

Så är då ett par händelserika dagar förbi. Som jag skrev i mitt senaste inlägg kalvade Luppa på lördagen och hon fick en fin kokalv. Kalven, som sist och slutligen fick namnet Iluppa ( alltså i Luppa hehe 😉 ) hade dock på söndagskvällen problem att komma upp. På måndag morgon ringde jag direkt efter en veterinär som kom och gjorde diagnosen att Iluppas lårben var av. Helt säker kunde hon naturligtvis inte vara då hon inte hade röntgen, men så verkade det.

Med veterinären kom vi överens att jag skulle kontakta Helsingfors Universitets djursjukhus för att höra vad de tycker om saken. Jag ringde dit, men eftersom de inte hade möjlighet att operera, rådde de mig att ta kontakt med en privat djurmottagning i Hattula, utanför Tavastehus. Det gjorde jag och vi fick tid till igår klockan 16.

Några tjocka filtar lades in i bakluckan på vår farmarbil och kalven placerades på dem och så bar det av till Hattula. Där röntgades hon och veterinären kunde fastställa diagnosen till brutet lårben. Den goda nyheten var att det gick att operera, men först idag (alltså på onsdagen). Efter lite funderande över hur vi skulle lösa detta på det smartaste sättet, beslöt vi oss för att lämna kalven i Hattula eftersom vi hade kvar av hennes dricka i en tuttflaska. Skötarena matade henne på kvällen och på morgonnatten opererades hon. Allt gick bra och ortopeden var nöjd med resultatet! 🙂

Idag åkte jag sedan och hämtade hem henne. Nu måste vi ha henne en tid skilt för sig och vårda såret genom att spola vatten över det ett par gånger om dagen samt genom medicin. Flugorna är ett litet gissel den här tiden på året (som ni ser på bilden) men förhoppningsvis får vi dem att hållas bort med hjälp av insektmedel.

Slutet gott, allting gott. Iluppas prognos ser bra ut, så nu är det bara att hålla upp alla tänkbara och otänkbara tummar och tår! 🙂 🙂 🙂

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb! Visa alla inlägg av Sonja