Kall lösdrift

Idag var det utgödslingsdag. Korna går i en kall lösdrift, alltså i en oisolerad byggnad, och jag skrapar ut gödseln med traktor och schaktblad. Ibland gödslar jag ut varje dag, ibland varannan och nån enstaka gång var tredje dag. Hur ofta beror på vädret. Fuktigt väder kräver att man skrapar rent oftare. Faktum är att för oss som har oisolerade system är fukt ett större problem än köld. Det får gärna vara -15 utan att det blir några som helst problem, korna hålls rena och torra. Däremot är intervallet -5 till + 5 inte så värst trevligt, det är betydligt fuktigare och går mycket mer halm för att hålla korna rena.  Och då måste man också skrapa ut gödseln oftare. Just nu går det rätt bra att skrapa rent varannan dag, så jag räknar med att göra det nästa gång  på lördag.

Efter att ha skrapat rent lyfte jag in en halmbal i ladugården. Halmen bildar en bädd i övre ändan av huset, där en del av djuren sover. De djur jag köpt in har alla tillbringat hela sina liv i ladugårdar med stora boxar men jag har liggbås som korna skall sova i. Båsen har fem cm tjocka, isolerade madrasser och är rätt bekväma, men ännu efter fyra månaders omställning är det fortfarande ett par äldre madammer som inte riktigt accepterat tanken på att sova i bås. Kor är vanedjur. För att de här konservativt lagda inte skall behöva ligga på betonggolvet har jag gjort en halmbädd som jag fyller på vid behov. I sinom tid kommer de nog alla att övergå till att sova i båsen, men förändringar kräver lite tid ibland.

Själva ströarbetet går enkelt. Jag lyfter in balen och sen sköter tjuren Trisse och ett par kor själva sönderdelningen. Det brukar ta några minuter att stånga sönder en bal och de inblandade är riktigt uppspelta av uppgiften. Trisse som är en mogen man med stor livserfarenhet försöker upprätthålla en viss distanserad värdighet, men inte ens han klarar av att lägga band på leklusten när de andra skuttar omkring i den knastrande halmen.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.