Ibland slinter det…

… och det är därför man använder skyddsbyxor i skogsarbete.

Inspirerad av Nisses “avverkningsbilder” inledde jag skogssäsongen idag. Hittills har det varit för kallt eller för mycket snö för min smak. Snöläget är fortfarande i häftigare laget, jag måste säga att jag nog aldrig varit med om nåt liknande. Snön går lite över knäna och det bromsar upp avverkningsarbetet märkbart. Bäst fungerar det när man fäller ett träd, kvistar och kapar det, drar bort stockarna och sedan fäller nästa träd på samma plats. Då fungerar de kvarlämnade kvistarna från det första trädet som underlag och man slipper plumsa runt i djupsnön.

Trots att jag tog en ganska försiktig inledningsdag hann jag redan snitta till i benet med motorsågen.  Det blev endast en rejäl reva i byxorna, men hade jag inte haft skyddsbyxor kunde det nog ha fodrats en runda till doktorn för omplåstring. Motorsågskedjan är en aggressiv bekantskap.

Det är inte första gången jag snittar till i de här byxorna, av nån anledning är det alltid vänster ben som får sig. Jag har tre lappar på vänster ben och inga på höger. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

7 reaktioner till “Ibland slinter det…”

  1. Jo, skyddsbyxorna är guld värda. Speciellt när det är lite knepiga förhållanden som nu, det är lätt hänt att sågen mitt i allt är nån annanstans än man trodde.

  2. Problemet är att lappa ihop dem. Man får inte sy tvärs igenom fibrerna. De måste vara lösa för att skydda mot kedjan. Så man måste ta bort hela tyget eller sätta ett nytt över hela benet.

    Annars så skyddar byxorna inte en viktg del: Bakändan … Om man drar kvistar med ena handen och håller sågen i den andra så svänger den lätt och tar hål på byxbaken :-). Man borde alltid hålla i en såg med bägge händerna för då pekar svärdet nästan alltid framåt.

  3. Jo, det där låter bekant! Har till och med för mej att jag nån gång hört nån som rekommenderade att aldrig lappa trasiga byxor, har de en gång räddat benet skall de kastas och så köper man nya. I mitt fall har jag dock ännu inte sågat sönder själva fibrerna, det där vita luddet har stoppat kedjan innan vi kommit så långt, så det handlar mest om att lappa själva yttyget.

    Att komma till första hjälpen därför att man sågat sej i aktern med motorsåg skulle onekligen vara lite genant…. 🙂

  4. De huggarbyxor som jag nu har sågade jag sönder yttertyget på ett par timmar efter att jag inhandlat dem… Det fungerar bra att klippa en tygbit av ett par gamla byxor och limma fast den över hålet med sikaflex. Håller bra tills man sågar igen.

  5. Det måste jag pröva – vanligen syr jag en lapp över hålet men då måste man sprätta upp sidorna och sy fast dem på nytt.

    Köpa nya byxor för varje gång ? Det rådet kom nog från någon som har problem att göra av med sina pengar eller inte alls behöver ha skyddsbyxor. De är nämligen DYRA.

    Men inte sågar jag utan skyddskläder inte ! Stövlarna är också viktiga för de har tåhätta av stål som klarar en stock – och det händer nog att en stor stock faller på tån då man kapar. Ett problem är bara att man blir van vid tåhättan och då man har vanliga stövlar så glömmer man ibland sej och sparkar mot nånting hårt …

  6. Sikaflex är grejer! 🙂 Måste prova det där.

    Beträffande det där med att byta byxor varenda gång håller jag nog med om att de blir dyrt. Endera minns jag fel eller så måste det syfta på såna gånger man sågat igenom rejält, alltså inte bara repat tyget och lite ludd utan sågat helt igenom till insidan. Har man en gång rivit upp de där fibrerna på ett ställe har jag för mej att det stället sen är sämre skyddat om man sågar där igen.

Kommentarer är stängda.