23 mars, 2010 av Sonja

Semester

En av de största skilnaderna mellan mig och den äldre generationens bönder är den att jag faktiskt sover när jag har chans att göra det! För mig innebär semestern att man inte har en klocka som ringer över huvudtaget, utan jag stiger upp sen när jag vaknar. Idag betydde detta 9.30 och nog måste jag säga att det var sååååå sköööönt att sova si sådär 11 timmar. LYX! För att nu ta en jämförelse, så betydde semestern från korna för min pappa en chans att göra en längre arbetsdag i t.ex. skogen. Han steg upp senast klockan 06.00.. Inte har detta ändrat ens med att korna helt flyttade bort från vår hemgård, nog är han tidigt i gång ändå. Visserligen kan han nu sova till 6.30. 😉

Orsaken att jag berättar detta är att jag kom ”heim” igår. För att göra det lite enklare för folk att förstå vartåt hem jag är på väg, så far jag ”hem” till Heisala och ”heim” till Kabböle. 🙂
Man blir ju lite nostalgisk då man kommer heim, för det känns på ett sätt ännu som igår när vi hade kor hit. Nog händer det sig fortfarande ännu efter två år att jag ”ser” korna i ladugården. Dom fanns trots allt här hela mitt liv, ända till 2008, så första gången jag steg in i ladugården efter att jag flyttat, vände jag nog om och gick ut tillbaka igen. Det var inte tungt att se den tomma ladugården, fastän jag vet och visste då att korna har det bra i sina nya hem. Jag kan inte ens tänka mig hur det måste kännas för föräldrarna.

Nå väl, vi flyttade ju för en god orsak! 😉 Och som sagt, nu är det semester och vackert väder. Vad mera kan man önska sig! 🙂

2 svar till “Semester“

  1. Mia skriver:

    För mig är det så vemodigt att gå in i vårt gamla ”föus” ännu idag 10 år efter flytten till nya fähuset! Jag går där och minns olika saker som hänt!

  2. Thomas skriver:

    Jag har aldrig egentligen saknat djuren efter att jag lämnade dem. Ofta har jag känt en viss glädje över att inte ha foderbestyret att tänka på då försommarvädret har krånglat. Men… Den först hösten gick jag en kväll i tankarna in i ladugården då jag kom från torken. Kikade in för att titta till djuren, kom inte för stunden ihåg att ladugården var tom, gick på av gammal vana! Glömmer aldrig den känsla jag fick när jag drog upp dörren o såg den tomma ladugården – vad i hel***te har jag gått och gjort! Det kändes som om marken hade försvunnit under mina fötter. Så är det när man vuxit upp med djur på gården.