Ett stort arbetsmoment vintertid är att köra hem rundbalar. Jag lagrar balarna ute på åkrarna och kör hem dem vartefter de går åt. Somliga föredrar att köra hem balarna redan på sommaren och på det sättet blir ju vinterutfodringem bekvämare när balarna finns nära ladugården. Jag brukar tycka att sommaren ändå blir rätt fullspikad och tycker det känns bättre att flytta transportarbetet till vinterhalvåret, men egentligen är det mest en smaksak.
Klockan är 22.30 måndag kväll och jag sitter och inväntar den sista kvällsvandrarens återkomst. Han är gul och heter Rufus och han gillar att vara ute sent. Det är nämligen så att våra fyra frassar (Simba, Igor, Ture och Rufus) disponerar sina dagar själva och går ut och in som dom vill. Den enda regeln dom måste följa är att man tillbringar nätterna inomhus. Det rör sig endel oknytt främst i form av lodjur här omkring. Vi har inte förlorat någon katt som viltföda, men förvisso sett tydliga lodjurstassar som vandrat rakt över gräsmattan i snön om natten. I och för sig gillar jag att ha naturen nära inpå och någon rovdjursfrossa dras jag inte med, men dom kan gärna äta något annat än Rufus.
Helgen gick för bonderiets del åt till att sakta börja väcka gården ur vintersömnen. Det betydde närmast en inventering av vad som kan börja göras nu då dagarna börjar bli lite längre. Eftersom jag inte har något egentligt varmt garage att vara i på vinterkvällarna så ligger all verksamhet totalt nere under kamostiden. Både andratraktorn och grävmaskinen har stått sedan i november så dom startade jag upp så dom fick gå en stund. Några batterier hamnade på laddning och gödsel- och bekämpningsmedelslagren blev inventerade. Dessutom gjorde jag en lista på vad som behöver repareras innan vårbruket. I år är det bara ett elfel på frontlastaren samt några gödselbillar på såmaskinen som behöver ses över. Det lustiga är sen att man börjar fundera i februari, men själva reparationen utföres förmodligen då grannen redan kör runt på åkern i maj.
PS: Rufus dök upp kl 23.10. En acceptabel tid.
Nisse Husberg presenteras – titta på YLE Arenan
Efter en ruskig deklarationskamp så skulle jag skicka iväg blanketterna elektroniskt vilket Skatteverket gjort reklam för så in i Norden. Men tji fick jag – skogsblanketten gick inte att skicka för det var fel i systemet. Hela tiden kom det upp ett felmeddelande om något underligt fält som inte alls fanns.
Det är just sådana klåpare som ger datasystemen dåligt rykte. I Otnäs hade gamla Statens datacentral en grundmurat rykte om att vara en plats för hopplösa oduglingar som gjorde oanvändbara system. Tyvärr är de inte de enda. Kanske det är arvet från tsarens byråkrater som spökar ännu där grundtanken var att de själva var ofelbara och alla andra alltid var de skyldiga. En inställning som inte är ovanlig i dag heller.
Jag använder också Sveriges skatteverks elektroniska system och vilken skillnad ! Men så har de också utnämnts till bästa IT-myndighet vilket är välförtjänt. Det bara bevisar att det inte är omöjligt att göra bra system om man utgår ifrån användarnas synvinkel. Ett bra system är idiotsäkert och det är ingen lätt sak för idioterna är så smarta. De hittar på att göra sånt som ingen vanlig människa någonsin skulle ha kunnat tänka sej ens.
Och vad är det för ide att skicka in en blankett elektroniskt då man inte kan skicka alla ? Om man ändå måste posta nån blankett så varför inte posta alla. Då behöver man åtminstone inte slåss med idiotiska systems fåniga och felaktiga felmeddelanden.
