Fagers fotvård

Cassandras kalv går framåt med stormsteg och har kommit över tröttheten den visade vid födseln. Det visade sig vid närmare granskning vara en tjurkalv och eftersom den går till försäljning kommer jag att frångå mitt självvalda namnsystem. Istället följer jag det allmänna bokstavssystemet så nu borde jag hitta ett bra tjurnamn på H. Namnet Harkimo vurmar jag lite för och Hot Rod låter också bra. Jag skall fundera på saken. Namnet spikas först i samband med att man registrerar kalven till det nationella djurregistret och det gör jag senare idag. Namn som beskriver kalvens personlighet är trevliga och med tanke på tröttheten i början skulle ett namn som Halvslö vara rätt, men det känns onekligen väl elakt att kalla honom det. 🙂

I går kväll märkte jag att Fager plötsligt börjat halta högst betänkligt på vänster bakben. Jag kollade benen som visade sig vara helt i skick. Enda som då återstår är att hon har nån skada eller inflammation i själva klöven. Klöven kan inflammeras utan att det syns utåt men det är väldigt smärtsamt för kon. Jag ringde klövverkaren som egentligen hade tänkt ta påskledigt redan från torsdag, men gjorde ett undantag enkom för Fager (vi har rasande servicevilliga klövverkare i nejden).  Annars hade hon fått halta ända till efter påsk.

I morse kändes det bra att han ställt om i almanackan, hältan hade ökat ytterligare vilket tyder på inflammation. Och mycket riktigt hittade vi en varhärd en bit in i klöven. Verkaren tappade ut varet vilket redan det lindrar. Sedan fräste han ner den skadade klöven. Kon har nämligen en tvådelad klöv och i såna här fall kan man låta den friska halvan vara lite högre än den skadade. På så vis kommer vikten när kon går att i högre grad fördelas på den friska klövhalvan vilket påskyndar läkningen på den sjuka. Efter verkningen gick Fager märkbart bättre och stödde på vänster bak på ett helt annat sätt, låt vara att man kunde se att det fortfarande ömmade.  Bara vi får ut Cassandra ur kalvboxen tror jag Fager får flytta in dit istället för att får vara i fred ett tag och få kortare sträckor att förflytta sig mellan mat- och sovplats.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats