Entreprenörer

På eftermiddagen gjorde jag lite prisjämförelser för att kolla var det blir förmånligast att hyra gödselspridning. Jag har ingen egen gödselspridare, utan brukar anlita en entreprenör för det jobbet. Det beror för det första på att de oftast har bättre utrustning än jag skulle ha råd med. Man kan tycka att gödselspridare är en så pass enkel uppfinning att det inte kan finnas bättre och sämre, men faktum är att skillnaden är rätt stor. En bra spridare skall kunna fördela gödseln jämt och exakt och man kan faktiskt se skillnad i skörden på om det lyckats eller inte. För det andra innebär det att jag kan mylla in gödseln direkt efter spridningen vilket jag inte kan om jag skall köra gödselspridaren själv. Snabbare inmyllning innebär att man sparar kväve och för mej som odlar ekologiskt är det viktigt. Dessutom går det faktiskt fortare med entreprenörer än om jag gör jobbet själv. Den kille jag brukar anlita kör ut all min gödsel på en längre förmiddag, när jag gjorde det själv tog det minst 2-3 dagar.

I våra trakter blir det vanligare och vanligare att använda entreprenörer för olika arbeten och det börjar också finnas en hel del både jordbrukare och andra som satsat på att sälja tjänster. En av orsakerna till att den här sidan utvecklats så mycket är förmodligen regionens maskinring. Maskinringen är ett andelslag som förmedlar tjänster, d.v.s. andelslaget äger inga maskiner själv utan förmedlar endast uppdrag till medlemmarna som äger maskinerna. Det finns också en del företag som satsat på maskinentreprenad i rätt stor skala, t.ex. NMS Maskin och Söderby Entreprenad.

Det blev min vanlige entreprenör som drog det längre strået också i år, vilket inte var nån större överraskning. Han börjar snart ta mej för givet. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.