9 maj, 2010 av Mats

Klövermotorn

Gräsvallarna börjar skifta allt mer i grönt och den här tiden på året är det spännande att kolla upp hur gräset och klövern klarat vintern. Bådadera kan ibland angripas av mögel och risken är speciellt stor om man haft rikligt med snö på ofrusen mark. Snön isolerar och gör att luftskiktet närmast markytan (alltså under snön) hålls både varmt och fuktigt. Rena julfesten för mögelsporer, med andra ord. Omfattande mögelskador på vallen är dock rätt ovanliga. Ett betydligt vanligare hot mot övervintringen är isbrännor, alltså att vallen i nåt skede av våren eller vintern kvävs av ett istäcke på åkerytan.

Vallen är något av en motor i ekoodlingen. Klövern lever i symbios med Rhizobuim-bakterier, som kan binda kväve ur luften. Det betyder i praktiken att klövern gödslar både sig själv och de andra vallväxterna och lämnar dessutom kvar en del kväve till nästa års gröda. Utan klöver, ärter och andra kvävefixerande växter skulle ekoodlingen förmodligen inte fungera. Att klövern sköter kvävegödslingen innebär att arbetsmomentet att gödsla vallar som Sonja berättade om helt faller bort för mej.

Förutom kvävegödslingen hämmar vallen ogräs och förbättrar jordmånens struktur. Eftersom ekoodling mer eller mindre förutsätter vall förutsätter ekoodlingen nästan nån form av kreaturshållning (eller åtminstone samarbete med en kreatursgård). Har man inte nån avsättning för vallfodret går den del av åkrarna som är i vall annars på tomgång då de inte producerar några livsmedel.

Vallen roterar runt gårdens alla åkrar i en fyrårig växtföljd. Det innebär att grödorna roterar i en cykel med fyra års intervall; två år vall, därefter två år spannmål, två år vall, två år spannmål o.s.v. Växtföljden varierar lite, eftersom det ibland händer något som gör att man måste göra små korrigeringar (t.ex. att vallen utvintrar eller angrips av mögel). Men det är ju därför man gör planer; för att ha nånting att avvika från. Har vallen helt kastat in handduken blir det att plöja upp den och så ettårigt grönfoder istället.

På basen av vad jag sett hittills ser övervintringen ut att ha lyckats riktigt bra. På de varmare skiftena börjar klövern sparka fart på allvar, men en del åkrar i kallare läge ligger nån vecka efter så där är det för tidigt att säga nåt ännu. De vallar som såddes in i fjol ser oftast ganska glesa ut första våren, så även där väntar jag nån vecka ännu innan jag drar några slutgiltiga slutsatser.

Etiketter:

2 svar till “Klövermotorn“

  1. Mari skriver:

    En vall, är det timoteij + klöver? Det går som foder, ensilasj?

  2. Mats skriver:

    Jo, vall är gräs och ibland nån baljväxt. Både då det gäller gräs och baljväxt finns det en massa arter att välja mellan, men timotej är det absolut vanligaste gräset i finländska vallar och av baljväxterna dominerar rödklöver. Men t.ex. ängsvingel och hundäxing används också i stor omfattning.

    Exakt vilka arter och kombinationer man väljer beror på jordart, klimat och vallens användningsändamål. Vallen blir ensilage, hö eller betesgräs och beroende på vilket kan man välja lite olika utsäde. Jag använder timotej eftersom det övervintrar bra och jag skördar både hö och ensilage. Sen blandar jag rödklöver, vitklöver och alsikeklöver för att vara säker på att nåndera klarar sig bra oavsett hur odlingssäsongen utvecklas.