Starten har gått

Idag gick startskottet för vårbruket för min del, jag körde igång med tallriksharvningen. Syftet med den är att bekämpa ogräs, för de egentliga odlingsväxternas del behövs den inte. När ogräset grott kommer jag att plöja den här åkern och sen följer helt vanlig harvning innan sådden. Egentligen är våren en ypperlig tid för sådan här  s.k. mekanisk bekämpning men det brukar inte alltid finnas tid för den.

Taget genom traktorns bakruta, därav lite suddigt. Dessutom är måsarna kvicka rackare...
Taget genom traktorns bakfönster, därför lite suddigt.

Jag är ärligen förvånad över hur våt marken var. Visserligen hade jag inte tänkt mej att jorden skulle vara redo för sådd ännu, men lite torrare hade jag allt väntat mej. Det visar än en gång att man inte skall låta sig luras av lufttemperaturen när det gäller vårbruk, det är jorden som avgör och inget annat.

När det ändå inte är nån brådska passade jag på att testa en redskapskombination jag inte använt förr, nämligen harv och vält. Välten är ett gammalt hembygge som tidigare användes i odlingen men på senare år mest fått packa skidspår på vintern. Jag skulle gärna ha nån sorts packning efter harven och blickarna har fallit på välten ett tag. Resultatet blev förvånansvärt bra, jag tror faktiskt den kommer att få komma med nån gång även i framtiden. Ekipaget blir långt och inte direkt nåt för små skogsåkrar, men på större skiften kan den säkert bli bra. Draget på välten skall byggas om lite, sen är det bara att åka.

Smidigt som en gravid elefant, men smidighet är inte allt här i världen.
Smidig som en gravid elefant, men smidighet är inte allt här i världen.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

10 reaktioner till “Starten har gått”

  1. Dethär med mekanisk ogräsbekämpning är man novis på. Här har flyghavren alltid krävt besprutning och då har det andra fått gå med på köpet

  2. För oss är det snudd på en konstform. 🙂 Normalt stubbharvar jag kvickrotsskiften endera tidigt på hösten om jag höstplöjer eller senare om jag tänkt vårplöja. Den här vårrundan med tallriksharven brukar inte förekomma varje år, normalt blir det bara på hösten.

  3. Flyghavre har vi plockat för hand utom i fjol då det blev övermäktigt. Men kvickroten är det verkliga problemet. Helst skulle jag köra med minimal bearbetning och minimal besprutning – och ha minimalt med kvickrot. Tyvärr tror jag att det blir att ge efter på en punkt här …

  4. Efter jag börja med ekoodling har flyghavren stortsätt försvunnit..
    Nisse du borde skaffa dig en direktsåmaskin !

  5. Visst, den är på listan men jag har inte riktigt varit så hemskt motiverad att köpa maskiner med de nuvarande vetepriserna. Och så väntar jag på en lämplig maskin. Det skall vara en tre meters Rapid och de är ganska sällsynta. Fyra meters finns det i massor men jag vill inte riva halva huset för att komma in med den.

  6. Att hålla en ekoodling helt ogräsfri är nog en dröm, det gäller snarare att hålla ner dem så de inte tar överhanden. Flyghavre har jag faktiskt inte haft några stora problem med (ta i trä). Kvickrot förekommer överallt, men stubbharvning på hösten har hittills hållit den på en anständig nivå. Mjölktistel är det hot jag är mest grubblande kring just nu. Den är inte ett problem ännu, men den ökar på vissa skiften.

  7. Vi har en dagbok från 1908 med anteckningar om odlingen. Det framgår att man då plockade tistlar för hand – ungefär som vi nu plockar flyghavre. Fast det var litet mindre åkrar då …

  8. Nisse , Rapid är inte den bästa för styva leror och låga hastigheter .. Det skall vara en såmaskin med välthjul efter varje bill . Rapid är gjorda för Skånes lätta jordar .

  9. Det torde räcka med ett hjul för två såbillar – så ojämna fält har vi inte. Rapiden fungerar utmärkt på styva leror med 115 kg/såbill.

    Jag tänker inte köra med direktsådd – det gör man inte heller i Sverige med Rapiden. Problemet är att åkern torkar upp alldeles för sent om man låter halmen ligga kvar orörd. Därför kör jag ned den med tallriksharven på hösten så den börjar förmultna kvickare. Och då torkar åkern upp tidigare på våren också.

    Det jag vinner är att en harvning på våren faller bort och att jag får större lådor. I den gamla Simultan från 1975 ryms det bara omkring 270 kg utsäde + 380 kg gödsel så det blir att fylla på alldeles för ofta. Rapiden har omkring fem gånger större lådor.

  10. Jag har hört dem som bytt bort sina Rapid pga. att välthjulen går i luften då man vill få rätt sådjup .. Jag tycker att varje såbill skall ha ett hjul som täcker igen såraden och samtidigt ställa in sådjup för varje bill , då kan man ha högt billtryck utan att så för djupt när åkern varierar från mull till lera .. Jag har för mig att Väderstad även har en sådan såmaskin nu på marknaden..

Kommentarer är stängda.