Rutinjobben skall också skötas

Trots att det är vårbrukstema för närvarande innebär det ju inte att rutinarbetena faller bort. Idag behövde jag t.ex. fixa hem lite nytt grovfoder åt korna. Visserligen har jag åter börjat köra hem balarna med den gamla lastbilskärran vilket innebär att jag får hem lite större lass åt gången än i vintras, men det oaktat skall det göras och tar tid från vårbruket.

Att köra traktor längre sträckor längs vägarna är småstressigt och jag verkar aldrig riktigt vänja mej. Det är obekvämt att se hur kön bakom en växer och växer utan att hitta nånstans där man kan köra till sidan. I ungdomens fagraste vår gjorde jag ibland misstaget att svänga in på nån retardationsfil för att släppa förbi kön. Det låter bra, men blir endera ett nedrans strulande när man skall ut i trafiken igen alternativt bromsar man upp dem som faktiskt skall ner i retardationsfilen på riktigt. Numera kör jag enligt trafikreglerna, utan improvisationer, och litar på att bilisterna är tillräckligt bra förare för att ta sig förbi när läget är det rätta.

Mitt på dagen svängde klövverkaren Bernhard in. Jag hade en ko som behövde få en översyn av klövarna och vi passade på att fixa tre andra kor samtidigt när han ändå var på ort och ställe. Hugaligen, vad svettigt det är att böka runt verkstol och kor i värmen! Samtidigt spred Lindholms entreprenad gödsel i Sundby, men det gick så snabbt att jag aldrig hann fånga dem på bild.  Det går undan när man har snabba entreprenörer. 😉 Vi gör nytt försök när de sprider i Östensö nästa vecka. Som tur kunde min pappa hoppa in på plöjningen och myllade in gödseln direkt efter spridningen.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.