Vi mjölkade i all sköns ro i morse, då kvigorna började råma. Antte gick upp från station och märkte två av de kalvar som ska vara i “Benas osasto” (alltså vår djupströbedd). Vi blev lindrigt sagt fundersamma, för finns det två utanför så finns det garanterat flera. Detta stämde även denna gång, ytterligare 5 kalvar var borta!
Klockan var nu lite över sex, jag fortsatte mjölka medan Antte började leta efter dem. Han körde omkring med mönkkärin, kollade gödselbassängerna och gödselplattorna och diken som finns i närheten. Då jag hade mjölkat, lite över halv sju, gick jag också ut och letade. Då vi inte hittade dem med det samma, gick jag tillbaka till ladugården och lagade allt färdigt där. Halv nio tiden konstaterade vi, att vi lika bra kan gå in och äta morgonmål och sedan fortsätta letande.
Då vi hade druckit kaffe kom Hilda fram. Hon gick i lugn och ro ner längs med en åker, så vi tänkte ju att de andra också skulle vara dit “uppe”. Men nej. Vi fortsatt att söka, tio tiden hittade jag följande. Hon låg och sov och tyckte att jag är en allmänt jobbig människa då jag väckte upp henne. Också hon var ensam.
Så vi letade, letade och letade. Vi letade till lite efter tolv, då gick vi in och äta. Bäst som det är, så står alla tre bortsprugna kalvar på precis samma ställe som Hilda på morgonen!
Slutet gott, allting gott. Men, vad lär vi oss av det här? Jo, gå in och äta så kommer nog brottslingarna tillbaka till brottsplatsen! 😀
Det fungerar ganska bra – då det blir problem med nånting som verkar besvärligt så går jag först och dricker en kopp kaffe :-).
Om inte annat så lugnar man ner sej och slår inte sönder nånting …
Tur att ni hittade dom, det slutade som en fin solskenshistoria! Tråkigt på landet har ni åtminstone inte! Vad menas med “Benas osasto”, djupströbedd?
“Benas osasto” är namnet på den del av ladugården, där vi har kalvarna. Han som fixade till det heter Ben, därav namnet.
Djupströbedd är en benämning på det gödselsystem vi har där. Om jag minns rätt, använder Mats samma system. Där finns inga spalter utan ett fast golv. Vi använder halm som strö. Utrymmet töms på gödsel ett par gånger om året, så gödsel lagret blir ganska tjockt då man hela tiden fyller på med torr halm. Det understa lagret förbränns och bildar en sorts kompost.
Jepp, jag har en liten ströbädd på c. 10-15 m2 i ett hörn av ladugården. Min ladugård har egentligen bås men vissa kor som är uppväxta i ströbäddsladugårdar vill inte sova i båsen. Därför har jag improviserat en liten bädd åt dem. Jag tömmer den ungefär en gång i veckan så den där komposteffekten blir inte så stor. Men faktum är att bädden börjar värmas redan efter några dagar av nedbrytningen.
Tänkte tipsa om en till blogg att läsa, den här gången om en Svensk gård där jag jobba i sommar. Vi har, som man kan läsa om, också problem med förrymda kvigor. Vi har hämtat hem dom från sjön, ur ån och en hämtade vi hos polisstation en natt!
http://hamrakossorna.bloggspace.se/
Landkrabba som jag är har jag faktiskt aldrig sett en ko simma (kolla länken i förra kommentaren)…. Går de gärna i så djupt eller är det mera av misstag eller i panik?
En ko simmar inte. Dom svalkar sig, visst kan det bli ett misstag och dom går ut för långt , till djup etc. etc, något vattendjur är kon dog inte och på djup tror jag att kon bara forsöker hålla sig nära ytan och att få luft. Därför tycker jag det är nästan obehagligt att titta fotot från Lindas “blogg”, “hamrakossarna”.
Kor simmar nog, jag har själv sett det med egna ögon. Vi hade en sinko som vi skulle ta in från betet för ett par år sen. Vi kom nästan ända fram till dörren, men då svängde hon om, sprang över ena betet och för att komma till “sitt” bete, så simmade hon runt stängslet som var draget en bit ut i sjön. Äldre folk brukar nog berätta om hur korna simmat i och ätit vass i vattnet.
Du skrev Sonja sinko, men m enade säkert simko…. 🙂
Ai sidu jo! 😀
Jag måste bara få poängtera att det inte är min blogg även om bloggaren också bär namnet Linda!
Även kalvar simmar, mina döttrar hade en kalv som badade med dem en hel sommar 😛