Svärmeri med problem

I går var det dags igen. Våra bin bestämde sej för att flytta hemifrån. Då jag var på väg till traktorn hörde jag det karakteristiska surret och visst höll de på att svärma. En drottning sticker iväg och tar med sej en mängd arbetsbin. Först samlas de i en klunga nånstans nära den gamla bikupan och skickar ut spanare för att hitta en ny plats och sedan far alla iväg till den nya bostaden. Problemet är bara det att de sällan överlever vår hårda vinter i vildmarken så de borde plockas ned och sättas i en ny isolerad och varm bikupa.

Det är inte problemfritt för de har en viss förkärlek att flytta till folks skorstenar som står kalla på sommaren. Vi hade en gång en ordentlig samling i vår skorsten och då jag började elda på hösten i arbetsrummet så rann det honung ut genom askluckan över golvet. Det blev en hel del jobb med städandet av den klibbiga och askblandade honungen. Och att få bort bina från skorstenen som var nästan igentäppt. Men ännu värre var det då de började bygga i isoleringen i väggen till mitt arbetsrum i stallet. Jag fick riva alltihop och göra om en del av väggen.

Problemet är att de gärna sätter sej på svåra platser. Bara en enda gång var det bekvämt då svärmen satte sej i toppen på en asp. Den böjdes ned av tyngden och det var bara att sätta lådan under och sopa ned hela svärmen. I fjol satte de sej i toppen på ett stort äppelträd och vi fick såga av en hel del kvistar för att komma åt svärmen.  I år satt svärmen i en gran på omkring 4 meters höjd.

Men innan jag byggt en ställning på frontlastaren för att komma åt dem så hade hela svärmen försvunnit.  Undrar just vart …

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

3 reaktioner till “Svärmeri med problem”

  1. Sen tenderar de dessutom att välja den mest opassande tidpunkt. Pappa hade bin i min barndom och det kändes (förutom att det var ett äventyr att ta sig förbi kuporna) nog som om de visste när husse med familj hade satt bästa stassen på och just höll på att stiga in i bilen för att fara “ti byijyn”…..

  2. Detta är jo bara så underbart bra att lesa om!, en del av (också) livet på landet! Trevligt!……lite honung skulle jag ville ha, när den blir färdig…. Ha ett bra veckoslutt!

  3. Som RÅJ påpekade så passar bina på den allra besvärligaste dagen. Den bättre hälften var i Borgå och jag hade bråttom med körandet.

    Våra bin är nästan viktigare för pollineringen än för honungen. Äppelträden blommade verkligen fint i år så vi får hoppas att pollineringen också lyckades bra – fast lite kallt och regnigt var det under bästa blomningstiden. Och då flyger bina inte så mycket.

Kommentarer är stängda.