Fältvandring

På torsdagen fick jag vara med på en fältvandring för Optimas vuxenstuderande jordbrukare. Markus och Jonas hade ordnat fram besöksobjekt, så jag var mest med för att se lite småviktig ut. 🙂 Arrangörerna hade åtminstone enligt mitt förmenande lyckats enormt bra med att hitta intressanta åkrar. Vi hann med att kolla ett par kornåkrar med varierande problem, dito rybsfält, skorpbrytning i morotsåker, potatisodling och en timotej-rörsvingel-rödklöver-vall. Dessutom stiftade vi bekantskap med en del för våra breddgrader mer exotiska saker som höstvete, vårvete och vitsenap och hann också studera kontrollerad dränering och en spannmålstork. Puh, det är inte illa på en halv dag…

På den där vallen gjorde vi en sk. spaddiagnos, vilket går ut på att man tar upp ett tvärsnitt av åkern och studerar matjordens sammansättning lite närmare. Utrustningen för ändamålet var väl inte helt enligt handboken, men det gick någorlunda bra ändå. Dessutom fastslog instruktionerna att man skulle göra diagnosen “med öppet sinne och stor självkritik” och till den delen fyllde vi kriterierna med råge.

Varje gång jag deltar i den här typen av utbildningar förundras jag över hur mycket man trots allt har att lära. Naturen och åkrarna är nog inget man blir färdig med, åtminstone inte på en livstid.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.