D-dagen

Ensilageskörden i Pedersöre med omnejd är i full gång och gräsodlarna kollar väderprognoserna med samma intensitet som en grekisk finansvalp följer med ränteläget. De som var först ut att starta skörden är på slutrakan medan eftersläntrarna (som jag) inte ens har börjat. Skillnaden beror på att D-värdet utvecklas olika på olika åkrar.

D-värde är ett mått på fodrets näringsvärde. Ju högre D-värde desto bättre är fodret och D-värdet är högre ju tidigare man tar skörden. Haken är att ju tidigare man skördar gräset desto mindre mängd får man också (färre ton per hektar). Man måste alltså hitta en lämplig balans mellan kvalitet och kvantitet. Var den optimala nivån ligger ur djurets synvinkel varierar, t.ex. för mjölkkor brukar ett D-värde på minst 70 anses lämpligt medan dikor klarar sig med betydligt lägre värden. Stora delar av året duger foder med D-värde under 65 hur bra som helst åt dem.

D-värdet utvecklas snabbare i varmt väder än i kallt och följer därför temperatursumman. Följaktligen går det att på basen av väderleken prognostisera vad D-värdet borde vara. Mejeriet Valio och Lantbrukets Forskningscentral upprätthåller en webtjänst där man kan kolla D-värdesprognosen i den egna kommunen. Prognosen är dock (som alla andra prognoser) ungefärliga och man måste beakta gårdens mikroklimat och vilka växter man har i vallarna när man bedömer hur dags man inleder skörden. Exempelvis skall ängsvingel skördas tidigare än timotej, medan klövervall kan tas senare.

Jag väntar ännu med att sparka igång skörden. Dels utvecklas mina ekologiska vallar långsammare än de konventionella yrkesbrödernas, dels innehåller de klöver vilket gör att D-värdet sjunker långsammare och dels kräver mina dikor inte lika högt D-värde som mjölkkor eller slaktdjur. Nästa vecka kör vi dock igång och önskevädret för veckan är uppehåll, inte för varmt (så att inte D-värdet ändras för snabbt) och gärna blåsigt så gräset torkar bra. Då är det kalasföre. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats