1 juli, 2010 av Sonja

Det torkar nu

Äntligen! Jag hade som avsikt att komma redan i början av veckan heim och laga torrhö. Men p.g.a. förekommen anledning blev det inte riktigt så, utan jag kom idag. Pappa har nog redan jobbat på med höet flera dagar; en del är balat, nu ligger ca. 3 hektar och knappt 3 hektar är ännu oslaget.

Det här med att laga torrhö är en grej för sig. I den bästa av världarna går det enkelt. Man slår en dag, vänder höet de två följande dagarna, strängar och balar den tredje. Så här enkelt är det om vädret är gynnsamt. Det har ju faktiskt varit perfekt hötorkan väder i alla fall hit i den här landsändan, soligt, varmt och blåsigt. Så man blir ju lite fundersam om hur mycket det ska krångla till sig med det kvarvarande höet..! 😉

På bilden ser ni vår Valmet 455 och vår höräfsa. Det som jag höll på med idag, var att jag vände höet. Vet inte om det är den korrekta benämningen, men så säger vi.

Först sprider man ut gräset från strängarna. Det kan man göra så fort gräset är omkull. Ibland väntar vi dock en tid så att ytan ska hinna torka lite. Beroende lite på väder och vind, samt gräsets ålder ( i en gammal vall är strået ”hårdare” och torrare än i en ny vall) vänder vi höet 2 – 4 gånger före vi kör ihop det i strängar inför balningen.

Räfsan fungerar på så sätt, att rotorerna som syns på bilden tvinnar och ”kastar” gräset bakom sig. Vid strängläggningen vrider man räfspinnarnas riktning, så att den kastar gräset inåt.

Så nu är det bara att hoppas på ytterligare några dagars uppehåll, sol och blåst!

Etiketter:

3 svar till “Det torkar nu“

  1. Antte skriver:

    Just när jag kom hem efter balande kom det ngr regndråppar, ibland har man tur!

  2. Maj-Len Eriksson skriver:

    Hej! Har du varit med och ”snejsat” på forntida sätt? Vad kallade man den första höslingan, som man snurrade överom bottenpluggen på stören, som bildade en bra botten för höstörslasset. Det var roligt att vara med på höåkern i min barndom och ungdom!

  3. Sonja skriver:

    Jag har aldrig själv snejsat hö, så jag frågade av pappa vad den första höslingan kallades; buddån eller käringin. 🙂