2 juli, 2010 av Sonja

I anfädernas fotspår

Det blev lite ändrade planer; höet har torkat så bra att jag balade bort en del redan idag istället för imorgon. Det som ligger i strängar har ännu lite fukt i sig, men går nog bra att bala i morgon på förmiddagen.

Dagen har alltså gått i traktorhytten, inget att klaga över där 😉 De åkrar där höet ligger, har ursprungligen hört till pappas hemgård. Därav rubriken.
Jag är den fjärde, eller femte, generationen som brukar åkrarna, men den första som bärgar hö enbart med balare. Pappa har bärgat höet i balar, men också haft det och torka på snejsår (störar). Tacka vet jag det att den tiden är förbi..!

Det kommer riktigt bra med hö i år och kvaliteten har hittills varit utmärkt. Om det nu skulle hålla upp ännu en knapp vecka skulle vi få in allt hö utan regn. Men hur jag än funderar, kommer jag nog inte på ett ända år som det skulle ha lyckats. Så få nu se.

I morgon balar jag som sagt resten från det skiftet jag började med i dag, sen åker jag hem men kommer igen på måndagen. Under tiden torde pappa bala det han slog omkull igår och dessutom slår han det som ännu står. Men som Mats skriver, planerna hinner ändra ännu många gånger före de förvekligas!

Etiketter:

2 svar till “I anfädernas fotspår“

  1. Gitta skriver:

    Jag har satt hö på stör i min ungdom. Oj så man tyckte det var tråkigt.
    Önskade att det skulle bli regn och åska, så man fick gå hem. Tänkte inte på att allt arbetet då var kvar till en annan dag.
    Nu skulle det vara roligt att få uppleva den gemenskapen man hade på åkern ännu någon gång. Men en timme skulle räcka, sen tog väl orken slut.
    Men bra att den tiden är förbi. Ja.

  2. Maj-Len skriver:

    Vi hjälpte varandra i god talkoanda i byn och en stor mjölkstånka full med hembrygd maltdricka stod i skuggan och efter behov fick var och en fylla sin mugg. Vid kaffetiden var det min uppgift att komma med kaffekorgen.

    Fastän somrarna var varma och det åskade hårt, speciellt om nätterna kommer jag inte ihåg att det någonsin kommit upp åska då vi ”snejsade”.
    Då höet kördes in i ladan och det var ungarnas uppgift att trampa ner det högt uppe under ladtaket. Det var roligt och därefter sprang vi ner till träsket och simmade. Det sved i skråmorna vi fick av höet! I alla fall var det riktigt roligt!