Österbottnisk vattenpython

Den här typen av ormar kan man observera lite varstans i vår by. Till skillnad från andra kräldjur kan de här faktiskt ses året om, även om de är mest aktiva under högsommaren. Den håller företrädesvis till i diken och dikestrummor och är  den imponerande storleken till trots tämligen ofarlig.

Det handlar om vattenledningar som specialodlarna i byn använder. Eftersom ledningen inte är i bruk vintertid behöver man inte bekymra sig för isolering, utan slangarna ligger direkt på markytan eller i dikesbottnen. Nere vid ån står ett mobilt pumpverk i som pumpar vatten upp längs ledningen till de torrare åkrarna högre upp på åsen som går genom byn. Pumpen är stor som en pansarvagn och drivs av en sexcylindrig dieselmotor, så machofaktorn är rätt hög i den här anläggningen.

Under höbärgningstiden har jag jublat över det ihållande uppehållsvädret, men för specialodlarna börjar torkan snart bli påfrestande. Pumpen närmast oss kördes igång häromdagen och nu går bevattningsanordningarna i stort sett dagligen. Det ger nästan lite storstadskänsla med en fontän som står och sprutar vatten omkring sig. 🙂

Skälet till att man bevattnar är att brist på vatten förstås kan sänka skörden men också försämra kvaliteten på grödorna. I huvudsak är det specialgrödor som bevattnas. Spannmål bevattnar man inte eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Bevattning av gräsvall förekommer normalt inte heller i våra trakter, men för vallens del beror det inte på bristande lönsamhet utan helt enkelt på att det inte behövs. Våra jordar är normalt inte så torkbenägna att det skulle hämma gräsväxten.

Fast just nu skulle en rejäl rotblöta vara välkommen också för vallens del. Återväxten efter första skörden har kommit igång, men den verkar stampa på stället. (Återväxten är benämningen på det gräs som skjuter fart efter att man skördat vallen, det som senare i sommar skall utgöra andra ensilageskörden.) Det är absolut inte nån akut kris, men lite regn skulle ändå sitta fint.

Att ha tillgång till bevattningsvatten är förresten inte någon självklarhet globlat sett. Redan i södra delarna av Sverige har man vissa somrar utfärdat bevattningsförbud eftersom bevattningen är så omfattande att den hotar att sänka grundvattennivån. Där har man ytterligare en sak att vara tacksam för.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats