10 juli, 2010 av Mats

Österbottnisk vattenpython

Den här typen av ormar kan man observera lite varstans i vår by. Till skillnad från andra kräldjur kan de här faktiskt ses året om, även om de är mest aktiva under högsommaren. Den håller företrädesvis till i diken och dikestrummor och är  den imponerande storleken till trots tämligen ofarlig.

Det handlar om vattenledningar som specialodlarna i byn använder. Eftersom ledningen inte är i bruk vintertid behöver man inte bekymra sig för isolering, utan slangarna ligger direkt på markytan eller i dikesbottnen. Nere vid ån står ett mobilt pumpverk i som pumpar vatten upp längs ledningen till de torrare åkrarna högre upp på åsen som går genom byn. Pumpen är stor som en pansarvagn och drivs av en sexcylindrig dieselmotor, så machofaktorn är rätt hög i den här anläggningen.

Under höbärgningstiden har jag jublat över det ihållande uppehållsvädret, men för specialodlarna börjar torkan snart bli påfrestande. Pumpen närmast oss kördes igång häromdagen och nu går bevattningsanordningarna i stort sett dagligen. Det ger nästan lite storstadskänsla med en fontän som står och sprutar vatten omkring sig. 🙂

Skälet till att man bevattnar är att brist på vatten förstås kan sänka skörden men också försämra kvaliteten på grödorna. I huvudsak är det specialgrödor som bevattnas. Spannmål bevattnar man inte eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Bevattning av gräsvall förekommer normalt inte heller i våra trakter, men för vallens del beror det inte på bristande lönsamhet utan helt enkelt på att det inte behövs. Våra jordar är normalt inte så torkbenägna att det skulle hämma gräsväxten.

Fast just nu skulle en rejäl rotblöta vara välkommen också för vallens del. Återväxten efter första skörden har kommit igång, men den verkar stampa på stället. (Återväxten är benämningen på det gräs som skjuter fart efter att man skördat vallen, det som senare i sommar skall utgöra andra ensilageskörden.) Det är absolut inte nån akut kris, men lite regn skulle ändå sitta fint.

Att ha tillgång till bevattningsvatten är förresten inte någon självklarhet globlat sett. Redan i södra delarna av Sverige har man vissa somrar utfärdat bevattningsförbud eftersom bevattningen är så omfattande att den hotar att sänka grundvattennivån. Där har man ytterligare en sak att vara tacksam för.

2 svar till “Österbottnisk vattenpython“

  1. Stefan skriver:

    En av de lokala potatisodlarna sa en gång att om man vill vara trött på sommaren skall man odla potatis, vill man bli mycket trött skall man börja bevattna den. Bevattningen borde ju helst ske nattetid för att ha bäst effekt.

  2. Nisse skriver:

    Här finns inget vatten. I bottnen på bäcken finns det mest bara gyttja. Man borde kanske bygga dammar för på våren har vi vatten så alla diken står bräddfulla.

    Är det riktigt förnuftigt att dika så att allting rinner bort tills det skulle behövas ?