Nu vågar man kanske önska regn …

Så länge höbärgningen håller på så vågar man inte ens andas om regn men nu kanske det går för sej … Min vallsådd blev sen men lyckades bra eftersom det kom regn direkt efter sådden (sprickanveetå). Både timotej och klöver har grott utmärkt men nu börjar det bli brist på fukt. På lerjordarna öppnar sej sprickor och om det inte regnar snart så dör de små plantorna som inte ännu hunnit få så djupa rötter.

Om ni ser riktigt noga så syns också de tunna timotejstråna. Det ser hopplöst ut men gräs är tuffa  och det blir nog riktigt fint – om det snart kommer regn. Annars kan det gå illa.

Hettan är förfärlig – nästan 30 grader varje dag. Eftersom närmaste större vattensamling är 25 kilometer härifrån så blir det en verkligt tung hetta. Alla ser oroligt på de moln som nån gång dyker upp och undrar om det blir åska. Det känns som om det här leder till en riktigt ordentlig urladdning.

Vi har arbetat med Liljenets växlar och satt in ackumulatorer så datanätet klarar strömavbrott – och så skyddar de litet vid åska också. Det är utomhusväxlar så det jobbet borde helst göras på sommaren. I vårt eget nät har jag trimmat in Gigabits brandmuren och det gick inte så bra. Natten mellan söndag och måndag var det “storm” i nätet. Omkring 20 miljarder paket tvinnade omkring och ställde till elände. På måndagen fick jag stormen att ta slut men orsaken är inte helt klar.

Det har varit omöjligt att jobba utomhus. Jag försökte med våld köra ett lass ved men fick värmeslag och feber på kvällen så nu har jag dragit nätkabel till Ribackhusets källare (enda stället utom ladugården som man kan existera i) så får jag sitta där och planera kylmaskineri … Det var diskussion tidigare om luftkonditionering är lyx i traktorn och nu kan jag meddela att NEJ, det är helt nödvändigt om man vill överleva och få nånting gjort. Vi skall se om det fungerar med en kylväska, en massa kylklampar och två datamaskinsfläktar (de är billiga och bra och dra väldigt litet ström vid 12 Volt). Idén är inte min egen utan knyckt från Arizonas öknar – de har en stark tradition av “heimlaga” där också.

Ett stilla regn är nu högst på önskelistan men SMHI hotar med värre hetta (+33 grader) tio dagar framåt så man får vara glad för varje litet moln som ens för några minuter skymmer den brännande solen.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen. Visa alla inlägg av Nisse