Blomningen på slutrakan

Rybsens blomning börjar sjunga på sista versen och fälten skiftar mer i grönt än i gult. Blommande rybs är otroligt vacker, utblommad är den däremot rent av anskrämlig. Dels är ju färgen inte alls lika tilltalande men framförallt börjar rybsen lägga sej mer och mer vartefter skidorna (som innehåller fröna) blir tyngre och det ser så erbarmligt ostädat ut. Spannmålen lägger sig ofta någorlunda organiserat men rybsstjälkarna hamnar mer huller om buller. Det ser ut som stormen Gudrun i miniatyr.

I spannmålen är liggväxt inget man vill ha, växten skall helst stå spikrak ända till tröskningen. För rybsens del är en lätt liggväxt däremot bara välkommen om man får tro en del rybsodlare. Det finns en liten risk för drösning (alltså att fröna skakas ur fröskidorna) vid tröskningen och det påstås vara bättre om växten lutar lite. I ärlighetens namn är jag inte säker på hur stort problem det där egentligen är, men “kusinen” raps är faktiskt så pass känslig för drösning att det ibland räcker med en kraftig vind för att skaka fröna ur skidorna.

Trots att blomningen alltså är på avtagande finns det gott om insekter i rybsen. De är väldigt viktiga för pollineringen, det finns t.o.m. studier som visat att skörden ökar om det finns bisamhällen i närheten eftersom pollineringen blir bättre. Kanske man borde skaffa ett par kupor till nästa år. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

7 reaktioner till “Blomningen på slutrakan”

  1. Jag vill påstå att problemet med drösning i ryps är nära noll. Vid två tillfällen har en liten areal ryps blivit otröskat pga extremt dålig växt eller för våta marker. Båda gångerna har det verkat fullt tröskdugligt följande vår.

  2. Jag har lite samma uppfattning, men min erfarenhet av grödan är för liten för att jag skall våga påstå alltför mycket. Jag undrar om inte den där drösningstanken är nåt man lånat just från rapsen, den lär ju vara rejält drösningsbenägen.

    Tröska rybs på våren, hmm.. Skulle ju onekligen sänka torkningskostnaderna högst markant. Klöverfrö går ju bra att tröska på tjälen, undrar om nån testat rybs.

  3. Det går ett envist rykte om någon som skulle ha tröskat ryps i Närpes julveckan den olycksaliga hösten 1992. Vet inte om det är sant. Kanske någon bloggläsare kan bekräfta?

  4. Min erfarenhet av drösning i både rybs och raps är att ett plötsligt hårt regn då skidorna är torra kan åstadkomma drösning. Efter en hård lokal skur kan den ha drösat på en del av skiftet. Jag håller tummarna för din eko-rybs.

  5. Tack för “tumhållningen”, Annika. 🙂 Så här långt ser det bra ut, men man skall inte säga nåt innan det är skördat. It ain’t over ’til the fat lady sings.

  7. ja det var jatte tungt 🙁 kanns lite battre idag men hjartat ar inte rgiitkt helt an. men aaah vill ocksa ga pa brollop!! har aldrig vart pa ett men verkar sa himla fint 🙂

Kommentarer är stängda.