I morse då jag kom in i köket (“stuvun” som det egentligen heter) så såg jag en röd rännil över golvet. Nåja, då kunde vi kanske få det som onekligen saknats på Bondbloggen: BLOD. I alla bra böcker skall det finnas romantik, pengar och blod. Sonja har skött om den romantiska delen och hettan i Ryssland har fått pengar med i bilden (även om vetepriset skall stiga länge och mycket innan vi kan köpa en italiensk sportbil). Men blod har det saknats …
Jag kunde inte förstå varifrån det kommit så mycket blod – tills jag följde rännilen till kylskåpet. Efter en stunds letande hittades en burk rödbetor som stjälpt. Förstås var locket dåligt påskruvat och förstås stod burken på högsta hyllan så rödbetan hade färgat alla hyllor på vägen ned. Det blev ett välbehövligt kylskåpsstädande och jag lärde mej hur man tar isär hyllorna för det hade förstås runnit rödbetssaft överallt.
Tja, det är det bästa jag kan åstadkomma i blodväg. Bondelivet är just nu ganska så fredligt – åtminstone för en veteodlare. Jag har inte ens slagit mej på tummen i sommar. Om det är till någon tröst så kan jag berätta att för två år sedan så slog jag fast pannrumsdörren med god fart – och lämnade tummen emellan. Nageln brast mitt på men är nu riktigt snygg igen. Det tog så att jag inte ens orkade osa svavel utan var riktigt tyst en lång stund.
Som ivrig Agatha Christie-läsare och deckarserietittare så får man ju skämmas då man jämför med televisionens blodiga skådespel. Det måtte gå åt en hel del rödbetor i de serierna – där får åtminstone nån odlare en god inkomst …
