Aftonstjärnan tändes

På måndag kväll gick jag kvällsrond som vanligt. De flesta kor verkade ha sökt sej in i ladugården, jag tyckte mej höra nåt lågmält råmande från hagen men det var säkert kalvarna som sackat efter. Fast kanske man skulle gå en runda kring hagen ändå för att kolla att allt är ok. När jag sneddade förbi en liten skogsudde var det plötsligt nåt som brölade till ute i mörkret. Där låg Fideli mitt i kalvningen! Fideli är av rasen Aberdeen Angus och bokstavligt talat svart som natten, hade hon inte råmat hade jag gått rakt förbi utan att se henne. Kalvningen var på slutrakan, fötterna och nosen var redan ute så det var bara att nappa tag i klövarna och dra ut kalven. Hon hade förmodligen klarat det lika bra på egen hand, men när jag nu var till hands kunde jag ju lika gärna hjälpa till lite.  Det var en kvigkalv som får heta Aftonstjärna, eftersom hon föddes halv tolv.

Mor och dotter var så bra skyddade inne i skogsdungen att jag inte brydde mej att schasa in dem i ladugården, de fick tillbringa natten där de låg. Följande morgon var Aftonstjärna redan på gång med att öva löpning  och mot eftermiddagen slöt de sig till resten av flocken.

Notera Fidelis “lockrop”. Det där lågmälda hummandet använder de nästan bara tillsammans med kalven.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats