Kalvningssäsongen startade med fem kalvningar på fem dagar, men alla har gått bra och fyra kalvade helt utan hjälp. Den femte behövde ett handtag, men så hade hon också en rejält stor tjurkalv.
I mån av möjlighet tar jag in dem i kalvningsboxen, men det är inget jag propsar på. Det råder delade meningar om huruvida de skall kalva inne eller ute under sommaren, bäggedera har sina för- och nackdelar. Utekalvningar är trivsamma och lite idylliska, kon har gott om utrymme och kan ofta dra sig undan gruppen. Risken är att mamman och kalven blir störda av de andra korna och inte präglas ordentligt på varandra. Om det skulle tillstöta komplikationer är det däremot betydligt bättre att de är inomhus, det är inget nöje att dra ut veterinär och hjälpmedel i kohagen.
Lilian lyckades dölja hur nära kalvningen hon var och jag upptäckte henne först när kalvens klövar redan stack ut. I det läget är det onödigt att bråka med henne och försöka få in henne, hon fick kalva där hon låg. Så länge jag kutade till ladugården för att slänga på mej halare och hämta lite rep om hon skulle behövt draghjälp hann hon klämma ut tjurkalven Herrman helt på egen hand. Så skall det gå till.
Hur länge räcker en kalvning så där i vanliga fall när det inte är några problem?
Från det att klövarna blir synliga är kanske en timme ganska normalt, men det varierar enormt. Äldre kor som har lätt att kalva behöver knappt hosta för att kalven skall komma sig ut, andra kan få jobba några timmar. Dessutom kan kalvarna variera mycket i storlek, t.ex. Lilian på bilden kan inte ha jobbat ens en halvtimme men så var hennes kalv inte särskilt stor heller.
En tumregel säger att om de inte fött fram kalven efter att ha krystat i två timmar brukar de behöva hjälp, så det är väl nån sorts bakre gräns.