Snabba ryck – fortsättningen

Innan jag ens hunnit skriva klart inlägget Snabba ryck i går knackade det på dörren. Det var två uniformerade poliser(!). De hade råkat köra förbi och sett att en ko höll på att kalva nere vid vägen och de tänkte att hon kanske behövde lite hjälp. Nu klarade sig kvigan Crista fint och kalven var ute redan innan jag hann dit, men det är trevligt att ordningsmakten tar ansvar också för husdjurens välbefinnande. 🙂 Även en förbipasserande granne hann ringa, så hon hade minsann lyckats placera sig strategiskt om hon ville ha uppmärksamhet. Crista hälsar och tackar alla inblandade för benäget bistånd.

Crista beskyddar kalven ganska aggressivt, så jag har inte hunnit kolla könet på den ännu. Men Cop är väl ett lämpligt namn, oavsett kön? 🙂

Så nu är vi alltså uppe i sex kalvar på sex dagar. Medeltalet på en per dag håller i sig. Slutsatser för kommande år:

1. jag borde bli bättre på att se kalvningssymptomen tidigare och få in dem (om de nu skall in).

2. jag kanske borde välja ett mindre synligt läge för hagen i framtiden.

Eller så slår jag upp en skylt med mitt telefonnummer och låter förbipasserande sköta övervakningen. “Ser du en ko som kalvar? Ring 0400-……”

Ps. Efter att ha skrivit inlägget gick jag en runda via ladugården. Sju kalvningar på sju dagar skall det vara. Ds.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

5 reaktioner till “Snabba ryck – fortsättningen”

  3. Det var inte så illa det. Men va hyggliga poliser. Eller är det så att alla känner alla där?

  4. Jag hade en gång en Aberdeen Angustjur som gick i en hage nära en väg tillsammans med några kor. Vid flera tillfällen kom det förbipasserande in på gården som sa “Tjuren är död!” Han hade en ovanlig vana att vila middag helt och hållet liggande på sida, med alla fyra benen utsträckta åt samma sida. Han såg onekligen ganska så död ut, men han njöt bara i solen och blev lite irriterad när jag väckte honom titt som tätt.

  5. Gitta: nej, fullt så liten ort är det inte. 🙂 De här killarna var nog främmande för mej. Som laglydig medborgare har jag självfallet väldigt sällan kontakt med polismakten. 🙂
    Eva: Bobby var ingen dålig ide!
    Matts: de verkar gilla att ligga så speciellt då det är varmt. Samma har hänt här också nån gång, de ser faktiskt rätt döda ut.

Kommentarer är stängda.