Man undrar

Ibland så undrar jag nog om korna har någon sorts sjätte sinne som berättar för dem att husfolket är på väg någonstans, så nu är det dags att ställa till det? Eller är det bara Murphys lag som gör att det blir på det sättet?

Vi skulle för ovanlighetens skull alla fyra åka bort hemifrån idag, Antte och hans föräldrar med första färjturen och jag med en som går 9.30. Då det nu var på det här viset, bestämde vi oss för att börja med morgonsysslorna en halv timme tidigare än normalt. Vi gick ner lite efter halv fem och tadaa; där står en ko fast mellan båsavskiljarena! Nå, jag började med mjölkningen och Antte skruvade loss ett par muttrar och kon kom loss.

Allt gick bra och Antte for lite efter halv sju. Då jag var på väg bort, märker jag att Tea håller på att börja kalva. Ok, tänkte jag klockan är bara lite över sju så hon hinner nog.
Jag gick in, åt morgonmål och vilade en stund på soffan. Lite efter åtta gick jag ner tillbaka och konstaterade att en kalv var på rymmen. Precis vad som behövdes! 😉 Till all tur gick det bra att få in Hainuli tillbaka med de andra.

Då jag kom in till Tea såg jag klövarna och lite av nosen. Då var klockan lite efter halv nio. Så jag bestämde mig för att hjälpa till och dra ut kalven. Jag satt kättingar runt kalvens framben och konstaterade att där sitter han, den rördes ingenstans. Tur har vi en mekanisk kalvningshjälp som man drar ut kalven med. Inte kan man ju dra ut en kalv hur som helst, men i samband med att kon krystade så drog jag ut. Till sist kom det en stoooor Harald och jag hade ännu 20 minuter tid på mig. 🙂

Vi kom hem med Anttes föräldrar lite före ett och jag tog en sväng till ladugården för att kolla att allt var i skick. Då märker jag att det ligger en kalv i lösdriften. Ingen panik, både kon och kalven mådde bra så Åke kom och hjälpte till med att flytta kalven och kon till kalvningsboxen.

För att kvällen inte skulle bli långtråkig, började Tea visa symtom på kalvningsförlamnning. Hon hade nog fått kalcium före kalvningen, men då hon blev sval och lite svag gav Åke och Magdalena ytterligare kalcium åt henne. Nu ska jag ännu går ner och kolla att allt är i ordning och sen är det nog sängen som kallar. 🙂

Profilbild

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

3 reaktioner till “Man undrar”

  1. Jo, roligt med sådana ibland. 😛 Fortsättningen som följde var att vi imorse hade fått ytterligare en kokalv. Siri hade fått en Hiri, båda mår bra. Också Tea som igår var lite svag mår strålande. 🙂

Kommentarer är stängda.