Hötransport

Idag kom första lasset av årets höskörd till Heisala. Som jag säkert har nämnt tidigare, så lagar vi allt torrhö i Kabböle samt en del av ensilaget. Transporterna har gått smidigt, pappa lastar på balarna i Kabböle och långtradaren hämtar dom åt oss följande dag. Nu finns det säkert många som undrar vad det nu sen är för lönsamhet i att frakta balarna flera hundra kilometer?
Det finns faktiskt flera orsaker som gör det till en god idé: För det första så är åkrarna där fodret lagas, färdigt i vår besittning. Så det uppstår inga extra kostnader för markköp. För det andra har vi all behövlig utrustning från tidigare och en fungerande entreprenör som balar ensilaget. Man måste ju utnyttja det man har. Och sist,men inte minst, så har vi inte tillräckligt med åker här på Heisala så att vi skulle få både torrhö och ensilage. Så om vi inte skulle transportera balarna från Kabböle, borde vi antingen köpa mera mark i Pargas eller också köpa fodret. Det skulle nog inte fungera i det långa loppet.
Dessutom så vinner också transportföretaget på att inte alltid behöva åka med tom bil hitåt, då de har någon transport hit ifrån österut.

Nedan en bild från ett ensilagelass från i fjol. ( Jag kom mig aldrig för att gå ut i morse och fotografera.. )

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

11 reaktioner till “Hötransport”

  1. Har läst om en gård i Sverige som hade all areal runt knutarna som bete, ensilaget gjordes på en gård de hade arrenderat av bekanta och transporterades med kranförsedd lastbil direkt från åkern. De var nöjda med sitt system och ert låter också helt förnuftigt.

  2. Hur stora arealer har ni bondbloggare riktigt runt era knutar? Den totala arealen skulle ju också vara intressant att veta.

    Det har aldrig riktigt framgått vem som har mest hektar av er bloggare men det kanske är nåt som man inte får tala högt om. 🙂

  3. Jag har faktiskt alla åkrar i en klimp på bägge sidor om vägen (storskiftesregleringen 1908 var ganska lyckad) och det är 36 ha. Skogen är omkring 56 ha och där har jag hälften nära (“heimskooin” = hemskogen) och hälften i två skiften nån kilometer längre bort. Närheten spar en hel del tid och pengar även om transporter inte är så bevärliga numera.

  4. Inte är det väl någon hemlighet, det har nu bara inte kommit upp tidigare. 🙂 Alltså, här i Pargas har vi 55 ha åker och 180 ha skog. I Pernå finns det knappt 33 ha odlad åker och drygt 29 ha skog.

  5. Instämmer med Sonja, det har nog bara inte nämnts. Jag har c. 20 ha egen åker och arrenderar dryga 30 till. Av den totala arealen finns 20 ha runt hemgården, resten är i två grannbyar. Skog har jag c. 15 ha, så den har ingen större ekonomisk betydelse.

  6. Ja återkommer Nisse (ja birettar no tå ja veit) Angående transport ti Hamburg. Jag har arbetat inom transport och sjöfart jag tror vejt vade rör sej om men jag kan int skriva ut sånt som int är relevant. Ja har en förfrågan till Containerships och därifrån får ja säkert ett jämförelsepris.Vem som helst kan ju fråga från olika bolag. De e ju int bara i södra finland som vi har utrikeskomunikationer. Ja har nog varit i Björneborj Vasa Uleoborg å Kemi. De fungerar nog lika bra på alla ställen. Nu är de ju fråga om livsmedel, så det gäller dessa restriktioner. Men vi ligger ida omkring ca.30 euro ton. Så bara ni int säljer bort (i brååskon) så kan man få betalt för runnen svett. Jag hjälper nog till om ni behöver.

  7. Hur mycket skog behöver man ungefär för att det skall ha en ekonomisk betydelse då?

    Räcker 100 hektar? Eller måste man köpa på sig mer än 300 hektar?!

  8. Det beror helt på hur man sköter den. Jag gör allt arbetet själv och då räcker minsann 56 ha. Om jag lyckas avverka 1 ha och gallra 1 ha per år så får jag vara nöjd. Så då är jag tillbaka till början om 56 år :-). Det räcker inte riktigt till för att ny skog skall växa upp så 70-100 ha skulle vara bättre. Men å andra sidan blir det nog inte en hel ha avverkad i medeltal heller per år. Det går åt en massa tid också att sköta om diken och vägar och annat.

    Men om man skall ha andra att sköta skogen så blir inkomsterna inte så stora per hektar och då kan det behövas några hundra hektar tilll.

    På tal om förra vinterns skogsarbete så har likviden kommit (ingen brådska här inte) och den var på omkring 10 000 euro (som jag ännu måste betala moms och skatt ifrån).

  9. Det beror väl på skogen. 🙂 Alltså på hur stor andel som är avverkningsmogen. Utan desto större kunskap skulle jag väl säga att arealer på 30-50 ha börjar ha viss inverkan på gårdens ekonomi. 100 ha är en rätt rejäl skogsareal. Skall man däremot leva på enbart skog krävs nog större arealer, gissningsvis bortåt 200 ha. Men som sagt, det beror väldigt mycket på hur den där skogen ser ut och hur pass bra den växer.

    Skog är verkligen inte min starka sida, så vi skall hoppas att de andra kan ge bättre svar på frågan.

Kommentarer är stängda.