Presentation: husdjur

Fram till hösten 2009 var gården en mjölkgård, men de sista korna åkte 24.9.09. När jag sålde mjölkkorna köpte jag istället in 25 dikor som grundplåt för en köttbesättning. Dikor är kor som inte mjölkas utan som endast producerar kalvar. Kalvarna kan endera födas upp på födelsegården eller säljas till andra gårdar som specialiserat sig på uppfödning, jag har till att börja med gått in för det senare. Överlag är det en trend inom hela jordbruket att gårdarna blir mer och mer specialiserade. Mjölkproducenter säljer vanligen tjurkalvarna till uppfödare, det finns skilda gårdar som har suggor och säljer smågrisar och skilda gårdar som föder upp smågrisarna till slakt, o.s.v.

Orsaken att jag valt dikor är delvis att jag har byggnader som passar för ändamålet. Hade jag istället gått in för t.ex. får eller slakttjurar hade jag varit tvungen att bygga nytt eller göra stora ombyggnader. Därtill gillar jag att jobba med moderdjur, de kräver mer socialt samspel än slaktdjur och det tilltalar mej. Att jag skulle ha djur i någon form var rätt självklart. Dels är jag intresserad av djurhållning och dels är ekoproduktionen betydligt enklare att få att fungera om man kan kombinera den med djurhållning i någon form. Kreaturslösa ekogårdar finns förstås också, men det kräver bättre planering än en gård med djur.

Jag är lite i valet och kvalet då det gäller besättningens storlek i framtiden. Jag kan endera behålla den nuvarande storleken på 25-30 djur eller utöka den. Ökar jag besättningen till 50 kor innebär det att jag använder hela arealen till foderproduktion och skippar avsalugrödorna. Det blir enkelt och rätlinjigt rent produktionstekniskt, men innebär också att jag inte har några andra produkter att sälja än kalvar och nån enstaka slaktko ibland.

Alternativt kan jag behålla nuvarande besättningsstorlek, vilket innebär att jag behöver ha ungefär 30 ha vall. Då återstår c. 20 ha för avsalugrödor. Det skulle medföra flera arbetsmoment, något mindre inkomst men också att jag kan lägga “äggen i fler korgar”. Det är inte helt fel heller. Dessutom är en lite mer diversifierad produktion mer “rätt” ur ekologisk synvinkel. Frågeställningen är inte helt aktuell, eftersom jag ännu inte har så många kvigkalvar att jag ens kan utöka koantalet även om jag skulle vilja, men de här tankarna rullar lite i bakhuvudet ändå.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

7 reaktioner till “Presentation: husdjur”

  1. Du menar direktförsäljning? Annars har jag inte upplevt priset på gamla kossor som direkt upphetsande. 🙂

  2. det var det jag lite syftade på också man skänker ju i princip bort korna då de går till slakt.

  3. Utan att analysera din situation desto mera så är det nog skäl att fundera kring att sprida riskerna. Dagens jordbruk kan ju snart anses var en bransch med hög risk. Vi vet ju knappt hur jordbruksstöden ser ut om ens några år, priserna fluktuerar mycket (t.ex. spannmålspriserna) och det uppstår nya trender.

  4. Kjell: håller med.

    Per-Erik: håller med om din analys också. Speciellt eftersom prisnivån på ekoprodukter verkar fluktuera rätt ordentligt (på några år har vi sett t.ex. havrepriset vara uppe på 300 €/t och nere på 120) kan det tänkas vara speciellt viktigt för en ekogård att diversifiera. Dessutom är det roligare att hålla på med flera sorters verksamhet. 🙂

  5. 30 hektar vall är ju hur mycket som helst om man jämför med vanliga torppare som har 15 – 25 hektar.

    Hur lönsamt är det med får i dagens läge? Finns det någon som köper fårkött nuförtiden?

  6. Jag gjorde i tiderna lite grova överslag på får och kom till att det i mitt fall var ett sämre alternativ än dikor. Men fåren har en enorm fördel och det är förmågan att utnyttja nästan vad som helst som bete. Har man naturängar, strandbeten, holmar eller annat som passar som fårbete kan man ju få rätt förmånligt foder 3-4 månader per år och då blir det helt andra siffror. Skulle jag inte ha haft en nötladugård från förr utan räknat med att bygga nytt är det tänkbart att fåren kommit i en annan dager.

Kommentarer är stängda.