21 september, 2010 av Mats

Presentation: maskiner

Generellt är jag inget maskinfreak. Jag är mer intresserad av arbetet som utförs än maskinen det utförs med. Nivån på gårdens maskinparken är följaktligen också en aning lägre än på medelgården. En del av maskinerna är av äldre modell och en del ägs i bolag med nån granne. Därtill hyr jag också en del maskintjänster vilket gör att man slipper lägga ut pengar på maskininvesteringar. I våra nejder finns en hel del entreprenörer som bjuder ut sina tjänster via en maskinring, så det finns gott om maskinister som gärna ställer upp.

Jag hyr in gödselspridning, sådd, tröskning, torkning och inplastning av rundbalar. Tillsammans med grannar äger jag vält, slåtterkross, tallriksharv och ett par vagnar. Rundbalning, harvning och stubbharvning kör jag på entreprenad åt andra, samt lite plöjning ibland. Urintunna och rullharv samt en del småmaskiner (schaktblad, höräfsa o.s.v.) av mindre ekonomiskt värde är de enda maskiner jag äger och använder helt själv. Vill nån hyra en urintunna är det bara att meddela. 🙂

Att hyra in tjänster samtidigt som man hyr ut andra kan förefalla lite konstigt, men det är inte så dumt egentligen. På så vis kan jag satsa mer på de maskiner jag köper och ägna mer tid åt att lära mej några få maskiner bra än att lära mej många maskiner halvdåligt. Exempelvis är jag totalt okunnig på det som berör rundbalsinplastaren, jag litar blint på att min samarbetspartner kan sin sak. På motsvarande sätt är han inte insatt körteknik för rundbalaren utan förlitar sej på att jag vet vad jag sysslar med.

Traktorerna kommer att presenteras utförligare i ett senare inlägg. Stay tuned.

12 september, 2010 av Mats

Presentation: husdjur

Fram till hösten 2009 var gården en mjölkgård, men de sista korna åkte 24.9.09. När jag sålde mjölkkorna köpte jag istället in 25 dikor som grundplåt för en köttbesättning. Dikor är kor som inte mjölkas utan som endast producerar kalvar. Kalvarna kan endera födas upp på födelsegården eller säljas till andra gårdar som specialiserat sig på uppfödning, jag har till att börja med gått in för det senare. Överlag är det en trend inom hela jordbruket att gårdarna blir mer och mer specialiserade. Mjölkproducenter säljer vanligen tjurkalvarna till uppfödare, det finns skilda gårdar som har suggor och säljer smågrisar och skilda gårdar som föder upp smågrisarna till slakt, o.s.v.

Orsaken att jag valt dikor är delvis att jag har byggnader som passar för ändamålet. Hade jag istället gått in för t.ex. får eller slakttjurar hade jag varit tvungen att bygga nytt eller göra stora ombyggnader. Därtill gillar jag att jobba med moderdjur, de kräver mer socialt samspel än slaktdjur och det tilltalar mej. Att jag skulle ha djur i någon form var rätt självklart. Dels är jag intresserad av djurhållning och dels är ekoproduktionen betydligt enklare att få att fungera om man kan kombinera den med djurhållning i någon form. Kreaturslösa ekogårdar finns förstås också, men det kräver bättre planering än en gård med djur.

Jag är lite i valet och kvalet då det gäller besättningens storlek i framtiden. Jag kan endera behålla den nuvarande storleken på 25-30 djur eller utöka den. Ökar jag besättningen till 50 kor innebär det att jag använder hela arealen till foderproduktion och skippar avsalugrödorna. Det blir enkelt och rätlinjigt rent produktionstekniskt, men innebär också att jag inte har några andra produkter att sälja än kalvar och nån enstaka slaktko ibland.

Alternativt kan jag behålla nuvarande besättningsstorlek, vilket innebär att jag behöver ha ungefär 30 ha vall. Då återstår c. 20 ha för avsalugrödor. Det skulle medföra flera arbetsmoment, något mindre inkomst men också att jag kan lägga ”äggen i fler korgar”. Det är inte helt fel heller. Dessutom är en lite mer diversifierad produktion mer ”rätt” ur ekologisk synvinkel. Frågeställningen är inte helt aktuell, eftersom jag ännu inte har så många kvigkalvar att jag ens kan utöka koantalet även om jag skulle vilja, men de här tankarna rullar lite i bakhuvudet ändå.

11 september, 2010 av Mats

Presentation: växtodling

Professorn undrar i en kommentar hur mycket odlad areal var och en av oss bondbloggare har och faktum är att det har vi aldrig riktigt nämnt. Vi har berättat om vad vi gör men inte direkt presenterat gården som utgör själva bakgrunden. Så nu gör jag för min del väl det då. 🙂

Jag odlar dryga 50 ha av vilket  ungefär 20 ha utgörs av egen åker och resten arrende. Medelgården arrenderar c. 40% av sin areal så jag ligger en bit över genomsnittet då det gäller andelen arrenderad areal. Av åkern finns c. 20 ha rätt nära gårdscentrum medan resten finns på två enheter som vardera ligger ungefär 10 km bort. Dels odlar jag min mammas hemgård i grannbyn Sandsund, dels arrenderar jag åker i Sundby. Det innebär att jag lägger en hel del tid på vägtransporter, vilket märks framförallt på nötningen på traktordäcken. Som tur är ligger de mer avlägsna åkarna rätt väl samlade, så när man en gång kört dit får man jobba ganska koncentrerat på ett och samma ställe.

Växtodlingen har varit ekologisk sedan 1995, då min pappa lade om produktionen. I inledningsskedet var motiven främst ekonomiska, men med tiden började själva ekotänkandet bli mer och mer intressant. För vallodlingens del har förändringen varit rätt liten, skördens storlek varierar mer än när vi odlade konventionellt men nån enorm skillnad är det inte. För spannmålens del har skörden sjunkit mer. Beroende på spannmålsslag ger ekoodlingen c. 70-80% av vad en konventionell skörd ger.

Arealen av olika grödor varierar förstås från år till år. I snitt odlar jag kring 30 ha vall för djuren och avsalugrödor på resten. Jag har odlat korn och havre och 2009 prövade jag också rybs för första gången. I år föll valet på korn och rybs, eftersom efterfrågan på ekologisk rybs verkar vara bra. Exakt vilka grödor som odlas beror på marknadsläge, jag brukar ha två olika per år för att få någorlunda hanterliga partistorlekar.