Presentation: maskiner

Generellt är jag inget maskinfreak. Jag är mer intresserad av arbetet som utförs än maskinen det utförs med. Nivån på gårdens maskinparken är följaktligen också en aning lägre än på medelgården. En del av maskinerna är av äldre modell och en del ägs i bolag med nån granne. Därtill hyr jag också en del maskintjänster vilket gör att man slipper lägga ut pengar på maskininvesteringar. I våra nejder finns en hel del entreprenörer som bjuder ut sina tjänster via en maskinring, så det finns gott om maskinister som gärna ställer upp.

Jag hyr in gödselspridning, sådd, tröskning, torkning och inplastning av rundbalar. Tillsammans med grannar äger jag vält, slåtterkross, tallriksharv och ett par vagnar. Rundbalning, harvning och stubbharvning kör jag på entreprenad åt andra, samt lite plöjning ibland. Urintunna och rullharv samt en del småmaskiner (schaktblad, höräfsa o.s.v.) av mindre ekonomiskt värde är de enda maskiner jag äger och använder helt själv. Vill nån hyra en urintunna är det bara att meddela. 🙂

Att hyra in tjänster samtidigt som man hyr ut andra kan förefalla lite konstigt, men det är inte så dumt egentligen. På så vis kan jag satsa mer på de maskiner jag köper och ägna mer tid åt att lära mej några få maskiner bra än att lära mej många maskiner halvdåligt. Exempelvis är jag totalt okunnig på det som berör rundbalsinplastaren, jag litar blint på att min samarbetspartner kan sin sak. På motsvarande sätt är han inte insatt körteknik för rundbalaren utan förlitar sej på att jag vet vad jag sysslar med.

Traktorerna kommer att presenteras utförligare i ett senare inlägg. Stay tuned.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.