Septembermörkret har fallit och torken mullrar sig igenom årets sista torktimmar. Den sista rypsen borde vara klar innnan midnatt så nu börjar man kunna börja titta på vad som finns under strecket i årets kalkyler.
Några oskrivna kort finns ännu, rypsens kvalitet vet jag inget om ännu, här inverkar bla orenheter och oljehalt. Däremot vet jag att jag är helt nöjd med mängden, tror det kan nosa på 2 ton i år igen. Den totala mängden vete är också tills vidare okänd, jag uppskattar någonstans runt 4,5 ton/ha men är inte säker.
Säker är jag däremot på att alla tiders enklaste odlingssäsong ligger bakom mig. Vårbruket gick snabbt och smidigt. Allt växtskydd lyckades enligt plan och iden om att lämna bort sjukdomsmedlen i vetet i år var ett bra drag tydligen.
Trösksäsongen har varit rena drömmen, nästan för enkel faktiskt. Tröskan har gått som en ängel, inte ett enda ingrepp med kirurgverktyg har behövts, detsamma gäller torken. Tror inte jag kan minnas ett enda år förr då detta har hänt. Dessutom har torksatserna varit så korta att jag inte har behövt besöka torken en enda gång nattetid för satsbyte eller kontroll. I och med korta torkar har också brännoljeåtgången varit minimal, ca 2000 liter att jämföra med normala 3500 liter.
Lite regn störde både vår och höstbruk, men i och med att båda var så tidiga så spelade det egentligen ingen större roll, på våren var det bara till nytta och nu på hösten till ingen skada.
Det verkar ju som om vi i Syd-Österbotten haft ett välsignat år av någon anledning för på nästan alla andra håll har det ju varit för torrt eller vått eller något annan, men här har det varit – perfekt.
Undrar, undrar om brevet till tomten kan ha något med detta att göra…..
